augustifamiljen

Snart är det slut hörrni. 2011. Tycker mest året har svischat förbi i en helt otrolig takt, men så börjar man tänka på allt man har gjort och varit med om och inser att det varit ett mycket händelserikt år. Inte minst för att man har fått följa Lillis utveckling.

Kvällen ska vi hursom spendera hos bror med familj. Allihopa blir vi. Med knytkalas och raketer och noll prestige. Funderade där ett tag på att komma i mjukisbyxor, men riktigt såå roligt ska vi nog inte ha det ändå. Får helt enkelt försöka leta upp någon gammal trasa längst bak i garderoben som förmodligen smiter åt lite väl oskönt kring magen nu istället. Jippi!

Till knytkalaset håller jag just nu på att göra maränger (länge sen nu så vi får se hur dom blir..) och snart tänkte jag göra rödvinssåsen samt min übersmarriga chokladsås som vi ska ha till glassen och marängerna. Nomnom!

Hursomhelst. Tusen tack för det här året! För alla fina kommentarer (som jag nu i slutet varit lite dålig på att svara på), för att ni bryr er och för att ni kikar in här varje dag. Det. är kärlek och ni är bäst!

Lämnar er med ett foto på sötnosarna från förra året då vi firade med Elton och hans föräldrar.



Feliz Año Nuevo mina vänner!

Vifick igång datorn *phew* menmellanslagsknappenfunkar väl sisådär. Skyndade mig attgöra back-up på min nya superfina externa hårddisk jag fick i julklapp och tidigare idag fick vi beskedet att vi blir av med lägenheten till första februari, vilket betyder att vi kan flytta in i det lilla söta huset redan om en månad!!

Lite halleluja; aaaaah på den, tack!

Och Lilli mår mycket mycket bättre. Pigg och glad hela eftermiddagen efter den längsta middagsluren i mammaminnet. Tre timmar närmare bestämt :)

Vad tror ni hände igår kväll ungefär en halvtimme efter att Johan har åkt på träning?

Ledtråd: kaskadspya.

Japp. Hörde lillan börja låta lite från sitt rum (efter att hon somnat), går in och lyckas fånga första omgången köttbullsmiddagmed240millilitervälling i handen. Resten kommer som en fontän rätt ner i sängen och omgång två landar på sovrumsgolvet en stund efter att jag fått henne att somna om.

Vi hinner med en rond till innan mannen kommer hem och den lyckades landa på hela högra sidan av laptopen, men även soffan och kohuden fick sig en däng. Så inom loppet av två timmar har vi avverkat tre uppsättningar pyjamaser, fyra kuddar, en soffa, en dator och ett par uppsättningar sängkläder. För att inte tala om alla handdukar.

Johans "vad är det som händer?" när han kliver in genom dörren känns rätt befogad. Jag fattart inte heller.

Natten genomleds av några fler spyor även om det knappt fanns något mer att spy upp. Har nog aldrig tyckt så synd om henne som jag gjorde igår kväll. Och det mest fantastiska är att hon fortfarande är glad. Och säger "taaack" när man kommer med tutten eller en trasa som får agera substitut för de nerspydda filtarna. Fastän hon sitter skälvandes i duschen och blir avspolad kan man hinta ett leende ändå. Som om hon ursäktar sig lite och inte alls vet vad som tagit åt henne. Helt jävla underbar unge!

Och vad tog det åt henne? Ja. Ingen aning. Hon sov till halv nio, fick välling och röjde runt här precis som vanligt på förmiddagen. Som om inget hade hänt. Magsjuka? Vet ej, men ingen annan har då känt något så jag misstänker att hon kanske reagerade på svampsåsen vi åt till middag.

Nu blir det kaffe och soffläge för mamman en stund och sen ska jag försöka torka ur Lenovon.



Förresten. Vad ger man en unge som har spytt en hel natt förutom välling? Känns som att vanlig mat blir lite hårt..

Förutom otaliga incidenter och en dotter som helt plötsligt får för sig att ligga och gråta sig till sömns (vilket händer rätt sällan annars) brukar kvällsläggningen gå väldigt smärtfritt till nuförtiden. När han är hemma då alltså. När han är på träning är det som om det vore fritt fram för allehanda konstiga företeelser.

Och ikväll? Inget undantag.

Han for, och efter ungefär tjugo minuter hade en "lugn stund för mig själv i soffan" förvandlats till ett kladdigt vällinginferno och en dotter som behövde både dusch, ren pyjamas, torra sängkläder och en ny omgång välling innan hon äntligen kunde somna.

Fördelen var dock att hon fick använda sin första knapplösa pyjamas från Kappahl (som för övrigt har riktigt fina pyjamaser just nu) istället för det randiga nattlinnet som först satt på. Nästan som om gudarna styrde henne till att trycka in sugdelen på flaskan och hälla ut vällingen. Inte nyfikenheten.

Men söt blev hon minsann, prickiga korven!

Ofta när jag ska göra ett inlägg eller skriva om något, så ändrar jag mig och börjar på nåt nytt istället. Vet inte riktigt varför, men ibland känns bara ämnet som utfyllnad och så vill jag ju inte att min blogg ska vara. Jag vill ju dela med mig av vår vardag utan att det blir tråkigt eller för mycket liksom. Just nu känner jag så mycket för bloggen, mina foton och har en massa idéer på vad jag vill göra men kommer liksom inte loss, och då kommer de här orka-lägga-upp-ett-tråkigt-inlägg-om-pyssel-och-kakor-funderingarna. Vill ändra designen, jobba mer med foto och bli bättre på att anordna typ roliga tävlingar för er underbaringar, men så räcker inte tiden och energin riktigt till. Lilli tar mer och mer tid och självklart vill man ju hitta på saker på dagarna och inte förspilla timmar (som det skulle krävas) på något som direkt påverkar kvaliteten med min dotter. Det är ju inte därför jag bloggar utan för att det är roligt. Någon som känner igen sig? Men -


Och dom flesta har inte priviligeriet att vara mammaledig och hemma i flera år som jag kommer att vara. Utan jobbar. Heltid dessutom. Och skriver ändå tre-fyra inlägg om dagen med redigerade bilder och ändrar designen stup i ett och bakar och hittar på saker. Och jobbar och har ungar om jag inte nämnde det. Allvarligt. Ibland känns blogglivet lika fejk som statusuppdateringarna man ser på fejjan alltså.


Jaja. Här är det i alla fall som igår och i förrgår. Vi är fortfarande snoriga och jag lufsar omkring i raggsockar och min alldeles nya och alldeles för sköna nattsärk och märker knappt när dag övergår till kväll. Gick in i vecka femton igår men ser ut att ligga runt vecka tjugoett kanske och undrar därför när det brukar plana ut. Eller det kanske det aldrig gör? I slutet kanske jag ser ut som om jag skulle ha fött för åtskilliga veckor sen? Och får ännu en omgång kommentarer om hur stor jag är och folk som pekar på magen och säger "inte så länge kvar nu va?" lite spefullt, när man fortfarande är i vecka 28. Precis det man vill höra som gravid.

Men hur det än blir så kan jag gott säga att jag älskar att vara gravid. På riktigt. Förra gången insåg jag det inte förrän efter ultraljudet eller runt vecka tjugo eftersom omställningen var så otroligt mycket större än jag någonsin hade föreställt mig, men med den här har jag alltså känt det ända från början. Även om bönan i magen bara råkar vara drygt tio centimeter lång från huvud till stjärt.

Äntligen kommer bilderna från julafton. Förlåt för det, men jag trillade också dit och blev lite småkrasslig igår. Juldagen spenderades därför inomhus från morgon till kväll och idag har vi varit till Luleå och botaniserat bland fritidskläder och vinterutrustning. Jag kom hem med en fleecetröja (i storlek Herr Large btw), en mössa och nya vantar.

