augustifamiljen

Kunde inte låta bli igår när suget satte in.



Dessa blev absolut godast hittills (tänk vad lite extra kärlek kan ge) och vill ni göra supersmarriga och enkla bollar själv så kommer receptet här. (Grundreceptet är från Leila Lindholms bok a piece of cake, men jag har ändrat pyttelite för att få dom ännu godare...)


Jag hällde också i typ en halv tesked Likör 43, för att få lite rundare, mjukare smak men man kan säkert ta lite vaniljsocker istället om man inte har likör hemma.

Nu ska jag göra mig en kopp kaffe och storma kylen på arraksbollar. Ja, jävlar så gott! Bara så ni vet.

Vaknade precis till efter att ha somnat med lillan en stund och tänkte att jag skulle hinna kolla bloggar, blogga själv och kanske se ännu ett avsnitt av desperate housewives innan hon vaknar igen. Vi har ju inte haft femman sen vi flyttade in här så det är många avsnitt Greys och DH som ska tas igen nu...

Annars är allt fint här. Tröttare än tröttast till och från och fortfarande nästan ingen aptit, men det hänger väl ihop. Tröttheten och dålig aptit alltså. Mår dock inte illa (annat än när jag tänker på mat) men är ändå bara sugen på clementiner, saffransbullar och äppelcider, så vi får väl se hur länge man klarar sig på det?! Helgen har hursomhelst varit supermysig. Bara lugnt och stilla hela fredag och lördag och till första advent hade vi stormiddag med mamma, pappa samt syrrans och brorsans familjer. Det var pappas egenfiskade lax från Byskeälven som äntligen skulle ätas, efter att ha legat i frysen allt för många veckor. Det var i alla fall jättegott och jag fick säkert ner en hel portion innan illamåendet slog till.

Igår fick vi förresten vinterns första snö! Dock bara några millimeter, men jag kunde ändå inte hålla mig från att plocka fram pulkan och dra omkring på Lilli någon timme här på parkeringen igår eftermiddag. Hon skrattade i alla fall och verkade allmänt nöjd, så vi håller tummarna för ännu mer snart. Verkligen en konstig höst det här.. nästan som om vi har fått Växjövädret med oss upp.

Har tyvärr varit jättedålig med kameran i helgen, så knappt ett enda kort har tagits. Men jag kan vara lite snäll och bjuda på ett sjukt roligt foto på Lilli, där jag bara blev tvungen att hämta kameran. Hon och Johan var ute i söndags en stund och när jag tittar ut genom fönstret bjuder hon nämligen på detta:



Hahahahahaha.

Jag.dog så roligt det såg ut. Och det var inte att hon härmade någon annan, utan detta kom hon på helt själv! Blev en liten serie med kort då hon besudlar fönsterrutan (som för övrigt inte var ren) och fi fan vad vi garvade åt det sen :)

Tokunge!

Här kommer som efterfrågat receptet på mina favoritbullar. Dom med saffran och mandelmassa!

Förutom pärlsocker och ägg till penslingen behöver du detta till ca 50 bullar:



Gör såhär:
Blanda salt och saffran i en liten skål. Smält smöret och häll i mjölken och värm till fingervarmt (37°). Smula jästen i en bunke och rör ut det med lite av spadet. Häll på resten av spadet och tillsätt saffran, salt, socker, ägg och det mesta av mjölet. Rör tills det blir en fin deg som släpper från kanterna, ca 10 minuter för hand och 5 i bakmaskin. Låt jäsa ca 45 minuter under bakduk.

Dela degen i två och kavla. Bred på smör (eller strunta i det om du vill ha det slankare alternativet) och riv på kylskåpskall mandelmassa. Ungefär 100 gram för varje deghalva. Rulla ihop, skär i bitar och lägg i bullformar (mina är från Lagerhaus) och låt jäsa en liten stund innan gräddning. Pensla med ägg och pärlsocker.

Grädda sedan ca 20 minuter i 175 grader eller tills dom blir sådär härligt gyllenbruna!

Njuuut!!

Igår kväll gjorde vi alltså våra dörrkransar jag och syrran, och jag måste faktiskt erkänna att det är jättekul men framförallt barnsligt enkelt. Jag hade alltid sett framför mig tonvis med jobb och att det skulle va svårt att binda upp mossan och att alla dekorationer bara skulle ramla av. Och det skulle dom förvisso göra om det inte var för syrran. Det är tack vare henne jag numera har bundit kanske fyra kransar sen vi flyttade upp. Innan skulle det aldrig ha fallit mig in.

Och som sagt. Kan jag, så kan ni. För det är verkligen inte krångligt alls, men det kräver kanske att man gör några basinköp som man sen kan använda igen och igen och igen...



1. Du behöver dekorationer och såklart en kransstomme. Finns att köpa i blombutiker eller hobbyaffärer, eller så kan man göra en egen av strimlat, tvinnat tidningspapper. Lite krångligare dock. Jag betalade 34kr för min i halm.
2. Valfri fyllning eller vad man ska kalla det. Vitmossa, grönmossa eller granris är vanligast. Vi tog grönmossa.
3. Avbitartång och ståltråd. Gärna grön men guld funkar också. Och så behövs en lite kraftigare ståltråd till dekorationerna sen.
4. Lägg mossan över ringen och bind fast med ståltråden. (Lämna baksidan fri när du gör dörrkransar.) Fäst änden någonstans och vira tråden över mossan tills allt är fast. Glöm inte att göra en ögla också så kransen kan hängas upp.

Sen sticker du ner valfria dekorationer som kottar, svampar, kanelstänger osv där du vill ha dom med den kraftigare ståltråden. I hobbyaffärer finns dessutom massvis med roliga och fina dekorationer! Du kan även linda något fint snöre eller hänga dit en glasstjärna eller kanske en ljusmanschett för värmeljus. Det är alltså bara fantasin som sätter gränser här!

Och sen är det klart och blev såhär fint på våra dörrar:



Jag fortsatte på mitt klassiska grönmossa-med-rutiga-textilbandet-rosett tema i brist på fantasi och dekorationsarsenal. Syrran är lite mer vild och vågad av sig och gjorde en med prickigt band och söta vita pärlor istället. Men så är hon ju mer pysselrutinerad också :)

Och nu? Nu ska jag dö i soffan lite för jag är så sjukt trött. Har varit fullt upp med lussebullsbak, pyssel, städning, bus och lek hela dagen så nu förtjänar vi en riktig myskväll tycker jag.

Välkommen fredagskoma!

Mycket intressant och välskriven artikel om jämställdhet, matning och pappors plats i amningsdebatten som jag hittade inne hos Kakkakaffe.

Måste bara göra en liten high-five för Lilli här på bloggen, för framtida referenser alltså. Hon sov nämligen hela natten i sin säng i sitt rum för första gången! Stoppade om henne en enda gång runt tretiden, men sen hörde vi inte av henne förrän hon vaknade 06.30. I vanliga fall brukar hon ligga och snurra och grina mitt i natten så vi plockar över henne till vår säng, men inte i natt alltså! Inatt sov hon som en stock och vi är nog båda två (tre) rejält utvilade.

Obeskrivligt skönt!

Idag ska vi pyssla, pynta och städa lite till *skräll* och nu tänkte jag sätta en saffransdeg som ska bli mina smarriga saffransbullar med mandelmassa i. Nomnom.

Kör på ett färdigt koncept. Sno idén rakt av från kataloger, tidningar, vänner osv om det är något du fastnar för och tycker är vackert. Som jag med dom här ljusstakarna. Tror jag dekorerade ungefär likadant som det var i Village's sortimentkatalog, men vad gör det när det var så himlans fint? Och så hade jag ju presentkort där som jag fick av mina härliga kollegor när vi flyttade. Väl investerade pengar tycker då jag!

Och jag måste nog säga att Village har steppat upp lite det här året. Mycket finare julprylar än dom brukar ha, och det var faktiskt massor som föll mig i smaken i år. Inte minst polkagrisarna! Nöff nöff...



Senare idag kommer våra dörrkransar upp också med tips på hur man binder, och som för att avrunda julspecialarn tänkte jag bjuda på en fin men enkel dukning som bygger på favoritkonceptet man-tager-vad-man-haver. Men det kanske får bli till helgen rent av..? Ha en skön förmiddag alla fina!

Har förgyllt en kruka med amaryllis nu i eftermiddag och tänkte att jag kunde bjuda på några bilder. I brist på annat alltså... Ska kanske också tillägga att jag absolut inte är någon pysslare av rang, utan snarare brukar bli helt låst när jag ser blomkrukor, blommor och allt som kallas pyssel. Mest bara för att jag inte har vetat hur man ska göra, vilka blommor som passar med vad osv.

Fick mig dock en liten lektion av syrran i tisdags - amaryllisen skall tydligen köpas när den knappt har kommit upp - och lapade inspiration till tusen när vi var på Blomsterlandet. Så nu har jag knåpat ihop en amaryllis i kruka som kommer pryda köksbordet i jul.

Detta har jag använt mig av:



Krukan satte jag ett band runtom, satte ner amaryllisen och fyllde på med lite grönmossa som jag klippte och kortade av för att passa i krukan. Grönmossa finns att köpa eller hämta i tall & granskog. Jag föredrar det senare! Sen tryckte jag bara ner några lingonriskvistar, två röda kulor och en tomte och en svamp, men man kan ju ta i princip vad man vill. Kottar, kanelstänger, små plåtskyltar osv är också väldans dekorativt.

Och voila! Såhär fint blev det:



Kan jag, så kan du som sagt. Det lovar jag!
Nu ska jag väcka lillan som har sovit waaay för länge... Kram på er!

Ja, såhär ser det alltså ut i köket just nu. Massor med rött, såklart, och det mesta är nytt för året. Vi rensade ju bort rätt mycket, det mesta faktiskt, när vi flyttade och har således behövt fylla på julpyntsförrådet igen. Hoppas bilderna kan ge lite inspiration på vart man kan hitta fina julsaker, för det tar fasen mycket längre tid (och är sjukt mycket dyrare) att hitta och bunkra upp med nytt julpynt än man först har tänkt. I år har jag dock letat och köpt med omsorg och verkligen bara sånt jag tycker om.

Gardinerna är klara favoriter och att jag hittade dom på Jysk av alla ställen var mer en slump än tanke. Hade nämligen sett liknande i en tygaffär men kände att jag inte hade ork att sitta och sy själv, utan åkte bara runt och kikade på olika inredningsbutiker här i stan. Och som i ett trollslag hittade jag dessa som direkt fick följa med hem, och ska få sitta i köket många år framöver! Den röda mattan är en annan sån där favorit. Den fann jag på Åhléns i tisdags när jag och syrran åkte till Luleå och om ni vill se hur den ser ut på riktigt kan ni klicka här.

Eftersom sovrummet är långt ifrån klart så får ni vänta ett tag till, men på fredag tänkte jag bjuda på några passande gör-det-själv dekorationstips!

Kolla. Är dom inte vackra? Finaste julgardinerna jag har haft och i år har det verkligen varit roligt att pynta och leta röda tjusiga prylar och ljus och blommor och så vidare.



Nu känner jag mig nästan klar med julpyntningen, i alla fall i kök och vardagsrum. Sovrummet är fortfarande helt kalt och behöver egentligen some serious julpyntning, med inslag av vanlig vardag också. Men det tar vi någon annan dag. Vi har ju ända till söndag på oss ju!

Kan dock säga att mina julkänslor börjar infinna sig. Starkt dessutom. Imorgonkväll ska vi pyssla ihop dörrkransar jag och systeryster och så måste jag in på Village och hämta en till ljusstake som ska matcha den hjärtformade på köksbordet. Och innan söndag skall det även planteras/monteras/hur man nu gör en ädelcypress som ska stå utanför dörren. Och så ska jag hitta nånstans att hänga två flätade hjärtan, kanske baka saffransbullar och just det - hallen. Den ska städas och pyntas den också.

Önskar naturligtvis att jag var en effektiv människa när det kommer till hemmet och jag ser min ökande att-göra-lista men det är jag alltså inte. Jag är en sån som måste gå runt och provinreda, ställa upp och flytta och fundera och humma och mumla ååååh så fint - några hundra gånger om, innan jag är nöjd. Så det är bara därför det tar en vecka att julpynta.

Och så har jag en snabb och påhittig ettåring att hålla koll på också. Endast därför alltså. Ifall ni undrade...?

Imorgon tar vi köket!

