28 - hösttankar.
Oj. Vart ska jag börja liksom?
Som vanligt när det lider mot höst kommer dom där åh-nu-blir-det-mörk-och-kallt-och-sen-kommer-vintern-tankarna som jag slagits med så många gånger förr. Man kan kanske inte kalla det depression, men något som i alla fall påminner om det. Det blir tyngre att stiga upp på morgnarna, dagarna blir kortare och så måste man på med alla kläder igen. Helst lager på lager och hur många lager blir inte det när man har två barn och sig själv att klä på, liksom? Fem gånger om dan.
Att jag sedan råkar fylla t-r-e-t-t-i-o (!!!!!!) på torsdag, gör kanske dessa halvdeppiga tankar lite större än vad dom egentligen är. Har nämligen nojjat mig över detta sedan jag fyllde tjugotvå (not kidding) och har alltid blivit lite kallsvettig bara jag snuddat vid tanken att man en dag ska fylla just t-r-e-t-t-i-o. För sen kommer fyrtio, och det kommer jag aldrig att känna mig som. Ja, ni förstår hur det låter i mitt huvud? Går runt runt och och sen ett tag tycker jag inte att det är så farligt att fylla t-r-e-t-t-i-o ändå, utan att det faktiskt känns helt ok. Ja mena, två barn. En fantastisk sambo. Hyreshus. Katt. Fin familj. Underbara vänner. Jag får fortfarande visa leg på systemet. Hey, tillochmed när jag köpte en folköl till Johan på Ica i våras fick jag uppvisa identitetsbevis. Klär mig fortfarande i Converse och låga jeans (nåjo, snart i alla fall) och spelar hög musik när jag är ensam. Sånt som hör ungdomen till liksom.
Men så ändå. Ändå är det där och gnager. Trettio. TRETTIO. Maj gadd alltså! Trettio år till och jag är sextio. Då pratar man pension och KOL och vilken färg man ska ha på kistan och sånt med tanterna på jobbet. För bara tio år sedan pratade man om vilket uteställe man skulle gå till och vilka som skulle komma på festen. Spelade snake på sin 8210 mot närmsta bordsgranne och var allmänt odödlig. Hela livet framför sig och sånt.
Och enligt tillförlitliga källor peakar man ju vid trettio också som kvinna, medans männen peakar långt långt senare. Runt femtiofem kanske. Det är ju kul. Att peaka när man fyller trettio, när man inte ens vill fylla trettio. Fast å andra sidan måste fyrtio vara tusen resor värre. Eller? För då är man verkligen inte ung längre, men man är heller inte extremt gammal - som man är när man fyller femtio. Ett decennium av mellanläge liksom.
Ja, ni hör. I vanlig ordning nojjar jag mig säkert helt i onödan. På torsdag kommer jag säkert tycka att det är jätteroligt att fylla år. Att bli trettio. En milstolpe! som Ica skrev på sin gratiskupong som gav mig rätt till en valfri Frödingetårta för att fira. Nämnde jag att jag hade ryggskott också förresten?
Så att eeeh... Hösttankar var det ja. Inget särskilt egentligen. Ta dagarna som de kommer. Leka med barnen. Njuta av frisk luft och ett praktfullt lövverk som snart pryder hela marken. Hoppas på vackert väder och frostnätter och lite mañana mañana och sånt. Kommer bli kanoners. Jag älskar ju hösten egentligen. Faktiskt.
Pussar från lilla mig!
/Zandra
Bäst före 31/8.
1. Dagens... | 2. Gammal och ung | 3. Porträtt | 4. Djur | 5. Något jag fått eller ärvt | 6. Min favoritplats | 7. En hörna av trädgården... | 8. DIY | 9. Frukost | 10. Favorit i garderoben | 11. Entré | 12. Längs vägen... | 13. Mitt kök | 14. Livsviktigt | 15. Detaljer | 16. Från ovan | 17. Drömresa | 18. Färger | 19. Närbild | 20. Doft | 21. Hobby | 22. Stilleben | 23. Ta tillvara på... | 24. Landskap | 25. Min stil | 26. Det käraste jag har | 27. Soffbild | 28. Hösttankar | 29. Jag | 30. Familj | 31. Glädje
Tänk, du kommer se tillbaka på dina år som 30-nånting och tänka "Gud så bra det blev!" för så blir det jämt när man inte har särskilt höga förhoppningar :) Ägna nu inte åtta år till på att grubbla om åldern! :) Kram!