augustifamiljen -

Vi drog lott igår. Fick bli så. Tre lappar. Första lappen stod det John på, men det kändes inte rätt så den kastade vi bort. På andra lappen stod det namn vi har velat mest om; Ebbot. Pörfect liksom! Så då skakade vi hand och lät honom heta så i nästan ett helt dygn. Tills vi började vela igen.

Då blev det uteslutningsmetoden av de få tänkbara namn som fanns kvar på vår lista. Kom än en gång fram till Malte som också känns rätt. Skakade hand - och tvekade igen.

Så nu får han heta Ebbot. Punkt slut. Lidandet är över.

Äntligen har han ett namn vår lilla son ♥

Detta glädjeämne får även avsluta Kristinas augustiutmaning. Tack till alla som har hängt med!

Tvättade överkastet imorse som katten hade spytt ner. Följande scenario utspelar sig:

Tvättmaskinen kejkade. Vatten på hela golvet. Torka.

Lilli springer som en besatt. Kissar på golvet. Torka.

Lilleman börjar skrika. Ammas medan jag torkar. Somnar om.

Lilli klättrar upp i sängen och lägger sig på lillebror. Skrik. Trösta. Torka mera golv. Katten vill ut och skriker på nedervåningen.

Lilli drar ut hela sin garderob.

Kaos.

Helvetes perkele! Får ett utbrott och går lös på tvättmaskinsluckan. Ringer pappa. Får ut överkastet. Åker till dom för att tvätta klart överkastet och stannar kvar en stund så ungarna får sova middag här. Tyst och skönt i nästan två timmar, och nu är mamman som en ny människa. Skööönt. Nu åker vi hem och tar fredag!

Jag som bara hade tänkt ha en lugn och skön förmiddag med en skogspromenad i regnet.

Halva klanen. Mormor med den eviga pagen, pappa med mustaschen. Syster med scarfen och sambon med lillebror. Systerson kickar boll på sidan om och dottern sitter i svågerns knä. Fattas gör mamma och min bror med familj, men det är helt okej för på lördag får jag träffa även dom!

---

Jag har haft en mycket fin trettioårsdag ska ni veta. Fått toppenpresenter, blommor och trevligt besök, och så har jag även gått på bio med min käresta medans ungarna var kvar här hemma med syrran och gänget. Riktigt skönt! Nu ska jag slänga mig i soffan en stund och snusa lite på lillebror som mest bara fått hänga med idag medans jag har farit fram och tillbaks som en galning för att hinna med allt.

Tusen tack för alla hälsningar, grattiskramar, sms, presenter, blommor och likes på Instagram. Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på hur många fina människor jag har i min sfär. Önskar att jag kunde krama varenda en av er!

Trettio - kanske inte så hemskt ändå?

♥

Åtta veckor idag. Hör på den!

And still no name. Vi har dock bestämt oss massor av gånger, tillochmed skakat hand. Men sen är det som att det inte känns helt hundra ändå, och vi startar om på ruta ett. Fem namn som vi fortfarande flippar mellan, utan att nå någon som helst slutpunkt.

Om jag är less? Litegrann ändå...

Ikväll lyssnar jag på fina bitar och gråter lite inombords över att behöva lämna de senaste tio fantastiska åren bakom mig. Att inte få vara tjugonio längre. Hur vemodigt och konstigt det än känns, är jag dock helt övertygad om att mina år som trettio nånting kommer att bli lika underbara, om inte ännu bättre.

Jag måste bara över tröskeln, så att säga...

"Sail on Silver Girl,
Sail on by
Your time has come to shine
All your dreams are on their way"

Hejdå, twenty something!

Idag står det kalasförberedelser på schemat. Imorgon tänkte jag nämligen bjuda familjen på dajmkakor, snoddas och en blåbärstårta, men hade helt glömt bort att jag måste baka också. Så jag håller det lite enkelt sådär.

Idag känns det i alla fall relativt bra att fylla år imorgon och jag ser faktiskt fram emot att ha någon slags fest på lördag. Vad som händer vet jag dock inte, för det är Johan som har hållt i spakarna den här gången. Lite pirrigt för en med uttalat kontrollbehov ändå ;)

Oj. Vart ska jag börja liksom?

