augustifamiljen

pirrigt och förväntansfullt och jättestort.

Vad hittar ni på ikväll förresten? Party, utklädning eller bara hemmamys? Ha en härlig halloweenhelg i alla fall fina fina ni!

Status quo som vanligt alltså.

Efter mat, promenad, en tupplur på dryga timmen (och vetskapen att min mor råkade försäga sig om the-big-surprise redan innan vi ens åkte, tydligen) fick vi äntligen se våra idoler igen. Som dessbättre spelade på nya Kulturens Hus inne i stan, och alltså inte på Kåren ute vid universitetet. En liten detalj jag visst råkade förbise när jag bokade biljetterna. Aldrig har jag varit gladare att vi valde bilen (och inte bussen) när vi åkte ut till Kåren för att inse att det var inne i stan dom skulle spela, som den här gången. Och även om det inte var lika magiskt som på Slussens Pensionat, så var dom lika bra ändå.

Och efteråt sen. När vi kunde lägga oss och sova ut till nio och bli serverade hotellfrulle. Det däremot var helt magiskt.

Så. Nu har vi packat weekendbagen och gett instruktioner till mormorn & morfarn som ska ha lillan tills imorgon, då vi är tillbaka. Men det ska säkert gå bra, för jag har nämligen överraskat Johan med att boka in oss på hotell i Luleå inatt - och kunde inte avboka - mest som för att fira vårt första år som föräldrar. Det är nämligen exakt ett år sedan man satt där förväntansfull i Växjö och utgick från att hon skulle titta ut på utsatt datum. Eller åtminstone få ett tecken på att något var på gång. Men det skulle ju dröja som många vet. Hon var nämligen beräknad till den 14:e men valde (efter igångsättning, många timmars kamp, kaskadspyor och felsatta epiduraler) att titta ut klockan 23.23 den 31:a. Dock i oktober, vilket var det viktigaste!

Så jag tänkte som så - att om hon får ha sin födelsedag ifred - så kan vi fira oss själva (förutom årsdagarna då vi blev tillsammans då såklart) och vårt föräldraskap några veckor innan istället. Det är stort att få barn och vi blir automatiskt helt andra personer när de små kommer, men för den skull måste man ändå komma ihåg att ta hand om varandra också. Det är minst lika viktigt!

Idag ska vi alltså fira och mysa och gå på bio, äta icke hemlagad mat och kanske strosa runt på stan någon timme. Helt som vi känner för. Det han däremot inte vet (än) är att Luleå Universitet firar 40 år och anordnar en spelning på Kåren med vårt (men speciellt hans) absoluta favoritband, nämligen: The Soundtrack of Our Lives.

Så klockan 23 befinner vi oss ute på Porsön och njuter av ännu en livekonsert med Ebbot och gänget, och kanske - om vi har tur - invaggas vi i samma stämning som vi älskat så mycket från besöken på Slussens Pensionat ute på Orust tidigare år. Magiskt alltså!

Varsågoda. Tänkte bara redogöra för ett par oumbärliga favoritprodukter nu när influensasäsongen är på intågande.

Där har ni de prylar vi använder mest (förutom Näsfridan) men jag måste ändå slå ett slag för Otrivin Comp (för oss vuxna) och våta tvättservetter att torka (alla sorters) snoriga näsor med, som de absolut bästa. Helt outstandig alltså. Dubbelverkande nässpray och våtservetter. De gör minst skada när näsan (samt området omkring) är sådär härligt nariga efter oändligt många snytningar och gnuggningar med vanligt hushållspapper sandpaper style. Och så kan man underhålla den där trevliga torrheten med ganska mycket Idominsalva istället. Bromhex hostmedicin är det nyaste tillskottet som vi sätter vårt hopp till, då det kommer till Lillis hemska hosta (sorgligt nog verkar hon ha ärvt mina hostgener dårå) men där är vi ännu bara i startfasen så jag har inget utlåtande om det än.