Vi hade i alla fall en toppen julafton med ett par, tre sjuklingar, massor med mat, massor med paket och en tomte med en finsksvensk fejkdialekt. Lilli var däremot på sitt bästa humör hela dagen fastän hon också varit lite småsnorig några dagar.



Nu ska jag lägga mig i sängen och försöka få lillstrumpan att sova igen. Hon tyckte visst att det var en bra idé att powernappa en timme såhär på kvällskvisten och sen ligga i sin säng och skratta en stund innan vi insåg att hon hade tänkt vara vaken lite längre än vi hade tänkt...

Sitter i soffan med rester från en hejdundrande huvudvärk och spanar på julklappar till mig själv. Mycket jag behöver och mycket jag vill ha och hade jag en sisådär tjugotusen över skulle jag faktiskt kosta på mig en ny kamera och ett überbra objektiv, då jag känner att den jag har inte på långa vägar räcker till längre.

Det och dessa tofflor från Shepherd's önskar jag nog mig mest just nu. Kameran för att, ja det förstår ni ju, och tofflorna som säkert kommer till hands när vi flyttar in i vårt lilla hus om några månader.

Annars önskar jag att julafton blir helt underbar och att Lilli på något mirakulöst sätt blir frisk tills imorgon. Igår blev hon nämligen dunderförkyld och har sovit som en kratta hela natten. Eller tills 04.55  i alla fall eftersom hon helt omöjligt kunde somna om. Så huvudvärken kan jag nog skylla på för lite sömn tror jag. Visst, vi somnade om i soffan en halvtimme runt sju, men det är knappast tillräckligt.

Idag blir det i stort sett de sista piffen inför imorgon. Ska griljera skinkan, slå in sista klapparna och baka ut brödet som just nu står på jäsning. Inget fancy schmancy hembakat bröd om ni tror det, utan faktiskt en sån där färdig mjölblandning som jag bara tillsatt vatten i. Skitsmidigt. Aldrig testat innan men idag kändes som en perfekt dag att fuska lite om jag ska va ärlig :)

Har suttit och filat och putsat på en resumé av 2011 några dagar och nu orkar jag bara inte mer. Tar längre tid än man tror, för det är ju heelt omöjligt att gå igenom ett helt år utan att sitta och fnittra, åååas och gå tillbaka i minnet medans man mumlar mm, just det och rynkar på pannan samtidigt som man tuggar på underläppen och mannen undrar vad tusan det är man tittar på.


Januari.
Det är svinkallt och vi umgås mest med vänner, varandra och familjen. Lilli är två månader och får träffa sin moster och kusin Olle för första gången. Och så börjar våra planer om en norrlandsflytt ta form.



Februari.
Vi far på en miniweekend i Tyskland med Johans föräldrar, Lilli får tänder och två sprutor i benen och vi allahjärtansdag-dejtar Niclas, Angelica och Elton som precis kommit tillbaks från Lund. I övrigt en ganska grå och blaskig månad har jag för mig.



Mars.
Jag förälskar mig i Manducan och flyger med lillstrumpan själv för första gången. Till Piteå närmare bestämt, för en veckas semester. Amningshjärnan går på högvarv och mycket glöms därav bort eller virras till. Och så introduceras jag för Twilight-serien.



Och så kommer äntligen våren och April.
Lilli får nästa omgång vaccin, årets första grillning går av stapeln och så fikar vi väldigt mycket jag och Lilli. Mest med Angelica och Elton. Och så lär hon sig sitta själv, vår tjej. Sex månader gammal. Prick. Jag försöker mig även på att plantera örter, men misslyckas kapitalt.



Sköna Maj.
Vi åker på dop i Åhus och det tränas som aldrig förr. Jag inför Vårruset och Johan inför Göteborgsvarvet. Augustifamiljen ligger på blogg.se's framsida och som för att runda av maj lär sig Lilli att krypa. Exakt sju månader gammal.



Juni.
Umgås mycket med Johans farbrors familj, med vänner och så flyger vi till familjen i Piteå igen. Nästan två veckors solsemester innan vi återvände till ett regnigt Växjö. Lilli får tredagarsfeber och jag går bananas på Tradera.



Juli. Händer inte så mycket. Jag slutar amma och Lilli sover borta för första gången. Vi passar på att festa med vännerna. Och så klagar vi nog över regnet. Och försöker lösa logistiken med att flytta 130 mil norrut.



Och så har vi Augusti.
Kanske årets bästa månad. Och sorgligaste. Jag och Johan fyllde år, vi hade avskedsfest på avskedsfest, badade och solade de få soldagar som fanns. Vi packade in hela vårt liv i en lastbil, bodde hos svärföräldrarna en vecka där vi plockade svamp och våndades med vårt beslut och Lilli började ställa sig upp själv.



September.
Flytten. Tårfyllda hejdå's till alla våra nära och kära, packade bilen full och så bar det av. När vi kom upp fylldes tiden av organisering grande, ännu mer regn och härliga fiskeutflykter med familjen så fort vädret tillät. Vi saknar internet, jag gör loppisfynd och Lilli tar sina första steg. Och så gråter jag floder till Frank Sinatras "I did it my way" samtidigt som jag tänker på mina fantastiska vänner i Växjö.



Oktober.
Jag blir faster för tredje gången, denna gång till lintotten Eddie och Lilli börjar gå på riktigt, elva månader gammal. Vi njuter av frisk luft och upptäcker öppna förskolan och fikar ganska mycket. Bakar och sover är också två vanligt förekommande oktobersysslor. Vi är dunderförkylda och så överraskar jag mannen med en soundtrackofourlives-konsert med hotellvistelse i Luleå. Månaden avslutas med att vår älskade unge fyller ETT år.



November.
Jag bakar och bakar och bakar. Pysslar och bakar lite till. Ställer till med familjemiddagar, förtjusas av mina härliga julgardiner och besöker Ikea i Haparanda för första gången. Väntar på snön och förvånas av det varma vädret, hämtar gamla leksaker och sparlådor från stugan och Lilli dumpar prylar i toaletten för första gången. Och så kläcker vi nyheten att hon ska få ett syskon.



Och vips! så var vi framme i December.
Månaden som nästan uteslutande bestått av bakning, middagar och jäktande hit och dit. Julklappsshopping, julpyssel och julpynt. Luciatåg, husletande och husfinnande och planer om en ny flytt som tar fart. Jag känner första fladdret från bebisen i magen och så leker vi i den snö som äntligen kom.



Ett mycket intressant och händelserikt år måste jag säga. Julafton, mellandagarna och nyår är dock kvar att uppleva innan året är slut, så jag kan nog garantera er lite löpande uppdatering även från dessa dagar.

Nu är jag säker. Det måste vara ärtan i magen som fladdrar till då och då. Jag kan bara inte att ta miste på den känslan alltså. I helgen kände jag lite sånt där fladder ni vet, som man kan börja känna av runt dessa veckor, men idag var det tydligare. Inte en välriktad spark direkt, men ack så bekant. Och jag som nästan tvivlat på att det varit någon därinne alla dessa veckor, bara för att jag mår så bra och glömmer bort att jag är gravid och sånt typ. Men nu är jag säker. Det är någon i magen igen!

Väldigt surrealistiskt måste jag erkänna och det är nästan som att man glömt bort hur det kändes med Lilli. Tills nu då alltså :)

Och nu? Nu ska jag byta blöja (på dottern) och påbörja lasagnen vi ska äta till middag och försöka hitta något passande för födelsedagsfika. En inte helt lätt uppgift må ni tro!

Förutom julgranshuggning, julklappsshopping, tvåårs-kalas, husspekulering, städning och julgransklädning har vi i helgen även hunnit med en familjesammankomst. Vi gjorde den här goda pajen och skyndade oss till syrran för lördagens paj-fest som även innehöll pingisturnering, lakritsätning och slapp i soffa.

En bra men hektisk helg som sagt! Idag har jag dessutom festat på överbliven tårta hos Andreas & Sally och nu tänkte jag bege mig till simhallen för att bränna bort helgens syndiga leverne!

Alltså, ååååå. Nu trivs jag ska ni veta. Granen blev klädd ikväll (åtminstone överdelen då resten lämnades kal och Lillisäker), det är städat och nybäddat och en underbar barrdoft börjar sprida sig här hemma. Och allt verkar klaffa med huset och lägenheten, och kanske kan vi flytta redan i januari - om vi har tur - men absolut senast första mars om det vill sig lite sämre. Ingen biggie alls egentligen, men såklart mycket festligare om vi fick flytta typ nuu.

Men era tummar förefaller ha hjälpt känns det som, så tack!



Julafton snart hörrni, whoop whoop!

Alltså, ni kan aldrig gissa vad vi har gjort ikväll. Vi har varit och kollat på ett hus och blev helt och totalt förälskade. Föll pladask. Det var ett sånt där "Hello! I live here" när man kom in. Precis som Carrie & Big när dom kommer upp i den där sekelskifteslägenheten i första filmen ni vet, fast inte i närheten av så stor såklart. Men helt, helt perfekt för oss i nuläget.

Det har en stooor baksida med kallgarage, är superpluttigt och gulligt, har kamin i vardagsrummet, är nyrenoverat, har en underbar altan i söderläge, fjärrvärme, fyra rum fördelat på 80kvm och  ligger på en lugn gata och var - alldeles alldeles underbart!


Så vi kan smaka på hur det är att bo här ett tag till, utan att sätta oss i klistret med att köpa. Och så är det billigare än där vi bor nu. Och så kan vi flytta in närsomhelst (förutsatt att vi blir av med denna). Och så får vi köpa huset senare om vi skulle vilja.

Euforisk fredag här med andra ord! Vi ska förmodligen och titta på den igen i dagsljus på söndag, bara för att. Men mest troligt tackar vi ja och kan förhoppningsvis flytta in så fort som möjligt.

Håll tummarna att allt klaffar nu är ni gulliga :)

Här är den. Klänningen som jag i stort sett fick slåss med näbbar och klor för på Tradera, och som efter en rejäl dos spänning blev min. Och hur söt kommer inte Lilli vara i den alltså? Helt bedårande!

Många som var angelägna som sagt, men har man gett sig fan på att vinna så har man...



Tyvärr har jag inte varit lika förutseende med mig själv, så till veckan måste jag nog motvilligt masa mig ner på stan och försöka få tag på någon klänning eller tunika värdig en julafton hos min syster.

Vad ska ni göra på jul förresten? Vi blir som sagt hos syrran med mor & far och eventuellt mormor. En heldag med pulkaåkning (om snön ligger kvar), bastu och bubbelbad kanske och en massa mys. Såklart!

Inne i ett bakstim nu som ni kanske märker, och igår var det cornflakeskakor på agendan. Senast jag bakade/kokade dessa små verk bodde jag fortfarande hemma och bråkade säkert med min syster om vem som skulle få äran att göra dom.

Idag har vi gjort de sista piffen på paketen som ska skickas söderut hos syrran och sen åkte jag till mormor med ett julkort och en påse cornflakeskakor. Stackarn låg över toalettstolen hela måndagskvällen och fick tillbringa natten på sjukan, så därför tänkte jag att lite kakor skulle liva upp nu när hon var hemma och kunde äta igen.

Och glad, ja det blev tanten minsann :)

Fastän jag visste att systersonen skulle gå luciatåg på dagis idag, så föll ändå själva luciafirandet i glömska större delen av dagen. Inget glitter i mitt hår till frukost och de vackra luciasångerna man hör från morgon-teven ersattes (utan att tänka på det) av det självskrivna Musikhjälpen. Projektet som kommit att bli min favoritvecka såhär i juletider.

Men sen så. Framåt tvåtiden, när vi bytt ut pyjamaserna mot prassliga täckbyxor, overaller och mössor och hängt kameran på axeln. Då förtjusades vi mer än gärna av alla söta lucior, tomtar, stjärngossar och pepparkaksgubbar från avdelningen Kvisten.

Jättegod och väldigt enkel kräm som Lilli älskar. Perfekt som mellanmål med en frukt eller till frukost med en smarrig macka! Jag brukar göra på jordgubbar, men tänkte testa andra bär när denna är slut.

Vaknade relativt tidigt (07.30) till ett mycket vackert landskap idag. Alldeles stilla, alldeles vitt och alldeles iskallt. -13 grader närmare bestämt och på grund av kylan blev vi tvungna att snabbt kasta oss i den ännu kallare bilen och skjutsa Johan till jobbet.. och därmed var man alltså rätt vaken.

(Plus att en liten incident inträffade som - tackochlov - inte blev en incident, men som ändå gjorde att pulsen gick upp litegranna. Men det låter vi vara osagt tycker jag..)

Så istället för att låta dagen gå (som det ibland gör här hemma) for vi till min sailorvän Andreas som precis kommit hem efter ännu en månad på det norska havet. Lilli och deras dotter Sally är bara så gulliga med varandra. Skiljer lite drygt tio månader mellan dom, men leker ändå bra ihop. Sally visar och Lilli apar nöjt efter och strax innan lunch gick Lilli efter för att ge henne kramar. Fruktlösa försök, men sen när vi skulle åka fick hon äntligen en kram av Sally och tillochmed en liten puss. Otroligt fint ska ni veta :)

Hann förvisso inte med allt jag skulle göra idag, men vad gör det? Vi har ju en dag imorgon också!

December går med rasande fart hörrni! Vi sitter äntligen insnöade (med viss överdrift) och min amaryllis har snart nått fullängd och idag har vi fått se brorsdottern göra sin allra första dansuppvisning. Och så har jag slagit in paket och gjort jordgubbskräm till Lilli (recept kommer). Imorgon går jag in i vecka 13, Lilli gör oss fortfarande mäkta imponerade varje kväll genom att somna helt själv utan gråt och snart är alla julklappar inhandlade. Det som återstår att göra innan julafton är att posta julkorten, "köpa" en gran och typ planera. Vem som gör vad på julafton, när vi ska på ultraljud, när vi ska klämma in Lillis ettårs-vaccin och sånt ni vet.

Senaste dagarna har jag förresten tagit en behövlig paus från datorn om ni undrar varför det varit lite tyst härinne. Har verkligen inte orkat och så är det bara så sjukt skönt att slippa sitta uppkrupen med hopvikta ben i soffan med en varm dator i knät lite då och då. Lite som att börja träna och sen sluta, fast omvänt.. eller nåt...

Har dock sysslat med some serious fighting på tradera i helgen och snart når vi alltså en upplösning på julklänningen jag så gärna vill ha till Lilli. Om jag leder budgivningen? Självklart. Men det är ändå spännande till sista sekunden!

Tjingeling!

Gjorde väldigt enkla tryffelbollar med romsmak igår som jag tänkte jag kunde bjussa på. Ät själv eller lägg några i en söt kartong eller påse och ta med till någon du tycker om. Säkert en uppskattad gest såhär i juletider :)

Ja, herregud så fort tiden går. Känns som om det var igår jag skrev det här inlägget, men idag insåg jag att det faktiskt var fyra veckor sen. Alltså hög tid att uppdatera. Jag går ju in i en ny trimester om några dagar för bövelen!



Och det växer på här som ni ser. Kanske lite oroväckande mycket då jag tycker det mer liknar en mage i kanske vecka 17 (biggest fear är ju nämligen att behöva lägga till en bebis i den där nerräkningsmojängen jag har i vänsterkolumnen) så förhoppningsvis är det bara att magen är större den här gången. Det brukar ju vara rutin vid barn nummer två menar jag...

Hursomhelst. Mår fortfarande kanoners (förutom foglossningen till och från då) och har fått tillbaka det mesta av aptiten, så nu är det inte bara bullar och clementiner som slinker ner. Än så länge har jag bara gått upp ett kilo (med startvikt på 62) vilket faktiskt känns sjukt skönt. Förra gången den här tiden hade jag nog lagt på mig fem. Lätt.

Så. Det var uppdateringen för den här gången och jag ska försöka skärpa till mig. Om inte annat för att det är så sjukt roligt att ha kvar bilderna sen när ungen är framme.

Och nej. Hon ramlade inte ner den här gången heller!

Snön.

Äntligen!

Som vi har längtat och väntat och längtat lite till. Imorse när vi tittade ut fick vi se en vit parkering, vita träd och allt var bara alldeles alldeles vitt. Inte så mycket mer än ett par centimetrar, men ändå. Det är i alla fall ett par centrimetrar mer än igår och gjorde att jag mer än gärna for till syrran och tog med mig ungarna ut på en pulkastund medans hon for till affärn.

Enkelt och roligt och det bästa är att man slipper de sjöblöta kläderna.

Fortfarande ingen snö i sikte men efter två-tända-ljus-frukosten (min serverades dock på sängen med te, mackor, kiwi och en Niferex, tack så mycket) klädde vi ändå på oss och tog en promenad i regnrusket. Lilli utforskade som vanligt. Hittade tillplattade ölburkar, kvistar och grenar längs med vattnet och gick lite smått greenpeace-bananas där på kärleksstigen på väg till brorsan.

Eftermiddagen spenderade vi hos mamma och pappa en stund innan det blev middag och mys här hemma med en övertrött liten dam. Tidig läggning för henne, fotbollsträning för pappan och glass och desperate housewives i soffan för mamman får sammanfatta kvällen. Och jo.. Jag har även suttit på tradera och letat efter en ny jacka till lillan. Den vi köpte för ett par månader sen har tyvärr gått sönder i dragkedjan - redan - men jag får väl skylla mig själv som trodde att en jacka från h&m skulle hålla, eller?

Nu tänkte jag hursomhelst glutta vidare på tradera och kanske unna mig ett par clementiner innan jag lägger ihop datorn och gör sängen sällskap.

Så står det om graviditetsvecka 11. Att jag kan vara på dåligt humör och att hormonerna flödar och att jag mest troligt ökat ordentligt i vikt. Tack och lov känner jag inte av nåt sånt. Än. Överhuvudtaget. Är verkligen inte på dåligt humör och jag undrar om jag ens gått upp ett kilo sen jag blev gravid alltså.

Med Lilli hade jag nog de flesta graviditetssymptom som finns, medans den här gången är allt cool-lugnt.

Det jag däremot har känt av någon vecka är foglossning. Och ganska rejält till och från. Fick jag i och för sig med Lilli också, men då började det runt vecka 12. Så tips på hur man lindrar ömmande fogar tar jag gärna emot! För det känns ju lite taskigt att det ska göra som mest ont när man faktiskt håller på med något bra. Som när jag simmar och promenerar, eller reser mig upp från golvet till exempel. Det är då det känns som värst! Och kommer jag inte kunna gå eller simma på typ sex månader lär nog den där viktökningen skena ganska dramatiskt snart misstänker jag...

Förresten. Apropå det här med mörkret, så passade jag på att fota Lilli igår medans det fortfarande var ljust. Det gäller att vara snabb där alltså. Speciellt när man har en ettåring som inte fattar det här med att mamma vill vara effektiv. Av drygt 200 bilder blev det i alla fall två bra, men annars såg det mest ut såhär. Flum framför spegeln, tomteluvan på golvet och tuggandes mutor i form av pepparkaka och russin.