Som vanligt när det lider mot höst kommer dom där åh-nu-blir-det-mörk-och-kallt-och-sen-kommer-vintern-tankarna som jag slagits med så många gånger förr. Man kan kanske inte kalla det depression, men något som i alla fall påminner om det. Det blir tyngre att stiga upp på morgnarna, dagarna blir kortare och så måste man på med alla kläder igen. Helst lager på lager och hur många lager blir inte det när man har två barn och sig själv att klä på, liksom? Fem gånger om dan.

Att jag sedan råkar fylla t-r-e-t-t-i-o (!!!!!!) på torsdag, gör kanske dessa halvdeppiga tankar lite större än vad dom egentligen är. Har nämligen nojjat mig över detta sedan jag fyllde tjugotvå (not kidding) och har alltid blivit lite kallsvettig bara jag snuddat vid tanken att man en dag ska fylla just t-r-e-t-t-i-o. För sen kommer fyrtio, och det kommer jag aldrig att känna mig som. Ja, ni förstår hur det låter i mitt huvud? Går runt runt och och sen ett tag tycker jag inte att det är så farligt att fylla t-r-e-t-t-i-o ändå, utan att det faktiskt känns helt ok. Ja mena, två barn. En fantastisk sambo. Hyreshus. Katt. Fin familj. Underbara vänner. Jag får fortfarande visa leg på systemet. Hey, tillochmed när jag köpte en folköl till Johan på Ica i våras fick jag uppvisa identitetsbevis. Klär mig fortfarande i Converse och låga jeans (nåjo, snart i alla fall) och spelar hög musik när jag är ensam. Sånt som hör ungdomen till liksom.

Men så ändå. Ändå är det där och gnager. Trettio. TRETTIO. Maj gadd alltså! Trettio år till och jag är sextio. Då pratar man pension och KOL och vilken färg man ska ha på kistan och sånt med tanterna på jobbet. För bara tio år sedan pratade man om vilket uteställe man skulle gå till och vilka som skulle komma på festen. Spelade snake på sin 8210 mot närmsta bordsgranne och var allmänt odödlig. Hela livet framför sig och sånt.

Och enligt tillförlitliga källor peakar man ju vid trettio också som kvinna, medans männen peakar långt långt senare. Runt femtiofem kanske. Det är ju kul. Att peaka när man fyller trettio, när man inte ens vill fylla trettio. Fast å andra sidan måste fyrtio vara tusen resor värre. Eller? För då är man verkligen inte ung längre, men man är heller inte extremt gammal - som man är när man fyller femtio. Ett decennium av mellanläge liksom.

Ja, ni hör. I vanlig ordning nojjar jag mig säkert helt i onödan. På torsdag kommer jag säkert tycka att det är jätteroligt att fylla år. Att bli trettio. En milstolpe! som Ica skrev på sin gratiskupong som gav mig rätt till en valfri Frödingetårta för att fira. Nämnde jag att jag hade ryggskott också förresten?

Så att eeeh... Hösttankar var det ja. Inget särskilt egentligen. Ta dagarna som de kommer. Leka med barnen. Njuta av frisk luft och ett praktfullt lövverk som snart pryder hela marken. Hoppas på vackert väder och frostnätter och lite mañana mañana och sånt. Kommer bli kanoners. Jag älskar ju hösten egentligen. Faktiskt.

Pussar från lilla mig!

/Zandra

Bäst före 31/8.

Okej. Varning för bildbomb, men jag har inte hunnit få till ett ordentligt inlägg om spontantrippen till Småland än så nu samlar jag det bara i en jäkla massa härliga bilder istället. Bara för att jag så gärna vill ha dom på plats, här alltså.

Högakustenbron som vi passerade på söndagskvällen. Måndagen och tisdagen handlade mest om att våldgästa släktingarna och träna med Mikis och Mickan.

Vi bjöds på middag hos Tobbe & Annica. Och så fick jag gosa lite med hennes fina mage!

Småttingarna Lilli & Elton körde karuseller under familjens dag i Moheda, och mot slutet fick hon även med sig Johans kusin Lovisa på ett par åk. Mikis som också joinade var supersnygg i vanlig ordning och kramades lite extra med Lilli.

Lunchfika på Condeco med tjejerna. Kort och intensivt, men väldans trevligt såklart. Och lilleman sov förstås hela fikan rätt igenom.

På fredagskvällen blev det spontankalas hos Mikis & Helge. Exotisk planka, lite alkohol (med betoning på lite) och så skratt tills tårarna sprutade får summera denna übertrevliga tillställning. Och jo, ni ser rätt.. lilleman var faktiskt vaken en liten stund och hälsade på mammas fina vänner. Kul med skrällar ibland ;)

Sista kvällen med gänget. Lördag. Vi åt grillad korv med Johans föräldrar, bröder, farbröder och små kusiner och hade det allmänt trevligt. Männen i sällskapet intog sedermera byns öltält medans damerna tog hand om ungarna. Jag är dock väldigt glad att jag bara höll mig till ett enda glas rött och somnade relativt tidigt, med tanke på att polisen hade blåskontroll morgonen därpå.

Och så var vi framme i Uppsala och hälsade på hos min kusin Ellinor i deras fina nybyggda hus. Ellinor är hon som står vi kylen på den översta bilden, och min andra kusin som också hälsade på håller i lilleman här på det sista kortet. Veronica. Två underbara kusiner som jag träffar alldeles för sällan, även om det just den här sommaren blivit mer än genomsnittet. Vi fick i alla fall mat, trevligt sällskap, träffa deras män och ungar (sju stycken totalt för övrigt) och så tog några av oss ett dopp i poolen också. Och ser ni, lilleman höll sig vaken den här kvällen också!

On the road again. Och här har vi sötfisen med blåbärsdrycksmustasch. Vi stannade och fikade/åt kvällsmat i Sävar utanför Umeå på vår fortsatta väg upp och så här söt och trött var man då. Endast två timmar kvar i bilen innan vi äntligen fick packa upp och duscha av oss allt resdamm och lägga två mycket trötta barn i sina sängar. Jag är verkligen så sjukt imponerad av hur dom klarade resan, knappt utan att gnälla alls. Det är bra gjort för att bara vara några veckor och knappt två år fyllda.

Sitter i soffan och försöker få till lite me-time med datorn medans sonen sover i vagnen och dottern sover på övervåningen. Går väl sådär om jag ska va helt ärlig. Sonen verkar inte riktigt komma till ro för stunden utan spottar ut tutten och knorrar sig och jag har ett begynnande ryggskott på gång, så jag försöker att inte belasta ryggen mer än nödvändigt. Vilket är lite svårt när man ammar dock.

Dagen i övrigt har faktiskt inte gått så bra heller. Det har spöregnat hela förmiddan och även om vi gick ut en liten stund blir man ändå så rastlös. Därför är den här stunden när båda sover helt ovärderlig för mig. Att få ett litet andningshål typ. Lilli verkar dessutom ha vaknat på helt fel sida och har varit riktigt jäklig mot sin lillebror några gånger. Klöst honom i huvudet, dragit i benen och klappar honom hårt i magen och sånt samtidigt som man försöker förklara att hon inte får göra så för att han får ont. Och eftersom det är någon urcell som tar över när han börjar skrika blockeras den där pedagogiska sidan hos en totalt, och ut kommer en bannande ramsa i ett höga C-liknande läte liksom.

Som om dom har en radar inbyggd händer alltid sånt här när man själv inte är på topp alltså.

Mina vackra barn såklart. Alla kategorier!

Inredningsmässigt har jag nog skiftat stil fler gånger än jag kan räkna, mest för att jag aldrig riktigt har hittat vad jag letat efter. Tack och lov för ålder och erfarenhet med sig något gott ibland eftersom nuvarande stil är den som känns mest jag. Att blanda hej vilt mellan nytt och gammalt, slitet och använt, kurvigt och stilrent. Och färger i en salig blandning. Trä är dock något som alltid har hängt med, gärna lite mörkare träslag med vackra kurvor. Och så tycker jag om när saker får nya användningsområden än ursprungstänket. Lite knasigt och konstigt, men som helhet ändå blir bra.

Klädmässigt är jag dock lite mer modest. Inte för mycket färger (tyvärr) utan ganska svennigt med svart, vitt, grått och jeans typ. Och kanske en och annan praktfull sjal på det. Försöker dock ändra mig och klämma in några färgglada plagg i min numera uttjänta garderob, och vem vet.. kanske blir det en salig blandning även här snart?

Höga kusten är ett sånt landskap som alltid har fascinerat mig. Vi har åkt igenom det åtskilliga gånger, men aldrig har man riktigt tagit sig tid till att stanna och utforska (annat än när jag var barn, så det räknas inte). Det man ser från E4:an är nämligen otroligt mäktigt, men som med allt annat är det förmodligen bara en bråkdel.

Eller som herr Afzelius sjöng en gång i tiden:

Jag har kuskat genom landet hundra gånger upp och ner
snart har jag sett varenda mätbar fläck sv Sverige
Höga kusten gör mej lyrisk, Oviksfjällen gör mej stum
Och Indalsälven gör mej gråtmild in i märgen
Det är ett härligt land vi bor i!
Det är kargt och det är vilt
Och understundom är det vackert som en dröm
Men jag har aldrig sett nå't vackrare än du, min älskade.

Är det något jag försöker ta tillvara på så är det tid, om det nu är möjligt vill säga. När Lilli sover middag passar jag på att gosa lite extra mycket med lilleman och sover han också försöker jag hinna med sånt som jag tycker är roligt att göra. Alla måsten lägger jag faktiskt lite fint åt sidan en stund, eftersom bebisgos lätt går före allt sånt.

Speciellt när det går alldeles för fort för de små att växa upp och till sig.

Här är han en månad gammal...

Köpte en ny docka och vagn till Lilli för att neutralisera lillebrorsan litegrann, då vi återgick till det vanliga vardagslivet igår, som verkligen gick hem! Hon har lekt med sin egen bebis i stort sett hela tiden sedan hon fick honom, och när jag ammar lillebror kommer hon och sätter sig i soffan och ska amma sin. Och det gör nästan ont i en så fint det är när hon packar ner honom i vagnen och går omkring och pratar med honom, precis som vi gör med mini. Nästan så man ser sig själv, för.. ehum.. ja en sisådär tjugofem år sedan. Eller nåt.

Annars är allt fint här. Johan började som sagt att jobba igår igen efter nio veckors ledighet! och det går då långt över förväntan. Trodde att det skulle bli kaos redan första dagen, men faktiskt blev det lugnare än det varit på hela sommaren eftersom Lilli inte behöver dra uppmärksamhet till sig från båda. På dessa två dagar har hon varit mycket mer kramig och harmonisk än hon varit sedan han gick hem på semester, så det är jätteskönt måste jag säga!

Idag har jag även varit till MVC på efterkontroll där allt såg fint ut. Barnmorskan berömde både den fina bebisen och mamman för att hon gjort sina knipövningar minsann.

Babuschkor som jag fick när morfar, pappa och min morbror hade varit i Ryssland för typ hundra år sedan. Nåja, kanske inte riktigt hundra år men gott och väl tjugo måste det nog vara ändå. Mycket kär ägodel som nu pryder en hylla i Lillis rum.

Det här är min hobby! Bloggen, och att fota och redigera. Det är så förbaskat roligt att jag skulle kunna sitta timvis om dagarna om bara tiden fanns. Att pilla lite här och lite där, lära sig mer, göra egna designer och snygga kollage. Att fånga ögonblick och att skriva. Låta idéer och inspiration flöda helt enkelt!

Just foto och redigering har faktiskt alltid legat mig varmt om hjärtat, förr med analoga metoder och nu digitalt och det fanns en tid då jag starkt funderade på att läsa till fotograf eller bildjournalist. Nu blev det inte riktigt så, men drömmen om att kunna ha det som sysselsättning någon gång i livet finns naturligtvis kvar, så vi får väl se vad som händer i framtiden.

Jag är ju trots allt bara tjugonio än...

Det är en välbekant och mycket efterlängtad doft som just nu fyller mina resdammiga näsborrar medans jag sitter här i soffan och ammar lillebror. En blandning av gamla ytskikt, lite damm och så den omisskännliga doften av mamma som ganska nyligen måste ha varit här och tittat till katten (mest troligt med förhoppningen att vi redan hade kommit hem).

Nu är vi dock äntligen det. Hemma alltså. Efter tolv timmar längsmed E4an i norrgående riktning kan vi äntligen pusta ut och sträcka på benen och ta den där välförtjänta (och mycket behövliga) duschen som man längtat efter sedan lunchtid ungefär. En dos lukta-gott och en kvällsmacka på det sen, rätt okej kombo ändå.

Att komma hem alltså. Helt klart den bästa feelingen!

För ovanlighetens skull hittade jag en blus med färg som satt perfekt! Den andra jag köpte var kanske nog så färgglad, så den får eventuellt åka tillbaka.

Herregud vad roligt vi hade igår hos Elfströmmarna! Tror inte jag har skrattat så mycket på en halv evighet. Tårarna fullkomligen sprutade och då drack jag bara ett halvt glas vin på hela kvällen! Förutom en massa skratt träffade vi fler av våra goa vänner, fick en flaska japanskt risvin av Alfons, åt en himla mumsig exotisk planka och sjöng för Johan (som blir 28 år idag) när klockan slagit tolv. Strax efteråt la vi dock in den sovande sonen i bilen och rullade hemåt igen.

Idag blev det ett sista kramkalas med Annica, Barro och Elfströmmarna inne på köpcentret (medans sonen sov förstås) och så passade jag på att köpa en klocka till Johan i födelsedagspresent!

Ikväll blir det även en sista familjemiddag med hela klanen Waldestål innan vi tar farväl för den här gången och rullar uppåt imorgon igen. Den här gången kör vi dock inte i ett sträck, utan stannar till i Uppsala hos min kusin över natten, så det minskar lite av den där nu-ska-vi-köra-hundratrettio-mil-ångesten som brukar infinna sig dagen innan såhär. Litegrann alltså. Vi har ju fortfarande åttio mil kvar att avverka på måndagsmorgonen... så att eeh.

Någon ö i västindien, spelar egentligen mindre roll vilken av dom, har nog alltid varit drömresan - alla kategorier. Det är nåt speciellt med det turkosa vattnet, palmerna och den där undersköna manana-mentaliteten som jag alltid bara har velat uppleva.

Idag tog jag med mig barnen och mötte upp girlsen för lunchfika på stan. Tackochlov sov lilleman hela tiden, så jag kunde fokusera på yrvädret Lilli. Herregud alltså. Tror inte jag varit såhär svettig sen förlossningen! Och varmt var det!

Var hursomhelst jäkligt kul att se alla igen. Karro och Sara, och Jennie med sin Billie som är drygt en månad äldre än lilleman och så preggona Sofi och Lina! Ikväll träffar vi några av dom igen när det bjuds på festligheter och exotisk planka hos Elfströmmarna!

Ikväll startade Mohedadagarna med att anordna barnens dag, där ungarna fick åka hur mycket karuseller dom ville för en femtiolapp, så vi knallade självklart ner. Vi fick även sällskap av Mikis samt kära vännerna Niclas och Angelica och deras son Elton som föddes några dagar innan Lilli.

Det var nästan så att man blev lite lipig när vi stod där och tittade på våra små rackarungar (där Lilli självklart luggade Elton för övrigt) när dom satt så sött ihop och åkte karusellerna. Med händerna hårt knutna i sina små knän snurrade dom runt runt och viskade saker till varandra samtidigt som dom skrattade förnöjt. Som två minipensionärer på ålderns höst. Väldigt vackert på nåt sätt...

Det är detaljerna som ger allt karaktär och avgör hur funktionellt något ska vara. I like details helt enkelt!

Lilli bjöd på sin första tvåordsmening idag; mamma tissa! sa hon och pekade så fint på toaletten.

Ja se di växa upp så fort di små liven!

Om ni undrar varför det är lite torrt med inlägg här på bloggen så är det för att vi befinner oss i Växjö på en väldigt spontan semester. I söndags när vi hade vaknat fick vi den briljanta iden att åka ner hit, så vi krafsade ihop lite saker och började köra efter lunch. Knappt ett dygn senare var vi framme och överraskade allihopa :)

Igår hälsade vi på Viktor i Klasentorp för de traditionella sconesen och senare under kvällen träffade jag två av mina tjejer för ett litet träningspass i mina gamla kvarter på söder. Så skönt!

Tyvärr körde vi nog lite för hårt med ACn i bilen på väg ner, så vi är väl inte riktigt på topp nån av oss direkt. Jobbigast är det att lilleman snörvlar igen, även om Lilli är den som blev mest förkyld. Typiskt...

Idag är temat Livsviktigt och eftersom jag precis kommit igång med träningen igen efter graviditeten, var det rätt passande att välja just det. Träning. Viktigt för kropp och själ, oavsett om det handlar om promenader, hjärngympa eller som nu ikväll; ett svettigt intervallpass i mina gamla kvarter tillsammans med härliga Mickan och bästa polarn Annamika!

Skönt att kunna röra på fläsket igen, även om man måste pausa för amning eller inte riktigt hinner/orkar lika mycket som innan man fick barn.

En mycket liten del av köket, men kanske den del jag gillar mest. Förutom altandörrarna då kanske...

När nöden slår in. På väg hem efter en heldag i inlandet, nu väntar vi bara på att godingarna ska knoppa in också ;)

Här är vår entré. Eller bron, som vi säger häruppe. Söderut talar man om farstun och trappan, så ni kan ju gissa vilka förväxlingar dessa dialektala skillnader har skapat mellan mig och mina nära där nere i Småland.

Att "skorna står på bron" betyder exempelvis inte samma sak för mig och som det gör för min sambo...

Nu ska man ju inte ropa hej i onödan och sånt, men jag gör det ändå. För det här måste vara världens skönaste unge alltså. Han sover fortfarande mest hela tiden, äter jättebra (och snabbt, tack för det btw) och så är han glad när han är vaken. Visst, klart han skriker och grinar ibland men det har alltid med antingen mat, trötthet eller närhet att göra. Så dom behoven är ganska lätta att tillgodose. I veckan har han dock haft lite ont i magen med gaser och så, men det gick snabbt över när han fick bajsa och nu är han helt harmonisk igen. Han tycker såklart om att bli buren på, men sover lika bra (om inte bättre) i vagnen eller i soffan eller där man lägger ned honom - för det är just det; att han går att lägga ifrån sig utan att han vaknar. Överallt! Storasyrran ville helst bli buren och det var ett evigt tassande när man skulle lägga ner henne och man fick typ göra armen platt för att kunna dra ut den under henne. Och den här skulle inte vakna för en jordbävning ens!

Nu kan det ju också vara att man är säkrare som föräldrar till andra barnet och att dom bara får "hänga med" redan inne i magen och sånt, men ändå. Skillnad på barnen är det helt klart och jag är evigt tacksam att han är så lugn och lätt att hanskas med, med tanke på vilket rivjärn storasyster-trotsålder-kan-själv är just nu. Och alltid har varit.

Men namn? Där överlägger vi fortfarande.

Älskade älskade unge!

Jag är, har alltid varit och kommer alltid att vara en jeanstjej. Därför är det extra trist nu när jag inte kommer i mina gamla favoritpaltor (eller ens tycker det är värt att köpa nya dyra och fina i nuvarande storlek). Så tills önskad vikt och höftomfång är uppnådd får jag njuta av dom jag har på hyllan och snällt nöta lite till på de svarta leggingsen istället. Hur muppigt det än kan kännas ibland.

Jeans alltså.

Älskart.

Det var den här godingen som jag hämtade på posten häromdagen - en ringsjal till mini! Först beställde jag en Tri-cotti "dra-på-sjal" som tyvärr inte passade så bra varför jag bytte till denna istället, eftersom jag ville ha en sjal som man väldigt snabbt sätter på sig och kan justera lite eftersom om det behövs. Denna är ju mest tänkt att användas här hemma när jag behöver båda händerna, för till längre turer eller om han (eller Lilli) ska bäras längre stunder så har vi ju Manducan också som avlastar ryggen lite bättre.

Jag är i alla fall supernöjd än så länge även om jag inte riktigt har hunnit använda den så mycket. Och så var det ju färgen också.. helt ljuvlig!

Lilleman sitter eller ligger gott i den och det är väldigt lätt att bara ändra positionen om han somnar eller ska ammas, och man kan självklart bära på flera olika sätt. När man väl trätt tyget genom ringarna behöver man heller inte ta ut det igen (om den inte ska tvättas och sånt då..) utan låter det vara kvar för snabbare i och ur-tagning. Supersmidigt.

Jag beställde från Stellaris (där jag även köpte Manducan) och är jättenöjd med dom. Bra service när jag skulle byta, snabb leverans och bra priser, så dom kan jag verkligen rekommendera!

Nu missade jag tyvärr att ta kort på vår frulle, så ni får ett foto från precis efter istället. Tandborstning och påklädning, då vi tänkte spendera dagen i Skellefteå!

Sent omsider vill jag bara säga tusen tack till all uppvaktning och presenter vi har fått i samband med Minis födelse. Han (och vi) är jätteglada för både fyrkantiga gosedjur, Krillans egensydda dregellappar, slantar och virkade Converse från svärisarna, grattishälsningar och såklart alla fina kläder till pöjken!

