augustifamiljen

I fredags var det dags för systersonen Olle att bli fyra år och självklart firades det storstilat med ett kalas för familjen då, och ett piratkalas med kompisarna igår. Av alla fina presenter han fick, tror jag dock att Lilli var absolut lyckligast hela kvällen efter att hon upptäckte den där kulbanan som står i förgrunden på foto nummer nio.

Tänk. Snart är han här. Bara sju veckor kvar, eller nio på sin höjd, tills han är ute och man är tvåbarnsmamma! Nästan så att det är mer svindlande den här gången. Lite roligare för att man vet vad det innebär att ha barn. Hur givande det är och vad som väntar en - byten av de där miniblöjorna för att nämna en sak, senapsfärgat bajs, konstiga miner, ben och armar som sprattlar okontrollerat, dyngsura amningströjor och alldeles för lite sömn till och från, för att nämna några andra. Ja, och så kärleken då förstås. Den där enorma kärleken som bara sköljer över en som en otyglad våg. Och som bara blir starkare och starkare för varje dag. Det är nog det absolut bästa med att få barn och förmodligen den största drivkraften till att man vill ha fler...

Idag är det ny vecka igen. 32+0 för att vara exakt. Besöket hos barnmorskan i onsdags gick bra som vanligt, och från och med nu kommer det att bli besök varann vecka tills han är född. Mitt SF-mått låg på 32, hjärtljudet på 134 och blodtrycket ca 115/60 och jag gissar på en viktuppgång på drygt tio kilo hittils, så det får man väl vara nöjd med!

Nu ska jag slå in några paket till syrrans unge som fyller år idag. Fyra år går så galet fort alltså!

Igår var verkligen en perfekt dag på alla sätt och vis. Det lilla monstret kunde vara hos mormor medans jag städade och piffade här hemma i lugn och ro, allt gick som jag tänkte, hann det jag skulle som sagt och tulpaner hade dom fått in på affärn. Fåglarna kvittrade från morgon till kväll och solen lyste och allt sånt där också. Och så fick det ju vara reeent här hemma! Obeskrivligt skönt för en före detta städ-och-plock-maniker kan jag lova!

Såhär ser i alla fall huset ut nu. Lite fix kvar här och där, men i det stora hela börjar vi känna oss nöjda.

Ja. Det är nästan så att jag kunde vänja mig vid att ha ett smulfritt matbord, ospillda golv, vackert rensade köksbänkar och ett hus helt utan kläder liggandes överallt. Gårdagens städa-inför-hemma-hos-reportaget var verkligen som balsam för själen ska ni veta. Eller framförallt det faktum att det var så fint och rent de få timmar det tog att fota här. Framåt kvällen började det nämligen se ut som vanligt igen, medans jag försökte suga ut det sista av den ljuva ååh! vad rent det är här-känslan som jag gått runt med hela dagen.

Idag är allt som vanligt igen. Köksbänkarna fulla, kläder på golvet och spetsiga leksaker (som av någon outgrundlig anledning alltid ratschar till sådär skönt under foten, ni vet?) som ligger lite här och där. Och så kan jag faktiskt äntligen pusta ut, lägga mig i soffan och dö kladdkakedöden en liten stund helt utan att det gör nåt, vilket inte är så dumt det heller.

Nu blir det ett inspelat Grey's och lite mer av den där kladdkakedöden och ikväll tänkte jag visa hur fint det faktiskt var igår!

Ja, gudars vad jobbigt det är att städa och piffa ett helt hus på deadline. När man har foglossning, ljumskproblem och förkylning - och en upprorisk unge på det dessutom. Nu börjar det hursomhelst vara någorlunda färdigstädat här, även om kvällen mest troligt kommer att handla om just det också. Imorgon kommer Josefin från Hela Hemmet (bostadsbilagan i NSD och Norrbottens Kuriren) och ska fota här, och det är inte så lite prestationsångesthöjande att inte vara klar kan jag lova.

Vardagsrummet står fortfarande utan soffbord (även om vi numera är ägare till ett som tyvärr inte kommer att hinna levereras innan morgondagen), vi har inga gardiner - någonstans, övervåningens läshörna är långt ifrån färdig och jag varken kan eller hinner bestämma mig för om jag ändå inte ska slänga upp en gardin i fönstret vid skrivbordshörnan. Och utomhus ska vi inte ens nämna.

Just nu ser den här hörnan ut såhär i alla fall - och jag måste erkänna att jag är så sjukt nöjd med skrivbordet. Har visserligen flyttat runt det några gånger tills jag insåg att det nog faktiskt passade bäst på just den här platsen, men ändå. Visst är det fint? Lite kalvliknande sådär med de svarvade bambi-på-hal-is-benen och två enkla lådor. Har däremot inte bestämt mig (skräll, va?) för om jag ska göra om det eller om det ska få vara precis sådär original som det gamla artonhundratalsbord det faktiskt är.

Och väggen framför kan ni bortse ifrån, den ska göras annorlunda vid ett senare tillfälle. Tills dess får det duga gott som det är.

Bilden längst upp till vänster: Söndagsfrukost - kanske den bästa?
Bild i mitten längst upp: Ja, ni ser ju själva - det finaste jag har helt enkelt.
Längst ut till höger: Mina fötter på en sån där klassisk plastpåsevirkad sjuttiotalsmatta.
Vänstra bilden, rad två: Det underbara skrivbordet jag hämtade i onsdags!
Mitten, rad två: Magen 31+2.
Höger, rad två: Katten, som hellre väljer rinnande kranvatten över skålen som alltid råkar vara matpreparerad.
Bild till vänster, rad tre: Jag, när jag härmar Victoria Silvstedt.
Mittenbilden, rad tre: En röd pelargon.
Bild till höger, rad tre: Lilli, när hon hejjar på sin fotbollsspelande pappa.
Längst ner till vänster: Lilli, och tre stora pojkar som utgör MSSKs minsta hejjarklack.
Längst ner i mitten: Min blåbärsfilmedmüslifrukost som jag just nu är sjukt sugen på!
Längst ner till höger: En random bild på vårt köksfönster. Varken mer eller mindre.

Och nu? Nu ska jag låta mannen massera min stela nacke, äta blåbärsfilmedmüsli och titta färdigt på Moneyball som vi påbörjade igår - för övrigt en alldeles förträffligt bra feelgoodfilm med allas vår Brad förstås. Sann dessutom. Slurp slurp!

Dagsformen blir bara bättre och bättre. I tisdags och onsdags var det inte mycket med varken henne eller mig faktiskt, då vi mest låg i soffan och sov båda två. Spooning när den är som bäst liksom - minus en och annan avdomnad arm dårå. Idag har vi i alla fall orkat oss ner på stan för att inhandla diverse förkylningsmedikament innan vi snabbt som ögat körde hem igen. Alltid nåt!

Eftermiddagen har varit relativt slö den också faktiskt, om jag ska vara helt ärlig, och kvällen lär väl bli ungefär detsamma. Syrran pratade om att komma hit och se film, men jag har svårt att tro att någon av oss kommer att orka...

Idag går jag in i vecka 32 och på onsdag är det nytt besök hos barnmorskan, och det ska bli intressant att se vad som har hänt sen sist. Har faktiskt funderat ganska mycket på det här med storleken på lilleman sista tiden och känner att jag faktiskt är aningens orolig att han ska vara större än Lilli. Hon vägde ju 4026 gram när hon föddes och det var fullt tillräckligt vill jag lova. Nu är jag heller ingen person som klagar i onödan, eller ber om extra kontroller/"onödig" sjukvård och så vidare så att göra ett tillväxtultraljud kommer säkert aldrig ens på frågan. I alla fall inte på mitt initiativ, även om jag gärna skulle göra ett. Bara för att.

Det enda jag tänker på just nu är att inte äta mer än jag behöver, och framförallt inte sockerprodukter (vilket inte är speciellt lätt när man är gravid) eftersom jag är helt övertygad om att det var därför Lilli blev så pass stor som hon blev. De sista tio veckorna med henne var ett enda långt godis-och-fika-maraton tillsammans med Angelica, och motionen var i stort sett obefintlig. Nu simmar jag i alla fall, har en sprallig ettochetthalvtåring att hålla reda på och tar mer än gärna cykeln dit jag ska och så försöker jag hålla nere sockerintaget som sagt. Om inte annat så för att slippa alla snabba kickar det ger. Mår inte bra av det helt enkelt. Men ändå.. oron finns ju där ändå såklart.

Hursomhelst. Jag mår jättebra annars och det är fortfarande lika mysigt med en sparkande bebis i magen (även om det gör ont ibland). Foglossningen hålls fortfarande i schack med akupunktur varannan vecka och halsbrännan är så gott som bortblåst. Händer och fötter är fortfarande i normal storlek och energinivån är heller inget att klaga på - förutom att vi varit sjuka i veckan då och just nu har en hosta från en annan värld - men annars alltså. Lite tung kanske, men annars mår jag bara finfint och ska försöka njuta av de sista åtta veckorna också!

Under avdelningen: Prekärt vårväder.

Nu vet vi ju att vi (mest troligt alltså) får en pojke, så det här är ett rent experiment. En jämförelse mellan mina graviditeter som jag bara inte kunde låta bli att göra när jag såg Jennies lista.

Nuvarande graviditet får ett X, och Lillis får ett O i parentes.

Magens form
Pojke: Toppig, utåtstående mage som inte syns bakifrån. X (O)
Flicka: Utbredd mage som sätter sig även på sidorna.

Pigmentrand på magen
Pojke: Lång & tydlig rand.
Flicka: Ingen eller kort rand. X (O)

Babyns hjärtfrekvens
Pojke: Hjärtfrekvens under 140 slag/min.
Flicka: Hjärtfrekvens över 140 slag/min. X (O)

Mammans skönhet under graviditeten
Pojke: Bibehållen skönhet. (O)
Flicka: Flickan tar sin mammas skönhet under graviditeten. X

Halsbränna
Pojke: Mycket. (O)
Flicka: Lite eller ingen. X

Babyn hickar
Pojke: Lite eller inte. X
Flicka: Mycket. (O)

Babyn sparkar
Pojke: Mycket. X
Flicka: Lite mindre. (O)

Var i magen babyn ligger
Pojke: Babyn ligger högt. X
Flicka: Babyn ligger lågt. (O)

Blödande tandkött
Pojke: Mindre blödande. X (O)
Flicka: Mycket blödande.

Utåtputande navel
Pojke: Senare under graviditeten. (O)
Flicka: Tidigt i graviditeten. X

Babyn sparkar på
Pojke: Höger sida.
Flicka: Vänster sida. Inget av alternativen. Båda har sparkat lite överallt!

Mammans illamående
Pojke: Inte alls eller lite. X (O)
Flicka: Mycket.

Håret på mammans ben
Pojke: Snabbt växande. 
Flicka: Normalt växande. X (O)

Mamman är sugen på
Pojke: Choklad & Lakrits. (O)
Flicka: Frukt & Syrligt. X (O)

Slutresultat
Pojke: 6 (7)
Flicka: 7 (7)

Och ja, som jag misstänkte så stämmer inte påståendena speciellt bra på någon av graviditeterna. Väldigt jämnt resultat även om det enligt testet blir en flicka den här gången också. Precis som jag trodde ända tills RUL då vi fick veta att vi väntade en pojke (mest troligt alltså). Jaja, hur det än blir så blir det toppen. En av varje eller två flickor spelar absolut ingen roll alls :)

Lillis snälla moster har varit framme och scrappat igen och den här gången blev vi överraskade med Lillis namn i stora bokstäver i olika sorters papper. Enkelt och jättefint och passade perfekt på den stora - annars så tomma - hyllan i hennes rum. Tack tack!

Vägghyllan med Babuschkorna kommer från Mio och var vit innan innan den målades i kulören Solis från Alcro.

Men alltså. Vad hände med våren? Allvarligt. Här har det snöat säkert en decimeter sen igår kväll och nu halvligger vi i soffan och tycker synd om oss själva efter en väldigt jobbig natt. Eller jag i alla fall. Enda nackdelen med att vara sjuk själv är ju att ungen fortfarande är precis lika pigg som vanligt, hur snorig och hostig hon än är, medans man själv önskar att man bara kunde dö i soffan och äta godis precis hela dagen.

Hemma-hos-reportaget som skulle ha gjorts idag blir med andra ord inställt, och huruvida jag orkar hämta skrivbordet i Skellefteå ikväll återstår att se. Det absolut mesta jag orkar göra just nu är att byta bajsblöja och fortsätta ligga i soffan. Kanske att man orkar svänga ihop en sockerkaka eller nåt också, bara för att.

Fan också. Jag som hade så mycket jag behövde göra i veckan.

Alltså, aj! Just nu är det sån sjuk aktivitet i magen att det faktiskt gör ont. Det sparkas och trängs och jag som har navelfobi (stört, jag vet!) börjar nästan vara rädd att han tänker trycka ut sig den vägen. Han har alltid varit väldigt aktiv om man jämför med hur Lilli var, men nu går det nästan till överdrift alltså... