Lilli 21 månader.
Idag blir Lilli ett år och nio månader. Inte direkt någon speciell ålder att belysa, men jag kände bara att det var så länge sedan jag skrev något om hennes person och utveckling att det bara var på tiden. Det som var så rysligt viktigt att komma ihåg varje månad och föreviga med ord i början, blir med tiden något som man bara lägger till nånstans långt därinne i minnesbanken. För det händer så mycket. Hela tiden. Massor av "förstas" fastän hon snart är två år, nya ord och färdigheter och man slutar aldrig att förvånas över kärleken och stoltheten man känner för sin speciella lilla flicka.
För det är hon. Speciell alltså.
Sedan dag ett har hon charmat i stort sett alla hon har träffat. Många kommenterar hennes stora vackra ögon, andra hennes långa fingrar när hon var bebis och dom allra flesta fascineras över hennes lätta och spjuveraktiga personlighet. Och att hon är så "med" hela tiden. Så även vi förstås. Oftast är det en underbar solstråle som bjuder på massor av skratt, skämt, pussar och kramar, men även på en stor portion temperament om dagarna.
Hon har alltid haft lätt för människor och har inga problem med att ta kontakt med andra, i synnerhet vuxna. Barn däremot lyckas hon inte riktigt så bra med alltid, mest på grund av hennes rättframhet och stora nyfikenhet skulle jag tro. Hon blir gärna lite för hårdhänt, ska kramas och fixa med deras kläder och sedan ett par månader har hon även börjat dra andra i håret och bitas lite då och då. Min kusins flicka fick ett rejält bitmärke idag, och även om alla säger att det är en fas många barn går igenom så är det naturligtvis inte så skoj just när den fasen kommer. Att hon är "på" och kramig och ibland lite för hårdhänt är ju en sak, men när hon gör illa andra barn eller vuxna för att hon får någon idé är ju mindre roligt. Speciellt när hon vet att hon får uppmärksamhet från oss när hon gör sånt. Blir liksom lite av en ond cirkel, för man kan ju heller inte inte uppmärksamma ett sånt beteende på ett eller annat vis.
När hon inte bits eller drar i håret är det däremot en helt underbar tjej. Nyfiken på allt, pillar på allt och alla, och har sån sjuk koll på läget. Hon har ett otroligt sak-minne och kommer nästan alltid ihåg vart hon (eller vi) har lagt saker och så vet hon precis vem sakerna tillhör. Hittade exempelvis ett par solglasögon häromdagen och gick direkt med dom till min syster, och här hemma går hon omkring och pekar och berättar vems alla prylarna är. "Mamma-ja" och "pappa-ja" är två väldigt vanligt förekommande fraser.
Vidare så älskar hon grönsaker och nyttigheter, att gå runt och fnula lite för sig själv, att bada och duscha, och så har hon upptäckt vad snopp och rumpa (dumpa) och skrutta (gungka) är för något. Talet börjar som sagt även det komma mer och mer. Sista tiden har det fullkomligt ploppat ur ord som vi inte ens visste att hon kunde säga, vilket är riktigt roligt. Att hon själv börjar göra sig förstådd på ett annat vis.
men idag är vi bara hemma.
Skickar tillbaka paket. Städar. Hoppar. Vattnar blommor. Kissar på pottan för andra gången. Kollar på OS, svettas lite - och såna saker.
sparlåga.
Jag har massor att berätta, hundratals foton jag inte har visat och mycket jag skulle vilja göra om här inne. Men tiden och framförallt energin att sitta framför datorn har liksom inte riktigt infunnit sig sista veckorna. Vi har haft för mycket att göra och när väl Johan är ledig vill man bara göra annat än att sitta inne.
Men snart så. Snart kommer förhoppningsvis tid och ork tillbaka för mitt tredje skötebarn. Jag längtar!
Men snart så. Snart kommer förhoppningsvis tid och ork tillbaka för mitt tredje skötebarn. Jag längtar!
for the record.
Det är fortfarande inga långa stunder Mini är vaken, men när han är det fixerar han blicken sedan några dagar tillbaka och tittar storögt på det världen har att erbjuda. Och imorse bjöd han dessutom på sina allra första svarsleenden. Underbart sött!
the dejt 2.
Det blev en mycket lyckad kväll med min käresta, ett glas rödvin, Soundrack of Our Lives och två Gyros hos greken på torget efteråt. Och två väldigt trötta och nöjda barn tydligen. Mamma (och pappa) satt med nappflaskan redo hela tiden vi var borta, men lilleman lyckades sova sig igenom såväl blöjbyte som mjölktantens frånvaro som om inget hade hänt. Min far tyckte att det var en högst angenäm och lätt barnvaktskväll :)
näsfrida vs. otri-baby.
Som jag nämnde innan, så har även lillebror varit lite snuvig några dagar nu och ett par gånger har vi därför fått suga ut lite snor på honom med en nässug. Innan hade jag bara testat Näsfridan och kört med när Lilli varit förkyld (och låtit oss använda den) och den har väl funkat sådär tycker jag. Nu när lillebror föddes fick vi däremot Otri-babys nässug i ett sånt där gratis-kit från BVC och den är verkligen mycket bättre. Proffsigare förpackning, mjukare slang mellan sugmunstycket och uppsamlaren, och själva pipen som ska in i deras näsor är mycket mjukare, smalare och bättre vinklad. Tycker även att den är enklare att hålla i än Näsfridan.
Så även om engångsfiltren till Näsfridan är billigare (nässugarna kostar ungefär detsamma, ca 99kr) tycker jag ändå att Otri-babys är mer värd sina pengar för att den är smidigare och faktiskt fyller sitt syfte bättre.
the dejt.
Som ni kanske minns så gjorde jag och Johan ett hemmasnickrat tips över fotbolls-EM, där vinnaren av tipset skulle få stå med fanan i handen och bära evig ära och sånt, medans förloraren (jag, naturligtvis..) blev ålagd att bjuda den andra på en dejt som straff. Nu är det ju egentligen inget straff i sin rätta bemärkelse, då jag tycker det är rätt trevligt att planera och genomföra dejtligheter med min käresta... Men likväl, en dejt ska det bli. Såklart.
Ikväll är det därför tänkt att vi ska klä upp oss och vara sådär nykära igen och gå på konsert inne på festivalområdet (och inte gå på senaste Batman-filmen som jag först sa till Johan) och det ska bli så himla skoj. Att det var just The Soundtrack of Our Lives som spelar ikväll gjorde dejten mycket enklare och roligare att planera.
Mamma har hursomhelst hyrts in som barnvakt till ungarna (har pumpat mjölk för brinnkära livet ska ni veta) och jag hoppas verkligen att lilleman klarar sig de få timmar vi behöver vara borta. Eftersom det här är deras avskedsturné och kanske de allra sista spelningar de gör tillsammans, skulle jag faktiskt inte vilja missa det för all mjölk i världen. Hey, vi har ju tillochmed haft Ebbot som tänkbart namn till båda våra barn!
tvåbarnsfamiljeriet.
Hörni. Jag säger då det. Helt galet vad dagarna bara svischar förbi just nu, även om vi egentligen inte gör nåt speciellt. Det blir bara ett helt annat tempo nu när vi har två barn än när bara Lilli fanns. Inte att tiden går så mycket fortare nu, utan snarare att man inte hinner med lika mycket bara för att allt tar dubbelt så lång tid. Sista veckorna har det därför blivit lite tunt med både det ena och det andra, inte minst bloggen och redigering av foton. Känns knappt som att jag hinner med att fota överhuvudtaget, då det är så enkelt att bara slita upp mobilen och använda Instagram istället. Men det är verkligen något jag saknar och ska försöka bli bättre på att ta mig tid till eftersom jag finner det synnerligen avkopplande.
Närmsta tiden tänkte jag även försöka komma igång med träningen igen, då det också är något jag har saknat massor. Att vara i form och känna sig rörlig liksom. Och inte minst att tappa alla graviditetskilon. Den här gången gick jag upp drygt fjorton, men då hade jag heller inte tappat allt sedan jag väntade Lilli. Så även om jag tappat tio kilo sedan han föddes skulle jag gärna gå ner minst tio till för att må bra. 56 kilo känns rätt lagom och var en bra vikt för mig innan jag fick barn i alla fall.
Annars är allt bra med oss. Vi njuter fortfarande av Johans semester och att han är hemma med oss (vet i ärlighetens namn inte hur jag ska överleva dagarna utan honom sen) och gör lite småutflykter eller bara hänger här hemma. Lilli blev som sagt dunderförkyld i lördags och har hostat och snörvlat hela veckan, så några större utsvävningar har vi väl inte tagit oss för direkt. Igår blev det dock en "långpromenad" i kuperad terräng på 3 kilometer (det längsta jag har gått på bra länge nu) och var verkligen hur skönt som helst. Lillebror mår för övrigt också bra. Äter och sover mest hela tiden och växer så det knakar. Lite småsnuvig från syrran sin men inget som förhoppningsvis inte ger med sig snart. Och så är han fortfarande extremt söt och extremt namnlös.
I helgen är det förresten festival här i stan. Kul! Piteå Dansar och Ler kallas den och drar ändå rätt många bra artister i år tycker jag. Vi tänkte dock bara gå ner imorgon under dagen så Lilli får åka karuseller, eventuellt få i oss lite festivalkäk och kanske även ta ett glas rödvin någonstans. Trevligt trevligt!
barnvänlig kräm.
Kokade som sagt en laddning med hallonkräm till Lilli i veckan, som hon bara älskade. Denna innehåller heller inte lika mycket socker som vanlig kräm och passar därför extra bra för barn :)
ca 2dl frysta eller färska bär av valfri sort
3tsk strösocker (mindre till yngre barn)
2,5tsk potatismjöl
2,5dl vatten
Gör så här ♥
Tina ev. frysta bär.
Rör ut potatismjölet med lite av vattnet.
Koka upp resten av vattnet.
Tillsätt redningen och låt koka upp tillsammans med bär och socker.
Låt svalna och servera.
Tina ev. frysta bär.
Rör ut potatismjölet med lite av vattnet.
Koka upp resten av vattnet.
Tillsätt redningen och låt koka upp tillsammans med bär och socker.
Låt svalna och servera.
några från veckan.
Lilli och hennes kusin Olle när vi besökte Svensbylijda. Dom var så söta här att det fick bli en repris.
Fyndat ännu en udda-mugg på Indiskas rea.
Mor och dotter utanför Norrstrandspoolen i tisdags. Sol och bad, alltså. Älskart!
Efter en hel dag på playan i onsdags bakade jag banan och chokladmuffins att ha med oss på nya utflykter.
Lilleman som blev två veckor i torsdags.
Tjej med hemlagad kräm i hela ansiktet.
På kalas hos brorsdottern Emma som idag blev nio år.
En snabbspolning av veckan som gått och jag kan tillägga att den har varit jättebra. Mycket sol och bad, utflykter och familjemys och så har vi fått en och annan sak gjort här hemma också. Grillkväll med vänner har även det hunnits med och kanske har vi eventuellt hittat ett namn åt grabben också. Men vi är inte 100% säkra (eller överens) så vi suger på det några dagar till ändå.
när festligheter har olika betydelse för olika människor.
För oss innebär festligheter nuförtin en öl och/eller på sin höjd ett glas vin. För oss innebär det att barnen är med och får somna på plats, eller i bilen på väg hem. För oss innebär festligheter att äta god mat, prata strunt en stund och lämna festligheterna strax innan tio, eftersom man är så kapitalt ovan festligheter att man suttit och gäspat sedan klockan åtta. Eller hey, ibland tillochmed sedan sju! För oss innebär festligheter att en av oss får stoppa mat i det ena barnet tillsammans med övriga sällskapet, medans den andra sitter i ett tyst vardagsrum och stoppar mat i det andra.
Men hur än våra festligheter yttrar sig nuförtin, hade vi i alla fall väldans trevligt hos herrskapet ikväll och Lilli höll sig otroligt nog vaken ända hem till dörren - fastän klockan hade passerat tjugotvå med tolv minuter.
Nu blir det bingen. Skål!
semicamping i Sikfors.
Igår packade vi in ungarna i bilen och mötte upp mamma och pappa som hade tagit med sig brorsans dotter Emma på en minisemester med husbilen. Poolbad på campingen, en promenad nere vid älven, bus och lek och mat hann vi med innan vi åkte hem igen med två trötta barn. Var dock inte jättevarmt i luften igår, så i dag har vi en riktigt snörvlig dotter tyvärr. Ikväll vankas det grillat och lite festligheter hos Angela och Peter, vilket ska bli supertrevligt. Det var verkligen inte igår som finpaltorna och sminket satt på plats om man säger så...
två veckor.
Senaste tiden har det varit ett rasande tempo med uppmaningar, förmaningar, utflykter, blöjbyten, första-gången-på-pottan-upplevelser, soldyrkan, bilturer, båtturer, besök och en jäkla massa bebismys. I detta ögonblick är det däremot precis tvärtom. Det är så lugnt och tyst att jag i stort sett kan höra mina egna hjärtslag. Eftermiddagssolen skiner på altanen men jag sitter ändå inne och känner lugnet och bara njuter av att äta min riskgrynsgröt och knäckemacka i fred och i tysthet - nästan så att det verkar sövande.
Mamma och pappa kom tillbaks från sin husbilssemester idag och snodde med sig Lilli efter att ha gosat en stund med hennes lillebror, och Johan har åkt på träningsmatch i Alvik. Lillebror ligger i soffan och sover och jag äter alltså middag själv för första gången på - jaa, på evigheter.
Att få en stund själv här hemma med lillebror var nog precis vad jag behövde. Och vi ska inte göra nåt speciellt. Alls. Jag ska bada honom och så ska jag duscha själv. Jag ska vattna rabatten (om jag orkar) och måla naglarna och raka benen och äta nybakta banan & chokladmuffins. Och så ska jag ladda hem de allra sista avsnitten av Desperate Housewives som jag fortfarande inte har hunnit se. Och så ska jag läsa bloggar och gosa med minimänniskan så mycket jag bara kan. Bara för att jag kan.
Vår nya älskade och underbara minimänniska som redan har hunnit bli två veckor gammal.
i värmen.
Det fina vädret har lite otippat fortsatt häruppe och ingen är gladare än vi. Idag tog vi båt ut till Fingermanholmen (stammis-ön när vi var små för övrigt) med syrran och hennes familj samt två av brorsans ungar. Underbart! och jag har nog tillochmed lyckats få mig lite nya fräknar!
Kvällen har vi däremot lite surt spenderat i sällskap med en dammsugarförsäljare (I shit you not) så nu ligger vi i o-fas med både gräsklippning, blomvattning, dusch, disk och tvätt.
Nåväl, nu är i alla fall läxan verkligen (och nu menar jag verkligen) lärd. Från och med nu lovar jag dyrt och heligt, att jag aldrig mer ska tacka ja till "erbjudanden" och saker-som-verkar-för-bra-för-att-vara-sann-eftersom-de-alltid-kommer-med-en-hake. Aldrig mer. Även om killen var jättetrevlig och vi fick en ren soffa!
Bara så ni vet alltså :)
stor dag - två.
Och bajsade en halvtimme senare! Wohoo :)
stor dag.
Lilli kissade just på pottan för allra första gången. Helt själv :)
söndagsutflykt.
Tänk vad underbart det är med all denna yta som finns i världen. Inte minst den som finns i ens närhet. Idag har vi varit till Svensbyliden (eller Svensbylijda som man säger häruppe) som ligger strax utanför stan. Det är ett helmysigt hembygdsområde med sommarcafé där man kan titta på djur, kolla in supergamla redskap och kvarnar, fika eller bara strosa omkring bland härbren och röda timmerlogar. Riktigt smultronställe och Lilli (och säkert syrrans unge också) sov som ett fromt litet lamm direkt vi startade bilen. Helt färdig!
Idag har han förresten hunnit bli tio dagar gammal vår lille son, och allt är ungefär som det har varit sen han föddes. Igår slog han sitt all-time-high rekord i att vara vaken, nämligen en hel timme efter middagen, men annars sover han mest hela tiden och vaknar till för mat då och då. Nätterna går också jättebra då han bara äter och skiter en gång per natt ungefär och gärna sover till åttatiden. Obeskrivligt skönt! Namn däremot, har vi inte lyckats enas om än och jag gissar att det kommer ta ett bra tag till :)
circus waldestål.
Idag fick vi smaka på hur det skulle vara med tre barn.
gourmanden.
Fick hembesök av BVC idag. Grabben hade gått upp 200 gram till på två dagar, men jag förstår inte hur det går till eftersom han sover i stort sett hela tiden. BVC-Ann misstänkte att jag har grädde i brösten. Så att eee..
Fina pojk!
förlossningen.
Oj. Dagarna bara flyger iväg här ska ni veta och imorgon blir han en vecka gammal. Men allt går bra, även om tempot ibland känns som hundraåttio som sagt. För exakt en vecka sen satt jag i alla fall i soffan med regelbundna värkar, ca 5 minuters mellanrum, och hade precis pratat med förlossningen som tyckte att vi kunde komma in för en kontroll om vi ville. Eftersom slemproppen hade gått helt och hållet under dagen och allt kändes precis som när Lilli var på gång, så tog vi det säkra före det osäkra då det trots allt är 8 mil till BB. Packade in Lilli i bilen, lämnade henne hos syrran och åkte.
Runt midnatt kom vi dit, men då var allt precis som det varit innan. Öppen 2-3 centimeter och värkarna var inte kraftiga nog, så vi väntade några timmar för att se om något hände (vilket det inte gjorde) och sen fick vi åka hem igen. Runt femsnåret på morgonen var vi hemma, gick och la oss och när vi vaknade runt tio var alla värkar som bortblåsta. Jag var då helt övertygad om att inget skulle hända innan lördagen, då vi skulle få komma på utvärdering om igångsättning. Efter 12 hämtade vi Lilli hos syrran och under tiden vi var där började jag få lite värkar igen, men inget som var regelbundet. Halv tre åt vi lunch hemma och då hade de övergått till regelbundna värkar med 5 minuters mellanrum, så jag gick upp och vilade en stund.
Trodde dock inte för en sekund att detta var riktiga värkar, så jag stod bara ut och väntade på att de skulle avta igen. Strax innan fyra gick jag och kissade och sen hann jag bara lägga mig ner igen, så hörde jag något knäppa till och så gick vattnet. Och det var inte tal om någon fin liten rännil här, nej nej.. explosion! Rätt i sängen och sen på golvet och hela vägen till badrummet. Ropade på Johan att han skulle komma, att han skulle ringa syrran och be dom hämta Lilli och sen ringa förlossningen och säga att vattnet hade gått. Kände mig som värsta flygledaren där mellan värkarna, haha! Vattnet var hursomhelst lite missfärgat och eftersom det är som sagt är rätt långt till BB kände jag att det kunde bli bråttom här.
Och visst blev det så. Efter att vattnet gått tog det bara några minuter så var det helt plötsligt 2 minuter mellan värkarna, som ökat ordentligt i kraft. Kvart över fyra satt vi i bilen (för övrigt värsta tänkbara rejsa-till-förlossningen-tid kan jag lova) och sicksackade oss fram mot Luleå och Sunderbyn. 17.25 kom vi in på förlossningen, då var det strax över minuten mellan värkarna och jag var öppen 5 centimeter. Fortfarande helt inställd på att det skulle avta snart (lite skadad alltså) men fortsatte att andas genom värkarna.
Runt 18 fick jag lustgas på 50% och sen testade jag sterila kvaddlar för värken som kom i ryggen, och jävlar vad ont dom gjorde! Kändes som tusen getingstick i hela ryggen typ, men rätt bra effekt den lilla stund dom höll i i alla fall. 18.30 var jag öppen 9 centimeter, fick lägga mig på sidan för att han enklare skulle rotera ner i kanalen och 18.55 började jag känna att det var dags att krysta.
Och 19.08 kom han. Som en raket. En mycket fin och skrynklig och lite smålila raket med hes röst och stora ögon.
Och såklart - alldeles alldeles perfekt!
Så det var en mycket bra förlossning måste jag säga. Snabb utan att gå för snabbt och det var så skönt att kroppen skötte allt själv. Inget värkstimulerande, gelningar eller andra trix som behövdes utan allt flöt bara på. Efteråt var det också helt annorlunda. Inga bristningar eller sånt som behövdes sys och förutom att jag haft ondare eftervärkar den här gången, så har återhämtningen varit så lätt som man kan hoppas på. Att vi sedan får sova på nätterna, med en bebis som bara äter (och skiter) en gång/natt, gör ju inte saken sämre. Det har verkligen blivit den bästa start man kan drömma om! Tacksam är bara förnamnet och jag hoppas att det håller i sig, det här flytet.
En alldeles nybakt bebis på bröstet. Finns det något finare?
Den obligatoriska after-work-brickan. Gillar nog Växjös bättre - om jag ska va petig alltså..
I pappas knä morgonen efter.
Precis hemkomna och Lilli får träffa sin lillebror för första gången. Ett mycket fint ögonblick och jag är så otroligt stolt och så överväldigad av kärlek för dessa tre personer alltså. Det finaste jag har!
testad och godkänd.
Nu är han godkänd och utskriven från BB och allt såg jättebra ut. Hörseltestet på vänster öra klarades också galant, så det känns skönt. Blir för övrigt mäkta imponerad hur man på två dagar kan gå upp nästan 300 gram på nåt så lätt som bröstmjölk. Känns bra inför framtiden i alla fall.
Födelsevikt: 3960 g
Vikt vid hemgång: 3830 g
Vikt vid PKU-test: 3730 g
Vikt vid utskrivning: 4025 g
En annan sak förresten.. Bärsjalar. Känner att det skulle va skönt med avlastningen en sådan ger samt att man får händerna fria till att göra annat med - men som med allt annat; it's a djungle out there! Helt omöjligt att välja. Vilken är bäst? Ska man ha knytsjal eller ringsjal? Märke? Vill ju kunna amma samtidigt som han ligger i den och så ska den vara lätt att knyta, luftig och sånt också. Ja, ni fattar.. Ni som har erfarenheter får i alla fall hemskt gärna dela med er!
mina fina.
Att komma hem med lillebror (fortfarande namnlös) blev väl ungefär som vi hade förväntat oss. Lilli är något avvaktande ibland och ibland ska hon vara runt honom hela tiden. Tutten stoppar hon i och ur (så mycket som vi tillåter förstås) och det är lätt hänt att hon blir för ivrig när hon ska hålla honom. Går någon minut och märker hon sen att vi "skyddar" honom lite mer så är hon snabb med att peta eller dra till i honom och sen blir hon ledsen och verkar ångra sig om han också börjar gråta.
Så det är en fin balansgång det här.
Man försöker vara som vanligt och ge henne den mesta tiden under dagarna, men att det kommit en ny liten människa till hushållet går ju inte obemärkt förbi direkt. Tycker dock att det går bättre för varje dag, och snart är vi förhoppningsvis mycket piggare jag och lilleman så vi orkar hitta på mer. Just nu har jag så sjukt mycket (och onda) eftervärkar och är fortfarande i det där måste-äta-igen-mig stadiet efter förlossningen. Hungrig konstant!
Nu sprakade det till i en blöja här bredvid, härligt! Plikten kallar ;)
den nya familjemedlemmen.
Här är det lilla trollet. Alldeles nybakt och alldeles ljuvlig och vi mår allihopa jättebra och långt över förväntan. Han är så liten och söt, äter massor och sover ännu mer och så är han väldigt lik Lilli när hon var nyfödd.
Bebisbubblan varar dock inte lika länge med andra barnet märkte vi, utan vardagen kom ikapp rätt fort. Direkt vi kom hem igår var det hundraåttio med blöjbyten, Lilli, porslin som inte hann diskas och tvätthögar som plötsligt växte sig enorma på rekordfart. Imorgon ska vi dessutom tillbaka till BB för PKU-test och så ska hans vänstra öra kollas igen innan vi åker tillbaks för slutbesiktning och utskrivning på tisdag.
Tills dess har jag förhoppningsvis hunnit med en förlossningsberättelse och kanske kanske har vi även lyckats komma på ett namn till vår lilla godbit. Tusen tack för alla fina gratulationer och lyckönskningar förresten, vartenda ord värmer ända in i hjärtat ska ni veta! Grattis också till Spanienfrugan som lyckades pricka in rätt datum för hans födelse, mycket bra gjort tycker jag :)
Och nu? Kvällsfika och lördagsmys med mina fina killar. Kram på er!
en lillebror.
Igår klockan 19.08 tittade en mycket välskapt liten bror ut. 3960g och 52 lång och vi är så otroligt lyckliga!
dansa, pausa.
Först och främst vill jag bara säga tack till er alla som tittar in här varje dag (en del väldigt många gånger, hihi) för att se om det händer nåt eller bara önska lycka till. Det värmer ända in i hjärteroten ska ni veta och ingen mer än jag önskar att jag hade glädjande besked och en bild på en nybakt liten kille att lägga upp.
Nu verkar det ju dröja som ni har märkt, och igår kände jag verkligen hur all energi rann av. Besöket hos barnmorskan gav inte så mycket, hon kunde berätta att jag fortfarande var öppen minst 3cm, att allt var mjukt och fint och att det bara behöver bestämma sig. Hon började också misstänka att en eventuell igångsättning kunde bli aktuell, då hon inte hade träffat någon som reagerat så lite på den omilda behandlingen av inte mindre än tre hinnsvepningar har gett. Jag börjar se mig som unik...
Igår kväll kom äntligen de förlösande tårarna, och idag har jag nog gått in i någon slags förlikningsfas om att det faktiskt blir igångsättning även denna gång. På fredag får jag mest troligt en tid om "utvärdering om igångsättning" som det så fint heter. Då tar dom ctg, ultraljud och eventuellt en viktuppskattning eftersom jag är orolig att han kommer vara så stor. Och ser allt bra ut - och det är nu den roliga biten kommer - så fortsätter man göra utvärderingar varannan dag i en vecka till, innan det tillslut sätts igång. Och det, mina vänner, är nåt jag inte kan förlika min tanke med. Att man ska bli tvungen till att gå tjugoen dagar över tiden, innan någon annan anser att nähä! nä, men nu kanske det räcker ändå för fröken Claeson.. nu har hon nog plågats nog. Nu ska hon bara gelas två gånger och hinnsvepas igen och så ska vi ta hål på hinnorna innan det överhuvudtaget sätter igång så pass mycket att vi kan köra igång henne med värkstimulerande dropp istället! Och sen - tadaaa! - trettiosex timmar senare har hon sin son. Typ 24 dagar över tiden. Om man inte bryter ihop och ringer förlossningen och ber/kräver/tvingar sig till en igångsättning då förstås. Då kan det bli aktuellt. För att dom kanske tycker synd om en, men mest för att man är en pain-in-the-ass som dom inte blir av med på annat sätt liksom.
Detta gör att jag gudförbjude - och hur sjukt den än är - faktiskt hoppas att något ska vara fel på fredag. Att vattnet inte är tillräckligt, att han verkar må dåligt på något sätt så dom sätter igång mig direkt. Det värsta utav allt är att man ens ska behöva känna så, när man under snart tio månader har önskat och bett till högre makter att allt kommer att vara bra med vår lilla bebis. Man tycker att man som snart trettio år fyllda, med en annan graviditet (och förlossning) i färskt baggage, år 2012, två veckor över tiden - torde vara synnerligen mogen att fatta beslut om igångsättning själv. En knuff på vägen, då jag verkar ingå i den kategorin kvinnor som inte kommer igång av sig självt helt enkelt. Han är ju färdig också!
Lilli föddes på bf+17, men det krävdes också två gelningar, hinnsvepning, hål på hinnorna och ganska mycket värkstimulerande dropp innan jag ens förstod att nu jävlar, nu var det igång på riktigt! Även om jag tyckte att hennes förlossning var väldigt fin och inte alls så jobbig just då, så blev det ändå många timmar på sjukhuset innan hon var född. Det kändes bara så onaturligt forcerat, även om det kanske är behövligt då jag verkar vara immun mot de flesta beprövade igångsättningsmetoder samt ha en väldigt hög smärttröskel för sånt här.
Men det är också därför jag så gärna vill komma igång av mig själv, här hemma. Som största andelen födande kvinnor får möjlighet till. Kan mycket väl vara mitt fröken-duktig-syndrom som ger sig till känna här, att man inte vill vara annorlunda eller "sämre" än de som föder nära sitt bf. Även om jag vet att det inte är så. Alla är olika och alla förlossningar är definitivt olika - men det hade bara varit så skönt...
Att jag har förlikats med tanken om igångsättning, betyder på inga vis att jag har "gett upp", som många kanske tror att man gör. Det är vad det är. En förlikning. Och det är helt okej om det blir igångsättning. Allt som händer innan dess blir en bonus. En högvinst så att säga.
Känner dock att jag behöver en ordentlig paus just nu. Behöver vila och bara vara, göra roliga saker och försöka njuta tills han är född. Därför tänkte jag även pausa lite från bloggen ett tag. Vet att många av er underbara människor (ni börjar vara så många som kikar in här nu nämligen) sitter med spänd förväntan och undrar hur det går. Och jag tänker att det kanske blir lite trist för er att läsa om hur det inte går hela tiden, inte minst för mig som behöver berätta hur det inte går hela tiden... Så nu tar jag en paus härifrån, rebootar och kommer tillbaka när det händer något. Tills dess kan ni som vill följa oss på Instagram, där jag lägger upp bilder lite då och då istället. Ni hittar oss under namnet augustifamiljen, förstås!
Hoppas det inte dröjer allt för länge innan jag är tillbaka här igen bara, men tills dess önskar jag i alla fall att ni får en underbar inledning på juli med massor av sol och värme. Pussar och kramar sålänge!
Lilli som i söndags blev 20 månader gammal.
same, same.
Nähä, men då tvättar vi fönstrena då. Det har man ju hört ska vara ett säkert kort.
Gudarna ska ju veta att det behövs i alla fall!
ett sista mvc-besök.
Bed om ett mirakel är ni söta.
Amen.
Amen.
söndag.
Kyrkmarknad i Öjebyn. Godisremmar. Mera promenader. Varma mackor till middag och sen fick vi besök av mina föräldrar som tog Lilli med sig över natten. Klippt gräset, duschat och nu blir det EM-finalen och förhoppningsvis en massa underbara värkar på det. Vi ligger förresten rätt jämnt jag och Johan, i det där tipset jag skrev om för ett tag sen. Han har 37 poäng och jag 32, så sätter jag resultatet ikväll är det han som fixar dejten. Annars hamnar det så att säga på mitt bord; att ordna en härlig dejt för oss två (eller fyra).
Tack och lov har jag redan en superbra idé så egentligen gör det inget om jag förlorar - förutom det där med den eviga äran då förstås...
it's my party, and I cry if I want to.
Sitta på pilatesboll - check.
Powerwalks - check.
Psykbryt - check.
Färdknäppt - check.
Slempropp - check.
Springa i trappor - check.
Hinnsvepts - check.
Molvärk ner mot ljumskar - check.
Onda och kraftiga sammandragningar (värkar?) med ungefär sex minuters mellanrum nästan hela kvällen, går och lägger mig, somnar direkt och soversomenstock.se hela natten. And then - nothing! Som att börja om på ruta ett idag igen, dock med den lilla bonusen att jag numera har nån ischiasilning i benet och en vänsterhöft som skulle kunna komma från min snart åttioåriga mormor. Vojne vojne!
Idag tänkte vi i alla fall bege oss ut och kolla in stadens årliga kyrkmarknad. Rätt mysigt ändå och får mig definitivt på andra tankar. Marknadsgodistankar...mmm.