Och så glömmer vi inte att hålla tummarna för att korten kommer fram innan jul det här året...

Sitter fortfarande i morgonrock och inser att jag måste ha en Philips wake up light i fortsättningen. Om jag överhuvudtaget ska orka vakna på mornarna. Det är ju mörkt till nio så att studsa upp med gryningsljuset är inget man gör precis. Senaste nätterna har varit rätt bra tycker jag, så jag kan verkligen inte skylla på för lite sömn. Därför måste det vara mörkret. Kanske i kombination med att jag är gravidtrött, men ändå. Såhär minns jag inte att det har varit tidigare år nere i Växjö.

Men så har ju i och för sig hjärnan en fantastisk förmåga att förtränga också...

Ska hursomhelst försöka kickstarta igång den här dagen med en kopp kaffe och kanske en runda med vagnen. Nu blåser det då inte lika förskräckligt mycket som det gjort i veckan och i eftermiddag tänkte jag stjälpa av lillan hos min syster, då hon ska sova där inatt. Vi ska nämligen gå på AW med ett par kompisar, Idol och På spåret till trots... Eller ja; kanske inte så mycket AW för min del, men en kaffe och efterrätt eller nåt kan man väl alltid få ner!

Så ha en underbar fredag, vi hörs!

Sitter och fnular med min nya kärlek mylovebasket.com där man kan fönstershoppa sönder sig bland alla fina prylar. En sida som samlar alla favoritbutiker på ett ställe, där man kan spara sina favoritprodukter genom att klicka I ♥ THIS och sen göra kollage av dom. Om man inte har tänkt shoppa då vill säga. Helt sanslöst roligt!

Här är i alla fall några plagg jag gärna skulle se på lillan, och teservisen - ja den vill jag ha bara för att den är så söt!

Klicka på bilden för att komma till kollaget...

Hjälp, vad stor vår lilla tjej börjar bli nu alltså. Idag blir hon 13 månader och nu känns det verkligen som att hon fattar saker. Hon går och lägger kissblöjan i soporna själv, hon klär ut sig med våra mössor och skrattar åt sig i spegeln, står och diskar och skvätter vatten, äter själv och förstår fler och fler uppmaningar. Och hon når ner med fötterna när hon sitter på giraffen så hon kan köra runt med den, gungar häftigare på gunghästen och skrattar när hon åker pulka. Och klättrar överallt.

Som om poletten har trillat ner liksom. Härmar oss i det mesta vi har för oss och går omkring och skrattar för sig själv hela tiden. Börjar även vara sådär bråkig och får gummiarmar när man lyfter bort henne från exempelvis badrummet och spänner ryggen utåt när man försöker tvinga ner henne i bilstolen. Och klär av sig. Ja men heeela tiden. Pyjamasen med knappar ligger alltid i en hög vid vristerna, mössa och vantar avslängda utmed ostdisken på Ica och snart får hon nog kläm på det här med blöjan också.

Det är bara när hon gråter hejdlöst eller sover som hon blir den där nyfödingen igen. Den som är så skör och bräcklig och liten att det nästan gör ont i hjärtat när man nås av insikten och drar lite efter andan - enbart för att hon faktiskt inte kommer att vara liten för alltid.

Hon ska bli stor och gå på disco, få en hel uppsättning tänder, hångla med killar (eller tjejer), kanske tjuvröka och dricka folköl. Utbilda sig och skaffa egna barn och bli vuxen och helt självständig. Och det känns bara så konstigt. Knappt hinner man förstå att man är mamma, så är ungen vuxen och utflugen liksom.

Nu är det visserligen rätt många år kvar. Men ändå. Lite svindlande är det allt, det här med kretslopp.



Men än sålänge är hon liten och tycker fortfarande om snören och disk. Och det passar vi på att njuta lite extra av!