Lilli åker skridskor!

 

Första gången på ett par skrillor och hon imponerade stort. En kudde i baken och sen körde vi :)


från i lördags.


sound of a snart femtonmånaders.



Som sagt. Ganska mycket nääää nuförtiden, så det är ju tur att man får mysiga kramar och några jaaa ibland också...

för ett år sedan.

Blev väldigt positivt överraskad fredagen den sjuttonde december förra året då jag med flottigt hår - dessutom iförd en alldeles för avslöjande H&M-tröja som i stort sett blottade mina obundna amningstuttar helt - öppnade dörren och såg våra underbara vänner som stod där och fnissade och ville komma in.

De hade äntligen återvänt med deras lilla knorrare efter nästan två månader på BIVA i Lund. Och inte sagt något, skall tilläggas!

Det var dock med glädjetårar jag släppte in dom och generat fick fösa undan alla amningskupor, nerspydda tröjor och clementinskalshögar från bordet och beredde plats i vår fredagssunkiga johan-jobbar-kväll-och-trodde-vi-skulle-vara-själva-soffa, för att kunna gå igenom de senaste månaderna och skratta och tåras lite över vilken vändning våra liv helt plötsligt hade tagit.

Så här lattjolajbans hade hursomhelst våra småfjun när dom träffades (ordentligt) för allra första gången, för prick ett år sedan:


härmed är soffmysteriet knäckt.

Alltså, jag svär. Hjärtinfarkt inom en vecka. Allt tack vare hennes nya skills.


Och nej. Hon ramlade inte ner den här gången heller!

att ha en fetisch för dörrar.


Såhär ser det alltså ut nästan varje morgon (dag) hos oss. Lilli som försvinner in i vårt sovrum och stänger dörren efter sig, och sedan snabbt in i sitt rum (efter att jag öppnat och släppt ut henne) för att slita ut i stort sett alla kläder i garderoben.

Roligt att titta på men inte alltid så kul när man ska städa sen. För som ni förstår så tar det oftast inte mer än en timme så ligger alla kläder/sängkläder/våra kläder på golven igen.. sötkarten!

måndagsexemplar.



Från tidigare idag då hon härjade fritt bland alla häftiga fordon i lekrummet på Familjens Hus. Ju större desto bättre eller vad säger ni...

varde ljus.




Vi tragglar adjektiv och har kommit till lampa. Och snart sitter det nog...

första videobloggen.


Har tänkt flera gånger att jag ska lägga upp korta klipp på gullrumpan, men så har det bara glömts bort eller skjutits upp och sånt ni vet. Men idag fick jag upp ögonen när jag kikade in på Sandras blogg, som också tagit itu med sitt videobloggande för första gången. Och det var inte så svårt och omständigt som jag trodde.

Så här har ni nu LilliPilli - våran overachiever - när hon gör en av sina jungfrupromenader. Testar fotboll och handboll och gör mamma och pappa gudomligt stolt. Senaste dagarna har nämligen utvecklingen gått i rask takt, och vi kan nog konstatera att ungen numera går.

Elva månader prick, sätter vi som lärde-sig-gå-ålder och gör en notis för framtiden!

Föräldraskap bloggar Matbloggstoppen
RSS 2.0