Näsfridan är säkerligen en toppenprodukt men gick desvärre bara bra när Lilli hade sin första förkylning. Sen var det stopp och det tog uppskattningsvis sju sugningar i vardera borre innan hon begrep att nej, nej, sånt där kan man ju inte få uppkört i näsan utan att göra motstånd på. Och vips, så fick vi börja med våtservetter, Idominsalva och Nezeril nässpray (för barn) istället. Någon som har bra erfarenhet eller tips på hur man använder den "rätt"? Feel free att kommentera.

Det är alltså dessa tre-fyra mirakelprodukter (nåjo, dom har då inte botat oss än i alla fall) som det går mest av här hemma. Och Alvedonen såklart. Också en bra sak att ha hemma. Men mest bara som fall i fall.

Och nu? Nu tänkte jag gå bärsärkagång med skurhink och städmedel och få bort den här sjukstugekänslan som vi har levt med hela veckan. Imorgon ska vi vara friska så vi kan lämna Lilli till mina föräldrar och jag kan bjuda Johan på den där överraskningen jag pratade om. Trevlig fredag!

Oj vilken respons jag fick, roligt! Och alla spretar åt olika håll, så nu blev det om inte ännu svårare att välja.

Vill egentligen ha rådjuren, men är som sagt orolig ifall dom kommer att synas bakom den där emmaljungan-som-inte-har-någon-bättre-plats-att-stå-på. 4an är nog den jag gillar minst (tyvärr) och dom två från Mimou blir det nog inte heller. Jag kanske har lyckats minska ner urvalet till träden, rådjuren och kartan då kanske..? Hmm. Får fundera lite mer alltså..

Eller så försöker jag hitta en bättre plats åt den där emmaljungan-som-inte-har-någon-bättre-plats-att-stå-på och kör på rådjuren helt enkelt!? Problem löst. Jaja, nästa vecka har jag bestämt mig. Lovar.

Kan inte för mitt liv bestämma mig för vilken tapet vi ska ha i hallen. Det är ju en ganska liten vägg (bara 1,50 bred) och så kommer den att döljas av en hängare med tillhörande jackor (och mest troligt även en stor emmaljunga) men det är bara så svårt. Jag som aldrig har problem att välja tapeter till kunder, men när det kommer till en själv så blir man alltid så förbannat velig.

Men. Jag har i alla fall narrowed it down om man säger så, så nu är det bara dom här jag velar emellan. Sex fullgoda förslag från två svenska leverantörer.

De fyra översta är fotokonsttapeter från Mr Persvall och de två understa är Mimou. Magical Forest heter den med rådjuren och var faktiskt den jag tänkte från allra första början. Vi kan nog tillochmed säga att jag hade bestämt mig. Tills jag började vela och vänta och fundera på om den ändå-inte-täcks-för-mycket-av-den-där-barnvagnen-så-vi-kanske-ska-ta-en-annan? och så vidare.

Och nu har jag alltså kört fast. Den där världskartan är ju ändå rätt fräck, men det är ju å andra sidan björkarna också. Medans Mimoun nere till vänster blir rätt lugn och beskedlig men på ett bra sätt liksom.

Ja. Ni förstår. Så här håller jag på. Någon som har en åsikt? Går bananas snart alltså för jag vill faktiskt börja tapetsera inom en snar framtid... Helst innan jul.

Ja det blev en fullskalig förkylning här hemma ändå, men vi klarade natten relativt bra. Inget krig med näsdroppar, utan hon har mest rullat hit och dit och gråtit några skvättar då och då. Den som mår bäst är nog Johan, även om han också hellre skulle fått vara hemma och mysa.

Nu är i alla fall ett nytt lager av nässpray, alvedon och halstabletter inhandlade och den lilla damen sover förhoppningsvis en stund till. Så jag tänkte lägga mig i soffan med en kopp kaffe, skålen.. och nyaste numret av Sköna hem som precis landade i brevlådan. Det blir verkligen skönt när vi är pigga och friska igen och kan städa bort den här sjukstugan. Skura bort alla baciller och tvätta snoriga kläder (jo man får rätt mycket snor på sig när ungen är sjuk) och få gå ut i friska luften.

Men tills dess...

Koksaltlösning: 1krm salt löses upp i 1dl ljummet vatten. Droppa dropparna med bomullstuss eller medicinspruta.

Ja, jiisses vad vi kommer att ha meningsskiljaktigheter inatt angående dropparna. En som absolut inte vill ha och två som måste hålla fast och tvinga. Inte en så rolig kombination. Alls.

Fick jag önska, skulle jag paxa bort alla förkylningar på barn under tre år men att dom får behålla (och erhålla) samma slags skydd och immunuppbyggning som förkylningar sägs ge. Så pax för det alltså. Nu kanske man måste återvända till soffan och sverige-holland. Ser ut som om vinden har vänt!

2-2 blev det precis. Eller vad nu..? TREEE-TVÅ!!! Japp, that's my cue! Natti natt.

Här är den fina singoallatunikan från Filur Design jag pratade om igår. Gillar deras kläder massor för att de uteslutande nästan bara sys från gamla återvunna tyger och ser sådär använda ut, men ändå inte. Lite sådär trasiga och knasiga utan att vara det liksom. Och så finns det bara ett fåtal exemplar (om ens det) av deras plagg, vilket gör det hela mycket mycket roligare!

Rekommenderas starkt med andra ord...

Jag tror inte det blir så mycket fartigare än såhär idag faktiskt. Alla tre har ont i halsen, lite frusna, är lagom snoriga och går i de mjukaste av mjukaste kläder. Johan ska tyvärr jobba lite senare, så jag och lillan spenderar nog resten av dagen i soffan. Passade kanske aningens illa att vi blir sjuka just nu (jag har ju ordnat överraskning till mig och mannen på lördag, med barnvakt och allt...) men förhoppningsvis är vi piggare tills dess!

Ni får gärna tipsa om bra filmer också, för jag känner på mig att vi kan bli liggandes ett tag...

Räck upp en hand förresten ni småbarnsföräldrar med rena speglar!

Att sitta på Tradera alltså.

Men det är så fantastiskt skoj när man gör klipp och ungen som blir så fin i sina "nya" kläder och så gör man miljön en tjänst och så vidare. Yada yada... Många är ju anledningarna och inte minst gör man det för rusets skull. Så är det ju. När man nästan euforiskt sitter med ett leende på läpparna över sin vinst, eller trumpet går miste om något förtjusande plagg för att man med en suck satte smärtgränsen till en krona under vinstsumman. Eller när man längtansfullt följer brevbärnarns marsch med de små paketen från den gula bilen fram till lådan och bara väntar på att han ska köra iväg så man får springa ut och hämta de önskade tygbitarna. Typ. Ergo: ruset!

Lite överdrivet tänker ni kanske, och visst. Det är det ju såklart. Men på ett ungefär då kanske.

Och det är ju i alla fall ohyggligt mycket roligare än att knata ner på stan och systematiskt ögna igenom affär efter affär och kanske måsta nöja sig med något som inte var sådär fint eller sådär perfekt egentligen. Då är Tradera jättebra. Faktiskt. Även om det såklart är sjukt roligt att shoppa loss på stan också.

Ja, i fredags kom alltså kläderna från Blingo. Två jättefina mössor i 50/52 (dock något stora fortfarande), två tights (varav de mönstrade ser ut som pyjamasbyxor) och en klänning i ett härligt havsmönster. Nöjd är jag, men kanske liiite besviken att tightsen med isbjörnar på känns liiite väl pyjamas. Annars är dom jättefina dom också. Allt kan hon ha nu förutom klänningen som jag valde 86/92 på, så den sitter förhoppninsvis som en smäck framåt sommaren.

Och Traderafynden då? Jo dom visas imorgon tänkte jag, eftersom jag fortfarande väntar in ännu några tröjor.

Nu blir det sofflut resten av kvällen och kanske, kanske får vi också se höstens första snö ikväll.

Alla som känner sig utmanade får gärna sno listan och svara själva! Min kommer härifrån.

Roligt namn det där tycker jag. Rullstensås. Rullstenssååås. Rrrrrullstensås.

Precis kommit upp på toppen i det vackra (men blåsiga) vädret. Ingen verkar riktigt vilja vara med på första kortet...

Tänkte bara visa vilken fin present jag fick idag när syrran och Olle kom förbi tidigare. Väldigt gulligt måste jag säga, och så har vi ju fredagskvällens vad-ska-vi-ha-till-postkodmiljonären.. öh, jag menar fotboll och Idol-mysfredagssnacksdispyt räddad.



Hon är ändå rätt duktig ändå den där systern...

Och Nimbys? Jo tack, det var bra. Men det tog musten ur mig när jag klättrade med lillan högst upp i ställningarna för att åka den låånga rutschbanan. Nu ska vi börja med lasagnen jag och minimänniskan och invänta pappan så vi kan ta helg och mysa hela kvällen.

Först vill jag bara säga tack till er som tittar in här och förgyller min dag med fina ord och härliga kommentarer, och bara det faktum att någon vill läsa om oss. Man säger att kommentarer och respons inte är det viktigaste, att man skulle skriva ändå. Och visst. Det skulle man ju. Men det blir faktiskt mycket roligare att skriva när man får gensvar, även om det såklart inte är det viktigaste. Ville hursomhelst bara säga tack för att ni är så fina och kanske skämmas lite för att jag inte hinner svara och skriva tillbaka så mycket som jag vill. Men men. Så är det ibland när man har många järn i elden och inte riktigt kan sitta still mer än någon timme.


Nämligen min cykel. Den som efter många turer fram och tillbaks (som stulen, som bortglömd och som negligerad) nu äntligen snart är min igen. När vi packade allt i lastbilen för dryga månaden sen, och började köra norrut, så insåg vi efter knappt tjugo mil att "ojsan, min cykel står visst kvar i cykelrummet". Strax innan Linköping kände jag den där välbekanta ilningen genom kroppen (som jag fått uppleva ett par gånger tidigare) när Johan frös till is och utbrister: Helvetes!!! CYKELN!!! och luften som totalt gick ur oss. Hur faaaasen skulle vi nu få upp cykeljäveln? Och hur faaaaan kunde vi glömma den? Ja, ni förstår kanske tankegången. Många svordomar blev det i alla fall.

Skulle cykeln, som efter alla mödor, bara få bli kvar i Växjö och dö cykeldöden? Det var ändå en rätt smärtsam insikt ska ni veta. Och så höll vi på i ganska exakt tio minuter, tills vi la ner hela resonemanget och tänkte att det ordnar sig. Vi får upp cykeln, på något sätt. Om det sen blir till (gud förbjude) nästa sommar eller att den med någon trolleriformel råkar komma sig hit, det bleve ett fall för gudarna.

Och det var inte nog med att den var kvar i Växjö. Den stod ju inlåst i cykelrummet som vi numera inte hade nyckel till. Och om vi fick tag på killen som tog över vår lägenhet kunde kanske han ställa ut den, så kanske svärisarna kunde köra den till dom, så vi kanske kunde ta med den hem på cykelställ till sommarn.

Lite invecklat må tyckas.

Men nu har det som genom det där trollslaget ändrat sig. Pappa ringde nämligen igår morse och berättade att flyttfirman vi hade anlitat var på väg ner till Skåne igen, skulle köra E4:an upp och självklart kunde plocka med sig cykeln upp. Om vi kunde få den transporterad till typ Värnamo som ligger längs med E4:an.

