augustifamiljen

Ja, att tanden närmar sig sitt stora genombrott är tydligt. Idag har nog varit den gnälligaste dagen hittills utan direkt anledning, så vi utgår från att det är det lilla riskornet som spökar. Den har nämligen kommit upp mer & mer under dagen, men det är fortfarande nån millimeter kvar tills hela är uppe. Spännande så det förslår med dessa förstagångsgaddar!

Bitringen har hursomhelst gått varm ikväll och hon har varit extra gosig vid vissa tillfällen. Provade potatispuré till lunch (hemmagjord) och det gick inte hem. Spyddes upp relativt fort, varpå vi testade mangopurén istället. Bättre, men inte lika smaskens som havregröten hon får på kvällarna. Den är mums, även om det mesta för kvällen hamnade utanför.

Vi ser den. Liiiten vit fantastisk sak - välplacerad - precis under ett tunt lager med hud. Ett frenetiskt gnagande, bitande & smågnällande och det dreglas som aldrig förr, men jag gissar att vi får vänta ett par dagar till ändå.

Nä, inte riktigt så farligt är det, men visst skulle man kunna bränna pengar i Kosta nog alltid. Outletten bjuder ju på diverse trevliga butiker & avdelningar, men idag blev det i stort sett bara barnavdelningen som fick sig ett besök. Hittade ett par härliga tröjor som hon kan ha nu, samt en orange frottétröja med senapsgula blommor på som passar om ett år ungefär. Till mig själv och Johan kollade jag knappt, för då vet jag att det blir betydligt dyrare än det blev idag.

Äntligen fick hon då bada för första gången i normaldjupt vatten. Trivdes som fina fisken, så det lär vi göra om fler gånger!

När karln i huset är ledig från jobbet några dagar, tenderar det att bli realtivt lugnt & mysigt här hemma. Denna gång är inget undantag. Vi har tagit en sväng upp på Samarkand och spanat in alla nya butiker där, jag har lunchat och fikat med Camilla, vi har gått på en & annan promenad, busat med Lilli och igår blev det mys i soffan framför skidsändningarna. Ikväll är dessutom tanken att vi ska göra ett nytt försök med badhuset. Jag håller spänt mina tummar att värmen inte har hunnit stängas av!

Återkommer mest troligt med bildbevis, om vi nu lyckas få oss i poolen. På återseende!

Åkte till butiken Mylla i Ingelstad idag och fyndade lite. Hade helt glömt bort att det låg en barnbutik där, tills jag så fint blev påmind av Niclas&Angelica igår när vi åt palt. Perfekt att åka iväg på när Johan jobbar långpanna! I secondhand-delen av butiken hittade jag röda plyschbrallor från Po.P samt randiga bodys från Po.P & Villervalla och sen blev det ett par nya klassiska randiga plyschbyxor också från Villervalla, nedsänkta med 30%. Allt som allt blev det drygt 300 pickadoller. Fint som snus!

Vill jag tilldela simhallen Medley i Växjö. Den enda simhallen som finns för allmänheten att nyttja dessutom. I en kommun där det bor nästan 90.000 personer! På hemsidan stoltseras det med plask & lek, äventyrsbad och träning för hela familjen. Eller som dom själva vill marknadsföra sig: "En storslagen, familjevänlig bad- och friskvårdsanläggning med ett av Sveriges bästa äventyrsbad. Här finns allt du kan önska dig gällande motion, rekreation och lek."

I beg to differ... Igår när vi skulle till badhuset med lillan för första gången, packat badväskan och tagit oss dit, fick vi snopet vända i dörren.

Multibassängen, med varmt vatten där små barn kan bada, har nämligen bara öppet för allmänheten på fredagar 17.15-17.45 samt 18.30-20.00 & söndagar mellan 13 & 15. Resten av dagarna är det förbokad verksamhet typ babysim, simskola och vattengympa. På hemsidan står det att multibassängen håller en vattentemperatur på 34 grader. Men det är tydligen bara på fredagar. Sen stänger dom av värmen, och på söndagar har det sjunkit till 29 grader. Vilket är alldeles för kallt för en tre månaders att bada i. Och ingenstans står detta att läsa heller. Dessutom ville dom ha 150 spänn för detta. Fi fan vad upprörande!