Och sist, men absolut inte minst; det söta tröstpriset till Lilli som syrran fyndade på loppis samt bubbligheterna de stolta föräldrarna har fått från Elfströmmarna och hyresvärden. Det tackar vi också för förstås :)

Do it yourself alltså.

Och idag tänkte jag bjuda på en gammal favorit i repris eftersom jag tycker så himla mycket om att göra om saker (även om idéerna i dagsläget oftast är större och fler än själva utförandena). Den här stolen hittade jag hursomhelst på loppis (är en riktig sucker för gamla stolar btw) och blev med mycket enkla medel tio gånger finare än ursprunget.

Såhär såg den ut innan. Jättefin i all sin skabbighet, absolut, men saknade det där lilla extra kände jag. Därför gjorde jag absolut ingenting åt den annat än att lägga lite färg utanpå all skabbighet. Bara ett tunt tunt lager med turkos grundfärg för snickerier (den är nämligen helmatt och passade bra här tyckte jag) och sen var det bra. Det skabbiga fick lysa igenom, men den blev ändå ny på nåt sätt. Enkelt som tusan också!

Det här är ungefär vad som finns i vår trädgård faktiskt, och köper vi huset kommer just den här hörnan att ändras om så att den fyller våra behov bättre. Lite mysigare, lite mer åt andra hållet och mycket mindre yta att rensa.

Och gärna måla det tunga svarta vitt istället.

Skönt sommarväder, bra dagsflow, glada barn, påhälsning av vännen Andreas och dottern Sally och en ljuvlig avslutning i lekparken med kameran, barnen och mormorn och morfarn medans Johan var på träning. Dagens smolk hette dessvärre akutbesök-hos-tandläkaren-för-rotfyllning och därmed kan jag kyssa drömmen om en ny kamera adjö. Trist som tusan, men vad ska man göra? Fyller ju ändå trettio snart, så kanske vågar man hoppas på allmosor till tantens drömmar istället ;)

En klar favoritplats är ju Slussens Pensionat på Orust. Otroligt praktfullt ställe, där jag gärna skulle sätta min fot igen. Om inte permanent så för semestrar, fler spelningar och mer än gärna för ett bröllop. Just den här bilden är tagen en gråmulen luciaeftermiddag 2008 några timmar innan Soundtrack entrade scenen, så jag kan bara föreställa mig hur vackert det måste vara på sommaren. Fiskestugor, öppet hav, klippor, pittoreskt och alldeles alldeles underbart, skulle jag tro.

Dom här stora tékopparna har jag både fått och ärvt av min mamma. Har ingen aning om vart hon har fått dom ifrån, men jag vet att de är portugisiska och att jag har sett och älskat dom så länge jag kan minnas. Efter att ha tjatat väldigt länge fick jag tillslut dom i 23års-present, samma helg som jag flyttade ner till Växjö. Sedan dess har de gladeligen prytt mina hyllor, och - once in a while - plockar jag fram en av dom och använder när jag smuttar på mitt té. Tror tillochmed att jag ska göra det nu ikväll, när jag ändå talar om trollen liksom.

Tänkte jag kunde fortsätta dagens en-månad-senare-tema med en liten jämförelse. Tog tyvärr inga bilder på magen precis när han var född, men dessa talar ju ändå sitt tydliga språk; att det är helt sjukt vilken stor mage jag hade och det är verkligen helt sjukt vad kroppen är kapabel till som ens kan dra ihop den där medicinbollen till något som börjar likna en vanlig mage. Nu i efterhand är det nästan omöjligt att föreställa sig hur det var med den där magen...

Ser för övrigt att jag verkligen måste göra något åt mitt hår också. Gaah, vilket vildvuxet burr det är alltså och det är knappt att det får lämna sin trygga tjorv däruppe på knoppen heller. Nästa sak på min att-göra-lista alltså!

5:e juli och 5:e augusti.

Samma dag han föddes och en månad senare.

Föredrar helt klart det senare, även om det förra är himla mysigt det också.

♥

Såhär en månad in på hans liv börjar han i alla fall vara lite mer vaken, ibland tillochmed ett par timmar i sträck. Kvällarna sover han sig fortfarande igenom, likaså nätterna, med undantag för mat en gång. Relationen med storasyster går också bättre och bättre. Hon är väldigt hjälpsam och vill gärna krama och pussa honom hela tiden, så tjuvnyp och annat elakt sker mer sällan nu faktiskt. Inte så pass lite att vi kan släppa båda lösa med varandra, men ändå. Framsteg i alla fall :)

Mitt tredje barn, Berra. Älskad katt men sköter sig (tackochlov) själv mest hela tiden.