Lite dålig uppdatering sista dagarna, jag vet. Men jag råkar vara inne i ett så kreativt tillstånd här hemma och städar och dammar och hänger gardiner och stryker att jag knappt kan sluta. Tjuvstartar julen med andra ord.

Jag har nämligen hittat världens fiaste julgardiner. För första gången är jag jättenöjd och när jag provhängde dom, blev jag bara tvungen att fortsätta städa och fixa så jag kunde hänga upp dom permanent. Och så var jag igång. Idag tänkte jag ta hallen och köket och kanske, kanske får jag upp övriga julprylar också. Känns ju några dagar för tidigt, men eftersom granntanten fick upp sitt igår känns det ju praktiskt taget okej att börja julpynta, right?

Imorgon blir det troligtvis en tur till Luleå för att inhandla säsongsbetonade blommor och krukor och göra ett besök på favoritbutiken Åhléns. Och bilder? Det kommer, var så säkra!

Det här är inte var dag man ser. Ingång skrivet både på svenska och finska. Faktiskt första gången för mig, men ni kan nog ana att det inte var första gången jag besökte det välbekanta varuhuset. Dock aldrig så högt upp i landet som igår!

Igår lämnade vi nämligen ungarna hemma och tog en heldag i Haparanda med syrran och hennes karl. Armbågade oss runt på ett fullpackat multinationellt IKEA bland ryssar, finnar och svenskar och så körde vi över till Finland bara för att komma därifrån med en vacker glasburk jag avser att använda till sockerbitar. Kan visa er någon annan gång..

På IKEA stod vi väldigt mycket i kö men vi lyckades även handla lite ljus, lampskärmar, småprylar som skålar och nattlampa till Lilli, julsaker (snart får man börja pynta hörrni!) samt en mörkläggningsgardin som vi efter fyra mils bilkörning söderut igen, insåg att den måste stå kvar i kassa 5, för ingen av oss hade då packat in den i bilen! Trist som tusan - dock inget ovanligt när det kommer till mig ska ni veta - men det verkar som att brorsan och hans familj kan hämta upp den istället när dom ska dit till helgen. Om jag kommer ihåg att säga det till dom vill säga...

Helt galet vad mysigt det är att träffa sin unge igen efter en hel dag iväg förresten.

Blir verkligen extra roligt att se henne genom fönsterrutan och hur glad hon blir när hon ser oss, även om hon hade haft en toppendag med mormor & morfar såklart, och man blir så stolt och glad när dom berättar saker om henne som hon haft för sig. Sånt som man själv vet och ser varje dag, men som någon annan också lägger märke till. Det är riktigt härligt och rör om i föräldrahjärtat kan jag meddela!

Den lille.

Skålen som är så liten att man måste äta av godisarna innan man lägger i dom och sen när dom äntligen får plats så tar det inte mer än tre minuter att rensa.

En perfekt skål enligt min sambo! Men jag, jag kör nog hellre på den större varianten om jag ska vara helt frank.

Mannen hade råkat lägga telefonen i sitt örngott(!) när han såg att Lilli gick omkring med den imorse. Av alla ställen så letade jag ju naturligtvis inte där.

Men men. Nu är den tillbaka och laddad och jag tackar för de fruktlösa insatser några från min bekantskapskrets fick bidra med. Vad vore man utan fejan alltså?

Snart är det Idol så nu åker mjukiskläderna på, godisskålen fram och vi intar helgens första soffläge. Älskart!

Ständigt detta sökande alltså. Är det inte äkta kärlek, bättre bostad, nyårsklänningen, nycklar eller de perfekta skorna så är det något annat. Något som är sådär viktigt att vi bara måste hitta det. Som en mobiltelefon till exempel. Den som låg så fint på mitt nattduksbord imorse men som råkade försvinna vid ett obevakat tillfälle. Mest troligt av en dotter som malligt sprang omkring med den medans mamman helnöjd låg kvar en stund till bara för att. För att det var så skönt med sovmorgon till halv åtta och för att pappan redan var uppe och kunde hålla koll på den lilla odågan. Till exempel.

Har resultatlöst gått igenom badrummet och nu närmast tänkte jag ta mig an kök och vardagsrum. Ringa den kanske? tänker ni. Men det har jag gjort bara för att påminnas om att jag hade den på ljudlöst (var ju på bio igår) och sedermera hade väldigt lite batteri kvar. Så jag utgår ifrån att första ringningen (tack Jonas W) prekärt nog gjorde slut på de sista krafterna och satte telefonen i off-mode. Tyvärr.

Och filmen då förresten? Jo, den var ju sådär ungdomlig, blodig, småtöntig, puttinuttig och alldeles alldeles underbar som jag misstänkte. Men. Det var svårt att komma ifrån den där känslan av tre kåt-tanter bland alla tolvåringar i biosalongen, även om det faktiskt var fler än oss som var vuxna. Lite som att man skulle gå på en Erik Saade-konsert för att hanärsåjävlasnyyyyyg utan några barn som förkläde. Typ nåt sånt alltså.

Men sen. När den kommer på DVD kan man allt köpa den och sitta själv i soffan och få bli lite småkär i Edward & Bella om och om igen. Inget fel med det. Männen har ju porr liksom! Alltså inte min man, men många andra. Just to be clear on that!

Så. Nu var det den där telefonen. Men först tänkte jag bara visa vad som händer när man ger en ettåring förtroendet att läsa mammans 28 år gamla sagor. Utan uppsikt, skall tilläggas.



Bye bye Askungen och vi kan nog konstatera att det står 2-0 till Lilli idag...

Åh, ikväll ska vi på bio hörrni. Det är jag, syrran och brorsans fruga som ska få oss lite pinsam ungdomsromantik i form av vampyrer och varulvar och sånt. Det har nämligen blivit dags för den fjärde boken Breaking Dawn att bli film och såklart det alla har väntat på - liggandet.

Fumligt nybörjarsex mellan vampyr och människa. Romantik och ett storslaget bröllop som kommer vara i en klass helt för sig själv. Och så lite slagsmål och avundsjuka och annat smått och gott såklart. Men vi tog den tidiga föreställningen bara för att vara på den säkra sidan. Så vi inte somnar alltså, då vi råkar vara tre halvt om halvt utmattade damer som normalt sett har en läggningstid långt före klockan 22.

Men ändå. Vi tar ju oss ut på kvällstid i alla fall. Alltid nåt.

Körde på principen man-tager-vad-man-haver idag och slängde ihop en mycket enkel och fräsch sallad på drygt tjugo minuter.



Den här består av tomat, gurka, kruksallat, korv, röd lök och rostade pinjenötter samt vitlöksdressingmixen som  verkligen är en smakförhöjare och räddare-i-nöden ibland. Bönor och majs hade kunnat ingå, men det glömde jag helt bort...

Salladen gick till min glädje även hem hos lillfisen som fick två portioner och åt som hon aldrig ätit förut. Pillade bara bort rödlöken, så det inte blev så starkt. Mums!

Nu har jag träffat min nya barnmorska jag ska ha den här gången. Jättegullig och jag tror verkligen jag kommer trivas med henne, även om det blir aningens färre besök med tvåan än det blev med Lilli.

Inskrivningssamtalet (om det fortfarande heter så) gick bra. Hade lite lägre järnvärde (125) än jag brukar ligga på (149) så hon ordinerade järntabletter nu redan från början, bara för att. Förutom några blodprov och urinprov så pratade vi mest. Om sjukdomar, allergier, what not to eat, om Lilli, om förra förlossningen, om förra graviditeten, om nästa förlossning, praktiska bra-att-veta-saker som viktiga telefonnummer, de kommande MVC-mötena och så vidare. Och så fick jag väga mig i en fiffig vågstol som talade om att jag har en startvikt på 62 kilo.

Jojomensan.

Så nu kan jag gott vältra mig i diverse cravings heeelt utan att det gör nåt. Förra gången hade jag nämligen gått upp fem kilo till inskrivningen och fortsatte att lägga på mig 2,5 kilo i månaden ungefär ända tills hon var född. Nu hade jag ju tillochmed tappat ett halvt kilo sen sistens.

Så med facit i hand kan jag faktiskt erkänna att jag hellre väger 62 och mår toppen istället för 52 och behöva äta som en häst för att ens överleva dagen. Helt klart. Nu vaknar snart lillfisen och då tänkte jag städa här. Ikväll blir det simning och sen Greys hos syrran. En bra onsdag helt enkelt!



Ni börjar vara rätt många som tittar in här nu förresten, och jag vill bara passa på att hälsa alla nya ett varmt välkommen. Verkligen skoj! Funderar dock om vi kanske borde köra någon form av presentation, eftersom jag inte känner till typ hälften av er.. Vore intressant att höra lite om vem ni är bara menar jag.

Men men, det tar vi nån annan dag tycker jag. Kram på er!

Har precis vaknat efter en timmes efter-lunch-nap med lillan. Hon snusar dock vidare, men jag masade mig ändå upp för att inte bli helt kokobello i huvudet. Tycker det är så jobbigt att somna med henne mitt på dagen (även om det garanterat behövs) eftersom man blir ännu tröttare och huvudet känns helt tungt och snurrigt. Nästan som när man är sjuk ni vet, och sover typ fyra gånger om dagen. Men som sagt. Jag behöver det säkert, eftersom jag har börjat bli mycket tröttare på dagarna och kvällarna.

På förmiddagen tog vi oss dock iväg för ett besök hos folktandvården och Lillis första möte med tandsköterskan. Vi fick lite information om tänder och munhälsa och Lilli fick en ny tandborste och sen var det över. Första undersökningen sker när hon är runt tre och alla tänder har kommit och det är nog rätt klokt.

Nu hör jag någon ligga och prata i sovrummet. Ska dit och ta några gosiga nyvaken-kort och sen ska vi klä på oss och gå ut en stund. Innan det är helt mörkt vill säga... Jissus, vad fort det blir mörkt nu alltså!



Tänkte förresten bara tipsa om den här fina tunikan som just nu finns att köpa på Lindex. Finns både i svart och gräddrosa och är helt underbar. Sitter jättebra över axlarna, är lagom lång och är så pass vid att jag kan få lite mage i den utan problem. Tror den kostade 249kr (sorry; 349kr) och jag får se om jag inte slår till på den rosa också, trots att det blir lite lax på lax om man säger så...

Och då menar jag inte BF som i beräknad förlossning utan BF som i barnfri. Har nämligen lämnat av lillan hos mamma, eller rättare sagt; vi skulle ut och gå (efter att vi har varit där och sneakat av kladdkakan som blev över från igår) och mamma erbjöd sig att ta henne med sig hem sen, så jag får lite tid själv här hemma för ovanlighetens skull. Så nu sitter jag och dricker varmt kaffe, redigerar kort och bara njuter av hur tyst det är. Känner mig också olidligt trött idag (blev en lång natt med allehanda uppvak) så kanske passar jag även på att sova middag en stund. Får se.

Farsdag igår ja. Den firade vi med att ha Olle här över natten, i lekparken på morgonen och sen i badhuset med syrran och Bengan också. Efter middagen åkte vi över till mamma och pappa och sa hej och fick lite farsdags-fika innan vi åkte hem och intog soffläge resten av kvällen.




Och just det. Det mjuka paketet till Lillis pappa innehöll en Fjällrävenmössa, som tyvärr passade sisådär så vi får helt enkelt åka och byta till något annat i veckan. Men det var i alla fall en väldigt bra present tyckte han!

Idag är det fars dag hörrni. Men det har väl knappast undgått någon, med all reklam och skyltningar i affärer och sånt menar jag. Tycker i alla fall det är en dag värd att uppmärksamma, för det är inte helt lätt att vara pappa heller. Om nu mammayrket anses som tufft och jobbigt alltså...

För jag kan nämligen inte tänka mig att det är så enkelt att försöka anpassa sig efter den nya lilla familjemedlemmen som helt plötsligt sitter som en extra kroppsdel på den där kvinnan som tills helt nyligen han själv hade ensamrätt till (om man nu lever i ett sånt förhållande). Och jag kan heller inte tänka mig att pappans roll som markservice är allt för lätt heller. I typ hela första halvåret eller nåt. Sköta inköpen, springa ärenden till apotek, se till att mamman äter, serva med nya handdukar till den nerspydda (alternativt mjölkblöta) mamman, leverera choklad, stå till buds när mamman får nervsammanbrott och grinar ohejdat för att ungen är så fiiin, eller för att någon älskvärd person avlider i Greys, för att favoritfrukten är slut eller bara för att ungen gråter för första gången och mamman inte vet hur hon ska hantera det. För det anser hon ju att hon ska göra. Minsann.

Såna saker.

Klipporna som bara ska finnas till hands första halvåret ungefär. Tills mamman kan släppa tyglarna en aning och eventuellt låta pappan ta plats och kanske, kanske tillochmed bli betrodda att vakta barnet medans mamman åker till affären själv för första gången och är borta ganska exakt tjugo minuter. Bara för att det inte är fysiskt möjligt att vara borta från barnet mer än så.

Så. Till pappan i det här hushållet, önskar vi en underbar dag och tackar för tiden som gått sen sist vi fick fira dig på fars dag. Då fick du tårta och en bok och så tog vi en så lång promenad som mammans halvt om halvt nyförlösta vajajna pallade.

I år får du tårta och något annat än en bok. Hoppas det ska passa!
Vi älskar dig ♥

Får jag gå till slutet (and beyond) även denna gång kommer ni förstå vad jag menar...

Såhär ser man i alla fall ut nu:



Och förra gången såhär:



Hade ett kort från vecka 8 med Lilli, men det var så himla grynigt (dålig kompaktkamera var allt man hade då tyvärr) men det skiljer sig faktiskt bara några dagar mellan veckorna. Nu är jag i 7+4 och på kortet med Lilli hade jag precis gått in i vecka 9 (8+0).

Kan i alla fall konstatera att jag är mycket större om magen nu, men det gör ju sitt till också att den där bilringen fortfarande var kvar när magen började växa...

Kjaerlighet.

Lite kvällskramar med pappa innan vällingflaskan dukas fram. Ett mycket trevligt drag hon har börjat med som sagt, vårt lilla underverk!

Skulle precis svara på min award från Lisandra när jag såg att även raringen Jannie gett mig en. Såå glad blir man och man känner sig verkligen speciell och utvald. Varför läser någon min blogg liksom? Självkritisk som få såklart, men desto gladare blir man när någon lämnar fina avtryck och kommentarer eller skriver att man älskar min blogg. Att man gör någon glad om dagarna. Precis just den anledningen till att man förmodligen fortsätter skriva och lägga ut sina bilder (och sitt ibland pinsamma liv) i den utsträckning man gör. För att det är såfantastisktroligt, helt enkelt!

Så. Nu ska jag alltså svara på fem frågor och sedan skicka vidare till fem andra bloggare som jag gillar. Och självklart skulle jag vilja ge till typ alla, för att alla är så underbara. Men för att narrow it down lite, så skickar jag vidare till Jennie, Melanie, Martina, Sara och Dessi. För att dom är så sköna och goa och gulliga och har såna där bloggar som jag verkligen gillar. Mycket bilder och en väldigt personlig touch!

Frågorna då...

Varför började du blogga? - För att jag bodde hundratrettiomil från min familj när det begav sig och jag tyckte det skulle vara så enkelt om dom kunde se och läsa vad jag höll på med där nere i sydlandet utan att behöva prata i telefon typ varje dag. Detta var för fyra och ett halvt år sedan och då hette bloggen något helt annat..

Vilka bloggar följer du? - Förutom de jag gav awarden vidare till (samt Jannie & Lisandra) så följer jag mina nära och käras bloggar, såklart, men också Kakkakaffes, Killmammans, Elin och Alvas, Siljeholms och Sandras för att nämna några.

Favoritfärger? - Brunt, brunt och brunt, typ. Närå, jag jobbar ju som färgsättare så jag måste säga att jag älskar i stort sett allt, men här hemma blir det mycket brunt, cerise och mjuka jordfärger för att dom känns så harmoniska.

Favoritfilm? - True Romance. Alla kategorier.

Vilka länder drömmer du om att besöka? - Jag vill åka till Curaçau och Aruba (för att det låter så gott. typ som att man bara sitter på en vit strand och dricker paraplydrinkar och äter ananas hela dagarna) och så skulle jag gärna åka till Irland och Skottland. Det är något visst med dessa länder och jag skulle förmodligen sitta på en pub och sörpla mustig öl och humma instämmande till någon irländsk trubadur och bara förälska mig i dialekten och stämningen att jag aldrig skulle vilja åka hem igen. Bland annat alltså. Sen skulle jag kunna tänka mig USA, Australien och Frankrike. Mest för Paris skull. Och såklart Italien.

Och vem vet. Nån gång kanske vi tar oss iväg?

Kram och ha nu en fabulous fredag era godingar!

Frostbiten.

Idag ligger frosten på marken för första gången i år och det är bara så ohyggligt vackert. Frisk, kall och underbar luft att andas och vi kom tillbaka med rosiga kinder efter en promenad längs med vattnet.

Såhär får det gärna vara någon månad till...

Det här var också nåt jag blev helt salig över när jag såg dom ligga där i sparlådan. Min baboushka som jag fick av morfar när han, pappa och morbror Peter åkte till Ryssland för väldigt många år sedan. Älskar verkligen baboushkor och den här blev man ju extra glad att återse igen.

Sen var det ju skoj att mina gamla favoritpussel hade sparats också. Brickan med mat på är nog den jag minns allra bäst, medans bondgården mest flimmrar i minnet nånstans. Jätteroligt att det är bevarat till mina barn!



Dessa träskor som mamma dekorationsmålade minns jag också mycket väl. Hade dom när jag var runt två år (det minns jag dock inte) och sen hängde dom på väggen i mitt rum som prydnad i många många år. Ska självklart få pryda Lillis fötter till sommaren!

Och så har vi ju min älskade gunghäst. Den sitter hon redan på och låtsasgalopperar och ser allmänt mallig ut. Precis som jag gjorde när jag var liten och förmodligen Maria som jag fick den av också gjort en gång i tiden. Och hennes mamma före det.

Många generationer har alltså gungat på den och många fler blir det hoppas jag!

Kan bara inte låta bli alltså..



16/3-97

"Hello! Nu har jag nyss suttit och sett på "Fem i topp" (någon som minns förresten?). I det programmet så röstar man fram en artist/grupp som sen hamnar på en lista. Men det är bara skitgrupper som kommer med, tex Peter Jöback, Paula & co mm. Nåja, man måste ju inte kolla på det om man inte vill!"

Haha! Där ser man. Mitt Peter-Jöback-agg började alltså redan som fjortonåring. Jag vet ju att jag aldrig har gillat hans röst speciellt mycket, men att jag lagt märke till honom redan då är ju ändå rätt stort.

Sen gillar jag mina live-uppdateringar också. I många av inläggen pratar jag med mig själv. Som den 26/3. Då skriver jag att jag har ont i halsen och att vi har varit hos morfar för att han fyller år. Sen skriver jag såhär:
"Nu ska jag gå och kolla om jag har feber..... " - och så går jag iväg och kollar - "36,87." skriver jag sen och fortsätter: " Det är lite grann i alla fall. Jag brukar ligga på 35-36 grader ungefär."

Haha, så sjuk man är alltså!

Och appropå det här med stugan och fest och sånt så hittade jag ett roligt inlägg om midsommar också som gjorde att jag låg dubbelvikt vid högläsningen.

19/6-97
"Hoppas jag träffar honom (en Ante) imorgon på midsommar, då vi är på halvsbadet.
Guud, vad jag längtar till imorgon. Det ska bli så kul!!
Tänk allt folk som kommer att vara där. Förra året var det massor sa Anna, för jag var inte där då, jag var på stugan. Jag fattar inte vad jag höll på med. Sitta och ruttna på stugan när man kan vara ute och festa!! Nåja, gjort är gjort så jag får väl hoppas att denna midsommar blir en aning roligare istället!!"

Sen har jag bemödat mig med en update klockan 04.15 då jag just kommit hem från havsbadet. Fortfarande full av handstilen att döma och jag skriver såhär:

"... Å, jag skriver som en kratta, för jag är fortfarande full känner jag. Jag small (hahaha) kring tolv halv ett. Då sov jag i Annas kusins stuga tills Marie väckte mig. Då åt vi jordgubbar och kex & cola."

Ja, jag säger då det.

Nu ska jag sluta tråka ut er med mina fjortisbravader, men det är bara så galet roligt att ha hittat dagböckerna. Och självklart lika roligt att dela med sig eftersom det känns som om det är någon annans redogörelser. Avslutar i alla fall med en bekännelse och en ursäkt till min kära pappa:



Förlåt. Det ska inte upprepas!

"Hej! Jag ska nu berätta lite om mig själv. Jag heter Zandra och är 14 år. Jag är född den 30:e augusti 1982 i Uppsala. Min mamma heter Rosita, pappa Peter, brorsa Charlie och min syrra heter Milou. Vi har två katter också som heter Gumman och Knutte + en hamster, Åke. Vi bor i Piteå och hit flyttade vi i februari 1989. Jag har ett eget rum som är gult med blå rutor på. Jag trivs ganska bra. Det jag tycker om att göra är spela teater, fotboll, vara med kompisar mm. Det jag hatar är skolan, Torgny Lundström (en lärare), krig och rasister mm. Jag tål inte att se Togga, eller ens höra namnet.

Min mamma är däremot snäll. Hon kan man prata med. Nog för att man kan bråka i alla fall. Pappa däremot tycker jag är en idiot. Han är så jobbig. Ska jämt hänga med på cuper med fotbollen mm. Jag orkar aldrig höra på när han pratar och så tjatar han så mycket. Mina svar kan därför bli ganska otrevliga, kanske. Min bror är 16 år och övningskör. Han är himla snäll faktiskt. Min syrra är 12 år och också en idiot. Vi bråkar nästan jämt för att hon tar alla mina kläder och sånt. Hon är jobbig så in i h-vete...!"



Alltså kan ni fatta hur mycket jag skrattade igår?

Dagböckerna är från 1997 och kanske det roligaste jag har läst i hela mitt liv. Blir intresserad av en ny kille typ varje dag och hatar pappa. Och fotbollen i smyg. Och just det. Sa jag att jag är 14 år och mellanbarn?

Allt är i alla fall skit. Jag är arg och väldigt missförstådd och svär hela tiden. Jag festar alldeles för mycket, har precis börjat röka och får inga pojkvänner för att jag är så blyg (och ful). Lyssnar bland annat på Weezer, Popsicle, The Cure och Kent och kör en gammal moped från 60-talet och tror att jag är sådär tuff som bara fjortonåringar kan vara, men är i själva verket en tjej med dåligt självförtroende som är lite för mogen för sin ålder. Egentligen alltså. Och så är jag jätteglad för att Sandra och Daniel från Skilda Världar ska komma till ungdomsmässan, så jag kan få deras autografer. Något jag heeelt glömt bort!



Mina duster med pappa minns jag dock mycket väl. Men lika fort som rebellen i mig dök upp, lika snabbt försvann den. När jag börjar skriva dagbok (10/3-97) är han en idiot och ungefär tre-fyra månader senare har jag insett att han bara vill väl och slutar benämna honom idiot. Jag har då hunnit bli femton år och således mycket, mycket klokare.

Och så har vi den här. Ett utdrag från den 16/4-97 då vi har varit på Hemköp och sålt bingolotter med fotbollslaget, som gjorde att tårarna fullkomligen sprutade av skratt när jag högläste för Johan igårkväll.

"Hej! Idag har jag varit på Hemköp. Loket var ju också där. Gud, så ful han är!! Han var ju skadad också.
Mot ungdomar, eller oss, var han sur och störd, men mot alla gubbar och pensionärer var han skittrevlig. Han försöker ju bara ställa sig in. Fattar dom inte det??
En kärring stod och kammade sig för honom i affären. Sen log hon hela tiden. Värsta kåta!! Jaja, vi fick iaf sålt 245 lotter.
Jo, jag fick ju förresten gå efter honom hela tiden med en låda med växelpengar i. Det var inte kul. Han luktade ju svett, den apan!"



Hahahahahaha!!! Suveränt roligt att läsa alltså. Känner igen språket, de här ärliga åsikterna man hade, men inte att jag använde så många svordomar och nedlåtande kommentarer om folk. Men så var det ju också en dagbok som bara var menad för mig. Och då kanske man också kan vara brutalare och ärligare?

Femton år senare är det hursomhelst en helt annan person som sitter och skriver.

Jag är absolut inte lika arg (alls), kör SAAB, röker inte och festar typ aldrig och relationen till pappa och min syster har aldrig varit bättre. Musikintresset är fortfarande stort (dock inte teatern) och jag har idag mycket lättare i min kontakt med det manliga könet. Dock har jag - efter noggrann selektering - valt att bara hålla mig till en enda. Min cynism för samhället är nog det enda jag egentligen har kvar från fjortistiden.

Jag har även en egen dotter nu, som det ska bli väldigt intressant att se som fjortonåring. Finns ju en viss risk att hon temperamentsmässigt brås på sin mor, menar jag...

Idag har vi varit ut till stugan jag, Lilli och mamma. En stuga som vår familj bara älskar att vara i, men som inte är vår utan mormors. Min mormor alltså. Vilket gör det hela lite speciellt eftersom min mamma vill ha stugan (eller köpa den) men inte får för sin mamma. Det finns så otroligt mycket man skulle behöva (och vilja) göra där och med stugan, men som ingen känner för (inte ens hon) att göra bara för att den ägs av henne. Det finns gamla vackra saker i överflöd och en stor tomt med havsutsikt och stugan i sig är relativt stor och fortfarande i gott skick.

Idag åkte vi i alla fall dit för att hämta mina sparlådor och lite småprylar som kunde tänkas vara användbara för Lilli. Min gamla gunghäst, nallar och dockor och pussel, en träsköld som mamma har gjort och så mina dagböcker från 1997 bland annat, fick följa med hem. De sistnämnda ska jag nog skratta gott åt själv ikväll...

Prylar-i-toaletten-oskulden.

Ja. För ungefär en timme sen hamnade (läs slängdes med ett leende på läpparna) saker i toaletten för absolut första (men troligtvis inte sista) gången och jag tror att någon här hemma behöver börja stänga locket efter sig. Bara för att minimera risken menar jag...

Jodå. Nog kommer de alltid. Cravingsarna.

Stenhårda färska polkagrisar i helgen (alternativt marianne utan chokladen i mitten - som för övrigt inte ens existerar) och idag turkisk peppar. Mintgodisarna stålsatte jag mig för och behövde aldrig köpa, men när lakritspaniken (och de måste vara hårda) infann sig för ett par timmar sen kastade jag mig i bilen och körde till affärn och hann precis tillbaka innan Johan skulle iväg på innebandyträning.

Bara så jag inte skulle behöva vara utan i flera timmar tills han var hemma igen alltså.

Ja, jisses vad man är svag. Men jag försöker intala mig om att det bara var den här gången. Eeenda gången på hela graviditeten som jag behöver ge vika för det paniska begäret. Jajjemän.

Vi säger så i alla fall, för något annat som påminner om graviditet (än) har jag ju knappt. Förutom att jag sover som en klubbad säl på natten, dreglar oreglerat och behöver gå på toa lite oftare så glömmer jag faktiskt att jag är gravid. På riktigt alltså. Det händer att jag blir lite lätt illamående när jag har ätit, i ungefär tio minuter eller så, men det är också allt. Så hade inte det oreglerade dreglet funnits där och inga cravings infann sig hade jag nog nästan tagit ett nytt test som för att bekräfta det en gång till. Heelt olikt från förra gången alltså.

Nåja. Nu ska jag fortsätta på den där ljuvliga påsen med turkisk peppar (med risk för visst magont) och kanske redigera lite foton i vanlig ordning. Ha en fortsatt fin kväll!

Köpte förresten mockasiner till lillfröken idag som hon kan ha när vi är på öppna förskolan. Fanns på Kappahl för typ 89kr eller nåt. Jättesöta!

Kära barn vilken helg vi har haft alltså! En riktigt mysig fredag (där man somnade dreglandes i soffan sekunderna innan idolutröstningen var klar) och en lördag som blev så mycket bättre än jag ens kunde föreställa mig på morgonen när vi klev upp efter den där behövliga sovmorgonen. Förmiddagen spenderades med långduschar och långfrukost och sen åkte vi till min bror och drack kaffe. Eftermiddagen och kvällen skulle vi sällskapa med mamma och pappa och syrrans familj tillsammans med thaimat och kladdkaka bara för att det är en sån där helg då alla är lediga och vi inte hade något bättre för oss.

Men så blev det så mycket bättre än så.

Jag, mamma, mormor och syrran fick ett ryck innan maten och åkte till gravarna och tände lyktor och ljus och när vi kom tillbaka så pratade jag med vännen Andreas som inte hade nåt att göra för kvällen, som självklart kunde  äta med oss. Och mormor som inte heller hade några planer tillföll ju naturligtvis också sällskapet med öppna armar. Så från att "bara vara vi" blev vi alltså fyra fler och därmed ett fullt hus. Tills brorsan kom med två av ungarna. Då blev vi verkligen fullt hus!



Älskar verkligen när det är mycket folk och alla är glada och maten räcker och golvet är fullt av ungar som leker och vi vuxna kan dricka någon öl eller några glas vin (inte jag då) och stämningen bara är sådär härlig att man nästan kan ta på den. Det mina vänner, är kärlek för mig. Att få spendera en kväll med dom man tycker om. Även om sittplatserna och tallrikarna är för få eller om läsken precis räcker.

Det. är verkligen oslagbart!



Något vi dock har insett är att vi troligtvis måste skaffa ett större matbord, att det går lika bra att använda en polarn o. pyret-filt som duk och att den här kladdkakan var supergod, men bör tas ut redan efter tjugo minuter och just det - att vi låter födelsedagsdekorationer hänga uppe några dagar längre än vad som anses normalt. Bara såna småsaker alltså. Inget viktigt.

Hoppas er helg varit lika underbar!

Missförståndet.

Ett foto som kvalificerade sig för dagens bild utan omsvep.

Lilli lyckades med konststycket att somna på filten på golvet vid mina fötter, innan jag hann sätta på henne den där nya blöjan jag pratade om i förra inlägget. Jag trodde att hon låg och spanade efter något (och inte att hon la sig på där för att sova) eftersom hon verkade hyfsat pigg precis innan jag hörde henne snarka..

Helt fascinerande i alla fall och jag tror jag dog lite så vackert det var skåda. Den här går lätt in som listetta över hennes mest bedårande saker hon haft för sig. Utan tvekan.

Ja, idag är det fredag igen hörrni. Så skönt. Även om jag har fredag hela veckan egentligen så känns det verkligen som en fredag idag. När alla andra blir lediga också och vi förmodligen äter något gott till middag och myser i soffan till Postkodmiljonären och Idol och dricker ett glas rött vin - höll jag på att skriva. För vin är det ju inte att tala om längre (tyvärr, skriver jag nog här) eftersom jag lärt mig att älska rött vin och speciellt när man får sitta och knapra på några rutor mörk choklad samtidigt. Maj gadd, så gott det är alltså!

Men. Valet är verkligen inte svårt nu när vi vet, och jag blir verkligen upprörd när jag hör om gravida som dricker alkohol. Är det verkligen så svårt att hålla sig i nio.månader liksom? Visst, man kan smaka någon klunk öl eller vin om man nu måste (cravings, ni vet) men att bälga i sig glas efter glas eller ens en hel flaska känns bara oansvarigt och korkat och fruktansvärt omoget när alla vet vad som står på spel eller vad tycker ni?

Sitter för övrigt och kollar efter bikinis just nu. Inte det lättaste att hitta en måste jag säga. De flesta ser ut att sitta perfekt på en bengetslikande kropp och andra är så überlåga i midjan att en brasilian skulle bli aktuell om jag nu skulle vilja kränga på mig såna där snören till trosor. Och det vill jag inte. För tre år sen kanske (när man vägde tio kilo mindre) men inte nu. Nu vill jag helst ha såna där höga trosor, gärna med lite ruff-puff i fram som döljer bullmagen och så får det gärna vara en kjolliknande tyglapp påsytt som täcker de charmanta låren som (för övrigt) fortfarande går ihop i mitten och klibbar ihop sig sådär mysigt när man blir varm.

Baddräkt kanske? Jo, helt klart vad jag borde satsa på eftersom de täcker mest (och så får man ju den där aerodynamiken man vill åt i bassängen) men en fin får man lätt betala tusen spänn för och det gör jag bara inte. Visst. De fula ligger på hundringen, men vem vill ha en sån?

Nä, nu ska jag sluta. Jag får nog helt enkelt ta mig ner på stan först och se vilket utbud som finns innan jag går gravidbananas på någon webshop och köper sönder mig på bikinis som jag ändå inte kan ha om några månader. Men först ska jag dricka upp kaffet, sätta en blöja på dottern och göra mig klar och vänta på att mannen kommer hem från jobbet så vi kan åka och fönstershoppa gulliga små hus med bilen.

Fredagslyx och alla-får-sluta-tidigare-helg. Älskart alltså!

Cat on the cow.

Det är inte ofta han tar tillfället i akt att leka vår katt - världens äldsta femåring - men när han får en ihopknycklad piprensare till bjuds så blir skådespelet ett helt annat. Då blir det rivmärken i golvet, hopp i luften och man kan nästan känna hur man förflyttas tillbaka till när han var kattunge och inte var still en enda sekund.

En tid jag faktiskt tyckte väldigt mycket om.

En sak som är betydligt mycket tydligare nu än för några månader sen, är hennes extrema behov av utforskning. Allt ska undersökas och det här med att sitta och pilla har fått en helt ny innebörd. Hon har alltid varit väldigt pillig av sig med det mesta, men nu kan hon sitta riktigt långa stunder och undersöka prylar eller leksaker eller snören eller vantar och skor - som om hon aldrig hade fått röra dessa saker innan. Som om det är helt nytt.

Därför känns egentligen leksaker aningens överflödiga nu, eftersom i stort sett allt går bra att leka med. Så länge hon får sitta och pilla med dom eller stoppa i munnen, typ.

Och bara en sån sak som mitt BH-band.

Hur kan det vara så fascinerande att stå och dra i det och känna på det i flera minuter? Lyfta fundersamt på ögonbrynet och gapa med munnen i en jag-förstår-inte-riktigt-hur-det-här-går-ihop-så-jag-pillar-lite-till pose och titta lite tankfullt på mig som om hon börjar få kläm på det här konstiga.

Men det är det alltså, fascinerande. Och det känns verkligen häftigt att veta att det mesta är häftigt för henne. Speciellt sådant som man själv har tagit för givet i mer än halva sitt liv.

Att ha en ettåring är verkligen ball!

Såhär ser det alltså ut nästan varje morgon (dag) hos oss. Lilli som försvinner in i vårt sovrum och stänger dörren efter sig, och sedan snabbt in i sitt rum (efter att jag öppnat och släppt ut henne) för att slita ut i stort sett alla kläder i garderoben.

Roligt att titta på men inte alltid så kul när man ska städa sen. För som ni förstår så tar det oftast inte mer än en timme så ligger alla kläder/sängkläder/våra kläder på golven igen.. sötkarten!

Uno mas.

Tänkte jag skulle vänta lite till innan jag berättade, men eftersom jag är superdålig på att bevara hemlisar så kan jag säga att det här är ett foto från strax innan Lillis ett-års kalas, då vi precis fått reda på att hon skulle bli storasyrra!

Känns dock helt annorlunda denna gång och - även om det fortfarande är väldigt tidigt i graviditeten - känner jag mig inte ens gravid. Inget illamående, ingen yrsel, ingen akut hunger och knappt en craving. Inga ömma bröst och pigg som en lärka. Helt olikt förra gången alltså och det vore ju toppen om det fick vara såhär resten av tiden (även om sannorlikheten är låg såklart).

Men så är det och vi är jättejätteglada och hoppas att vi lyckas ro även denna unge i hamn. I slutet på juni beräknas vår nästa lilla chef-d'oeuvre komma :)

Trots en ansenlig mängd snor, väldigt lite sömn och varmare än vanligt i pannan klarade sig dottern utan anmärkningar på sin födelsedag. Vi började med paketöppning, ja-må-hon-leva sång med ett ljus i mackan till frukost och sen försökte vi få ordning här hemma. Baka tårtor, arraksbollar, duka, städa och allt sånt ni vet.

Efter middagen kom mormor & morfar, gammelmormor, moster, Olle & Bengan och sist men inte minst kom även Andreas, Sally & Carro hit. Min brors barn är fortfarande sjuka (streptokocker & scharlakansfeber) så dom fick mer än väl hålla sig hemma. Men. Vi lyckades ju få ihop till fullt hus ändå och hade maaassor av roliga paket att öppna.

Fantasiskt trevlig kväll på alla sätt, men jag är fortfarande lite bitter över att bli slagen i Uno. Vi hoppas på bjudmat och revansch inom en snar framtid.