Det dom kallar för äventyrsbad är ett skämt, multibassängen är tydligen inte alls för alla, och simhallen i helhet ska man helst vara miljonär för att ha råd att nyttja. Eller vuxen i alla fall. Och så pratas det om att byggas ett kallbadhus(!) nere vid sjön. Vem ska plaska och leka där? Den fete moderaten i övre medelålder med tusenlappar under armen? Inte blir det då vi småbarnsfamiljer.

Nu längtar jag ännu mer till norrland, där det åtminstone finns badhus att plaska & leka i. Varje dag. För 30 spänn.

Inflyttningsfest. Tidig födelsedagsfest. Grattis-till-nya-jobbetfest. Igår firades kära vännerna Annamika & Christofer av diverse anledningar. Men mest för att dom har lämnat lugna söder för östra lugnet!

Festens minsta deltagare knoppade in i mammas famn runt niotiden, men valde att vakna nån timme senare för att vara övertrött och nästan otröstlig. Då fick vi på oss kläderna, kramade alla och tackade för oss! Såg dock nu efterhand att många ansikten fattades i kameran, och att jag inte ens fått med en bild på husets värdinna.. Jaja, så blir det när plikten kallar!

Efter lite drygt en veckas staycation hos bästaste Mikis, har lillkorv nummer två fått komma hem. Han har varit saknad och ingen är gladare än jag!

Precis hemkommen från efterkontrollen och allt var bra "där nere". Som alltid inför kontroller tror jag precis tvärtom.. Att jag har alla fel man kan ha, sämst värden osv. och såklart skulle jag ha nåt som heter framfall. Men allt var tack och lov jättebra. Hade 149 i blodvärde, bra blodtryck och absolut inget framfall! Nu är det bara vikten som återstår att bli bra igen.

Smet: 4 rivna morötter. 500g Keso. 3 ägg. 1,5dl mjöl. 1tsk salt. Vitpeppar.

För exakt ett år sen firade vi alla hjärtans dag på Bella Lanterna med pizza och pratade om vår stora hemlighet. Två dagar tidigare hade jag breakat nyheten att vi skulle ha barn. I år har jag en romantisk kväll med den "stora hemligheten" istället, då fadern tyvärr måste arbeta. Icke desto mindre önskar vi en fin alla hjärtans dag till honom, samt såklart till våra övriga kära.

Rügen och den vackra staden Binz har bjudit på lite av varje faktiskt. Vi har badat i hotellets äventyrsbad, druckit ett par öl, gått på promenader i stan och längs den fantastiska stranden nedanför hotellet. Handlat billig tysk sprit har vi också gjort, samt fikat, skrattat och umgåtts. Lilli har varit hyfsat nöjd hela tiden, men dagarna blir nog ändå lite väl långa och intrycksrika för en tre-månaders. Nästa gång blir det nog semester på egen hand istället, så man inte har någon annan än oss själva att anpassa oss efter. Trevligt har det hursomhelst varit, men fasen va skönt det är att komma hem!

Kan dock tipsa om att inte ha vinterdäck med dubbar när ni entrar tysk mark. Enligt vår mycket otrevliga och knappt engelskspråkiga gränspolizei var detta tydligen strikt förbjudet, varpå vi såklart blev tvungna att ställa bilen på gränsparkeringen. Det omsorgsfullt packade bagaget fick brytas upp och slängas över till de andras bilar, och vi fick klämma in oss där plats fanns. Förstår dock inte varför dubbar är förbjudna, då vägarna är bland det sämsta jag har kört på. De var smala, håliga och såg i det närmsta ut som ett gammalt lapptäcke. Att vi sedan överhuvudtaget blev insläppta i landet var väl i och för sig tur bara det, med tanke på att vi inte ens hade pass med oss. Varken på oss eller Lilli. Och inte heller registreringspapper på bilen, vilket också efterfrågades. Vill man sedan verkligen reta upp en gräspolizei, kan man fortsätta tjafsa om att det svenska körkortet ÄR en ID-handling, då vi inte hade andra ID-handlingar med oss. Men så är det alltså inte i Tyskland. Ett pass är en ID-handling, och en ID-handling är en ID-handling, alltså inte ett svenskt körkort av europeisk standard.

Tror ni förstår vart jag vill komma. Trots att vi alltid har otur när vi ska göra nåt, så löser det sig också alltid av nån anledning!

Nu har vi anlänt till Växjö, men jag är alldeles för trött för att skriva ett längre inlägg. Ska tvätta bort resdammet och sedan blir det sängen!

Nu är bilen packad & tankad, jag och dottern är hela & rena. Maten är klar och euron uttagen. Det som fattas är lite lack på naglarna, en benrakning, en välsittande bikini samt en god natts sömn. Jag befarar att inget av tidigare nämnda kommer att gå mig till viljes. Bikinin jag beställde ligger förmodligen på en lastbil på väg till Växjö och dottern sätter troligtvis stopp för de övriga tre önskemålen. Men men.. ska göra så gott jag kan för att uppfylla sömnbiten iaf, med tanke på att vi åker inatt runt 03-snåret, då färjan från Trelleborg till Sassnitz går 07.45.

Önskar med detta en god natt kära läsare!

Skickade sms till Angelica för en stund sen för att dels gratulera till framgångarna som lilleman gör, men också för att höra vad framgångarna för med sig. Alltså när dom får komma hem. Svaret låg på hennes blogg när jag kommit hem från promenaden med Lilli. Glad i hjärtat blir man, och för att svara på hennes nyskickade sms: Klart vi ska svulla när ni kommer hem!

Har ju glömt att visa upp mina fynd jag gjorde för ett par dagar sen på secondhand. Byxdressen från ME TOO, gjorde att jag halvt dog, så söta dom var. Klänningen och dom lila velourbrallorna från Po.P resp. Xitrus, blir bra till hösten ungefär! Allt för drygt 200kr på Alice&Piraterna.

Smeten: 4 ägg.5dl socker.3dl mjöl.6msk kakao.2tsk vaniljsocker.2krm salt.150gram rumstempererat smör.
Toppingen: 150g kokos.1dl sirap.2dl socker.1,5dl grädde.75g smör.

Lite snabbt har vi bestämt att vi åker på lillsemester till Tyskland tillsammans med Johans föräldrar. Katten får med andra ord en liten miniweekend själv och inackorderas hos bästaste Mikis, medans vi befinner oss på ön Rügen torsdag-söndag!

Ikväll tar jag förresten lilla damen under armen och beger mig till Mikis vän Jossan. Tjejkväll och eventuellt ett glas vin får det bli, innan det är dags att knoppa. I vanlig ordning brukar detta ske runt 22-tiden.

Glömde ta fram kameran när alla var samlade, så nu får ni bara se Ingrid, Katarina samt Ida och hennes lilla solstråle Tilde. Cissi och Sofie hade redan hunnit åka, när jag kom på att fota sällskapet som var här i onsdags och fikade en sväng!

Det gick ändå rätt bra att vaccinera tösen. Grinade en aning vid första sticket, och lite mer vid andra. Men sen var det inte mer med det. Nu ligger hon och skruvar sig här i soffan, och tanken är att få henne att sova en stund! Verkar inte bli feber eller nåt annat med allmäntillståndet iaf, vilket är riktigt skönt.
Än så länge alltså...

I övrigt hade vi en pigg och kry liten dam på sin 3-månaderskontroll.
Längd: 62,5 cm
Vikt: 5875 gram

Med bara fem dagar emellan kom dom, våra guldklumpar. Den första klumpen var en gosse (Elton) på 4200gram och den andra en tös (Lilli) på 4026gram. Båda var 52cm långa. Och som vi hade längtat! Både jag och Angelica hade gått våra två veckor över tiden, blivit igångsatta och båda förlossningarna tog en halv evighet. Den ena slutade med kejsarsnitt, den andra blev den "vanliga" vägen. Båda mammorna var väldigt små & spinkiga innan graviditeterna, men lyckades även där gå upp ofantligt mycket i vikt bägge två. Och så långt skiljer sig inte historian så mycket. Vi hade faktiskt kusligt lika gravitiditeter. Våra ungar skulle tillochmed ha sjukt mycket hår, på grund av all halsbränna vi hade.. Som synes, så blev ingen av dom begåvade med en tjock kalufs!

Den stora skillnaden tar dock sin början ungefär ett och ett halvt dygn efter att lille Elton har tittat ut, då läkarna på Växjö lassarett misstänker att han har fel på sitt hjärta. Vi skulle precis på första utvärderingen om igångsättning, när vi som hastigast hinner träffa två förstörda föräldrar utanför hissarna på våning 3. Dom skulle åka akut ner till Lund för att operera Elton. Världen fullkomligt rasade.

Nu är ungarna precis fyllda tre månader och har minst sagt fått olika starter på livet. Elton har opererats tre gånger, har stuckits med sprutor otaliga gånger, träffat fler läkare än dom flesta gör under en livstid och spenderat mer än två tredjedelar av sitt liv på BIVA (barnintensiven) i Lund. Hans sjukdom heter HLHS och är en av de allvarligaste hjärtsjukdomarna som kräver tre stora operationer under det första 1,5 året. Första OP gjordes när han var en vecka, och andra genomfördes för två veckor sen ungefär. OP gick över förväntan, men Elton fick en infektion några dagar senare och blev akut opererad, vilket nu medfört att dom inte kan åka hem riktigt än. En "svamp" ska sitta i bröstkorgen och suga upp var, tills allt är borta. Svampen kollas av ett par gånger/vecka för att avgöra om man ska sätta dit en ny, eller sy igen Eltons bröstkorg. Fick SMS av Angelica igårkväll och tyvärr fick svampen bytas, så vi hoppas att kollen som görs på tors/fre ser bättre ut. Då kanske han kan sys ihop och dom kan börja göra sig klara för hemfärd. Hon gissade på ca fjorton dagar till därnere, och det innebär att vi (hope, hope) kan äta allahjärtansdag-middag ihop den 14e.

Längtar så otroligt mycket tills allt har lugnat ner sig för dom. Klart är ju att deras familjeliv blir annorlunda motför vårt, men klart är också att vi kommer kunna umgås mycket mer nu när Elton förhoppningsvis är mindre infektionskänslig. Jag hoppas också att hans lilla kropp hinner ta ikapp det som gått förlorat genom att ligga still efter alla operationer, och att han inte hamnar efter så mycket. I fortsättningen kan vi dock följa utveckligen via Angelicas nya blogg, vilket känns skönt. Man vill egentligen inte "ringa-och-störa" men gör det såklart ändå. Nu kan vi läsa oss till om vad som händer, och dom slipper ha dåligt samvete för alla missade SMS och samtal. Tills dom är hemma då såklart, för då får man förhoppningsvis liverapportering istället!

Det här var såklart ingenting vi diskuterade när vi var gravida. Angelica var mest rädd för navelsträngen runt halsen, och jag var rädd för att nåt skulle hinna hända innan förlossningen. Eller nån såndär missbildning man ser på brittiska dokumentärer. Hjärtfel och allt som det innebär fanns inte på kartan. Alls. Och ändå är det 1000 barn om året som föds med det. Det är nästan tre barn om dagen, och den vanligaste defekten jämfört med andra medfödda sjukdomar. Och vi som bara skulle powerwalka runt sjön, sippa kaffe, hänga på BVC och skvallra hela dagarna...

Jag kommer med all sannorlikhet rapportera och berätta lite då&då hur det går, men vill ni själva läsa så hittar ni Angelicas blogg här. Det är verkligen en hjärtskärande historia, oavsett om man känner dom eller ej!