Sagt och gjort. Slänger mig på luren och får tag på killen med lägenheten, som självklart kunde ställa ut cykeln när han kom hem från jobbet. Hör med Johans pappa om han kan ta cykeln efter jobbet och köra den till Värnamo (som också måste köra fram och tillbaks flera mil för att byta bil innan han kan köra till Värnamo) och sen pratar jag med lastbilsgubben som med bullrig röst skrockar fram att "hä sko vä no löys. Ring mä barra ikweel så vä it glöym bort å stann längs wägen". Alltså: "det ska vi lösa. Ring mig bara ikväll så jag inte glömmer bort att stanna i Värnamo".

Jag ville bara pussa folk till höger och vänster igår alltså, så glad blev jag. All heder åt sådana underbara människor. Som enkelt säger att vi löser det. Som kör nästan femton mil på en kväll för att svärdottern ska få upp sin cykel. Som orkar engagera sig och hjälpa till fast man inte ens har träffat personen ifråga. Som ställer upp och skyndar sig hem från jobbet för att ställa ut cykeln från förrådet.

Jag tycker det är så fantastiskt härligt att människor, trots gnäll om att vi är lata och ohjälpsamma, faktiskt är allt annat än det. Visst. Man får vara lat ibland, men när det kommer till kritan så är jag övertygad om att gärningar som dessa kommer att löna sig. Om inte i framtiden, så direkt när man känner att man gör något bra för någon annan. Och jag vill tro att jag har gjort något bra tidigare, som lönade sig på detta vis.

När vi åkte till Luleå häromveckan för att shoppa fick jag mig ett kärt återbesök hos inredningsbutiken Mique/Milq som ligger i gallerian Smedjan.

Dessa mysiga ljuslyktor i new england-stil fick följa med därifrån, samt glasburken jag visade i inlägget om lägenheten. En klar favoritbutik från gymnasietiden med prylar, presenter och inredning.

(99 för de stora och 69 för de små.)

Tack ska ni ha för bra tips om nattsömn, jag kan nog konstatera att det lutar åt eget rum för damen och att vi sedan måste vara konsekventa. Det verkar som om de flesta har sett störst förändring/förbättring när barnen lagts i eget rum, och det är ju något vi redan har diskuterat. För jag tror som er, att de märker av oss mer än vi tror. Vi rör på oss när vi sover och några av oss snarkar.. kanske litegranna sådär... Och sover barnen inte så djupt, så blir de med all säkerhet störda. Och känner att de är hungriga, varma och så vidare. Och vaknar eller ligger och skruvar på sig.

Inatt har hon bara för det sovit rätt bra, men det har förmodligen med att jag plockade över henne till vår säng runt tolv-tiden att göra. Så fort vi har fått tillbaka ström till eluttagen i hennes rum, får hon nog börja sova där och så håller vi tummarna för förbättring. Förstår inte hur en del har orkat så länge alltså..

Sömnproblemen har ju nämligen inte alltid varit såhär, utan vi är faktiskt rätt skonade från gråt och nattvak. Det är först nu de senaste 6-7 veckorna som hon har vaknat så mycket. Men så har också sex tänder kommit de senaste veckorna. Om det beror på det vet jag inte, men man kan ju alltid hoppas. För nu är alla ute och vi håller tummarna att det dröjer ett tag tills nästa omgång tänder kommer!



Nu tänkte jag röja upp morgonprylarna, dricka första koppen kaffe och lägga henne en snabbis. Sen kommer min mor hit för att bli utbildad i Traderas ädla säljarkonst. Hoppas ni får en fin dag!

ps. den fina pyjamasen kommer från Kappahl, om någon undrade.

Då slapp vi stiga upp och rulla över henne på sidan/stoppa i tutten/hämta henne till vår säng/göra välling/lyssna till gråt eller melodiska frustningar/whatever, fyra gånger per natt. Det ska sannerligen bli skönt när hon sover hela natten. Det ska det sannerligen bli.

Tills dess tar vi förresten tacksamt emot tips och trix av andra föräldrar som kan det här med att få ungar att sova nätterna igenom. Även om dom har växtvärk/tandköttsproblem/är hungriga/whatever! Eller kan det vara så enkelt som att lägga henne i ett eget rum kanske? Ni vet nog bäst skulle jag tro...

Kunde inte låta bli. Dom är ju så rackarns fina och mysiga. Och härligt ludna och passar perfekt i den grå Kronan-åkpåsen jag vann på Tradera i förrgår.

Har tänkt flera gånger att jag ska lägga upp korta klipp på gullrumpan, men så har det bara glömts bort eller skjutits upp och sånt ni vet. Men idag fick jag upp ögonen när jag kikade in på Sandras blogg, som också tagit itu med sitt videobloggande för första gången. Och det var inte så svårt och omständigt som jag trodde.

Så här har ni nu LilliPilli - våran overachiever - när hon gör en av sina jungfrupromenader. Testar fotboll och handboll och gör mamma och pappa gudomligt stolt. Senaste dagarna har nämligen utvecklingen gått i rask takt, och vi kan nog konstatera att ungen numera går.

Elva månader prick, sätter vi som lärde-sig-gå-ålder och gör en notis för framtiden!

Jodå. Nog blir man lite extra sugen av att bekanta sig med småttingar som den här ändå. Han är superliten och superbedårande med en färdigbakad frippe skall tilläggas. Platinablond dessutom. Lilla Eddie.

Lilli och pappan från tidigare idag då mamman gick runt och fotade hemmet som en besatt. Ibland är det bra trevligt att bli avbruten i arbetet, även om en av gångerna var för att langa våtservetter genom fönstret, som skulle tjäna de nerspydda galonisarna.

Dagen i övrigt har varit väldans lugn. När pappan åkt till jobbet fortsatte vi med vårt måndagsslummer och gå-i-pyjamas-dag och gjorde inte många knop tills mamman insåg att kylen nästintill var tom. En snabb tur till affärn, galet bra affärer på Tradera, lite gråt & gnäll och några koppar kaffe får nog sammanfatta eftermiddagen.

Imorgon hoppas jag att min bror (och frugan hans såklart) vill ta emot besök, så man får sniffa lite minibebis för första gången!

Kom precis på att jag totalt glömt bort att visa hur vi bor. Lovade ju bilder på nya lägenheten för evigheter sen, men det har som bara blivit försenat och uppskjutet hela tiden. Sen kanske det inte är jätteskoj att se ett hem i kaos, men nu har vi ju faktiskt börjat få ordning här. I alla fall i kök, hall och vardagsrum. Sovrummet blir ett vinterprojekt tror jag och Lillis rum behöver också piffas till lite mer. Där ska det målas, in med lite mer förvaring av något slag och ny tapet ska upp.

I vardagsrummet saknar vi fortfarande soffbord (eftersom jag lever på hoppet om att hitta the one) och fler hyllor ska upp. Har dock blivit med kohud som jag önskade, och gardinerna får sitta kvar över vintern (om jag inte hittar helt perfekta inom snar framtid) och så skulle jag vilja ha en bra förvaring för finglasen. Men utan det typiskt vitriniga kanske... Och så ska vi ha ett sidobord vid soffan tänkte jag. Och tavlor på väggarna. Och slipa och fixa TV-bänken. Typ. Sen är vi nog klara, men såhär ser det alltså ut nu.



Köket skulle gärna få andra gardiner också, men eftersom det är så galet svårt att hitta fina gardiner (utan att bli ruinerad) så får nog dessa duga gott i vinter de med. Annars är det en matta under bordet vi saknar samt lite småprylar bara. Inget att hetsa upp sig över i alla fall.



Hallen är också i stort sett klar, där ska vi bara upp med lite tavlor, ny tapet och en vuxenhängare.



Vårt sovrum får som sagt bli vinterprojektet med sänggavel, hyllor och annat lull-lull. Just nu är det rätt kalt, men inget jag orkar bry mig om ändå. Var sak har sin tid och allt det där ni vet...



Och Lillis rum har vi här. Där ska vi som sagt upp med ny tapet (favoriten från Mimou) måla litegrann och färdigställa med tavlor och smådetaljer. Hennes rum är det enda vi går lös på med färg känner jag. Övriga hemmet blir ganska lugnt i vita, bruna och lugna naturfärger med inslag av färgklickar här och där bara.



Detaljbilder...

Sitter och spanar in mina köp på Blingo.se och hoppas att kläderna kommer imorgon och håller måttet och är sådär alldeles alldeles underbara. Precis som dom ser ut att vara. Har nämligen aldrig handlat blingo tidigare, men hade ett presentkort där som det var hög tid att utnyttja...

Och så går jag lös på Tradera igen. Men dom vinsterna får ni se lite senare!

Då kör vi grova scones och kall o'boy till middag. Gravt underskattad söndagsföda som med fördel kan intagas i soffan med ena ögat på TV:n och Tottenham mot Arsenal. Ungefär så och precis det vi tänkte pyssla med ikväll.

Vi säger stort grattis till min kära bror och hans fru som för ett par timmar blev stolta föräldrar till trean. En söt liten tufsig pojke som eventuellt får namnet Eddie. Fantastiskt roligt med en till unge i kusinskaran!

Jahapp. Idag fyller hon alltså elva månader vår lilla skrutt. Sista månaden har gått fruktansvärt fort och det känns knappt som om vi har hunnit blinka sen hon blev tio. Då befann vi oss hos svärisarna (på vår sista vecka som smålänningar) och lekte i lekparken och gungade. Och hon var 73,5 cm lång och vägde 9300 gram. Prick.

Idag blir det tyvärr ingen längd och vikt-rapport (eftersom inget BVC var inbokat den här månaden) utan vi får fint vänta till ett-års kollen istället. Helt knasigt alltså.. ETT år. Ett-ÅRS kollen. Galet. Nyss var hon ett litet prickigt knytte som tvångsmässigt (och med tefatsstora ögon) slickade sig lite sådär halvslabbigt om läpparna en gång i minuten, samtidigt som hon oreglerat låg och viftade med armarna. Utvecklingen går ändå rätt fort på de små.

Måste börja planera födelsedagskalas snart med andra ord, för att hon fyller ETT måste bara firas med dunder och brak. Så är det!

Nu kan hon hursomhelst gå själv, om än korta sträckor på någon meter eller två, men väljer faktiskt oftare och oftare att gå mellan saker. Hon äter vanlig mat lika gärna som burkmat men verkar tycka bäst om att äta själv. Såklart. Polarkaka med mjukost, leverpastej eller vanlig ost är favoriten och mjölk är också det supergott. Hennes nya favoritleksak är en grön traktor som spelar Old McDonald-låten och har djur på sitt släp, och hon dansar så fort hon hör musik. Och sedan vi ställde gitarren i stativ på golvet, står hon gärna och vickar på höfterna samtidigt som hon plinkar på strängarna. (Ackord är dock för svårt än så länge...) Hon skrattar ohejdat när man kittlas eller jagar henne på golvet eller leker tittut bakom någon vägg. Som elvamånaders har hon även utökat sin resvana och varit till Luleå samt fiskat i både Långträsk och Jävre och snart även besökt Haparanda och Finland. Hon har storlek 80/86 i kläder och har åtta tänder (som hon gärna bits med också ska tilläggas) och hon sover - troligtvis på grund av tänderna - som en kratta för tillfället. Hon tackar för saker vi ger henne genom att säga DA och bocka med huvudet, har lärt sig att peka med pekfingret och nu vid frukostbordet sa hon precis pappa ordentligt.

Och just det. Hon mmmm:ar när hon får mat i munnen samtidigt som ögonbrynen höjs i en väldigt förnöjd min. Undra vem det är hon apar efter?