Idag är det exakt fem år sedan vi träffades, jag och Johan. Fem fantastiska, jobbiga, roliga, omvälvande men framförallt lyckliga år. Under den här tiden har vi bytt boende tre gånger, varit till Tyskland, Danmark och fram och tillbaks till Norrland otaliga gånger. Vi har pluggat färdigt, festat med vänner, sett Soundtrack of Our Lives fyra gånger och flyttat in i ett hus vi trivs i. Vi har bråkat och älskat och vi har fått två underbara barn.

Det är mycket som är värt att fira idag med andra ord.

Älskar dig!

Min systerson Olle som försöker knäppa med fingrarna. Munsår och choklad runt hela munnen, men lika glad ändå! Av alla mina porträttbilder på barn så är detta en klar favorit :)

Nu ska jag och lillan cykla och hämta ett paket (vad får ni se sen) och sen blir det grillat här hemma!

Har aldrig testat innan, men nu äntligen! Idag ska jag knata över till grannens shiatsumassagesalong och få mig en välbehövlig knådning. Som jag längtar!

Ett foto från förra sommaren då vi gjorde för vana att våldgästa Johans farbrors familj; Jonas, Linda, Sofie, Hampus, Lovisa, Linnea och katten Bill. Sofie, deras äldsta och tillika vackra dotter, sitter här med den andra farbrorn, Kenth. En superskön snubbe som jag har fått äran att lära känna jag också! Det här är ett foto jag inte har lagt upp innan, men som jag hoppas att dom blir glada av att se!

Vill ni dessutom läsa om deras smått kaotiska vardag, kan ni klicka här för att komma till Jonas och här för att komma till Linda. Sofies föräldrar skriver nämligen blogg båda två, och emellanåt är det ruskigt rolig läsning kan jag lova :)

Dagens familj!

Nu efter semester och ledighet kände jag att det var dags att sparka igång bloggen igen, och hur gör man inte det enklast? Genom en ny fotoutmaning förstås! Först tänkte jag köra en kortare variant, men eftersom duktiga Kristina som driver bloggen Ingen vanlig dag har gjort en egen nu under augusti månad blev valet ganska lätt!

Jag hakar självklart på hennes, och vill du göra detsamma finns inlägget med instruktioner här! På grund av tidsbrist kommer jag förmodligen ta de flesta korten med mobilen och lägga upp, men då och då lär det bli en "riktig" bild också. Kul det ska bli! Ikväll kommer den första bilden upp :)

Nu är Johan officiellt pappa till mini och så har vi varit till BVC för det första besöket sedan vi kom hem från BB. Lillebrorsan hade ökat drygt 800 gram på tjugo dagar och vuxit fyra centimeter sedan han föddes och allt det andra såg bra ut också. Härligt!

Vikt: 5080 gram

Längd: 56 cm

Huvudomfång: 37 cm

Medans lillebror får sina mått tagna...

augustifamiljen

31 - glädje.

miljöombyte.

30 - familj.

fler som jubilerar.

wouldn't it be nice if we were older.

29 - jag.

28 - hösttankar.

memory lane.

27 - soffbild.

26 - det käraste jag har.

25 - min stil.

24 - landskap.

23 - ta tillvara på...

ditten och datten.

22 - stilleben.

21 - hobby.

20 - doft.

19 - närbild.

18 - färger.

mobilbloggen.

17 - drömresa.

urbanistas.

16 - från ovan.

15 - detaljer.

hört och sett.

Semesterfirarna.

14 - livsviktigt.

13 - mitt kök.

12 - längs vägen.

11 - entré.

om den andra ungen.

10 - favorit i garderoben.

handsfree.

09 - frukost.

allt fint vi har fått.

08 - DIY.

07 - en hörna av trädgården.

två från igår.

06 - favoritplats.

05 - något jag fått eller ärvt.

veckans magbild.

inuti och utanpå.

04 - djur.

fem.

03 - porträtt.

shiatsu.

augustiutmaningen: 02 - gammal & ung.

augustiutmaningen: 01 - dagens...

ny fotoutmaning.

onsdagsgörat.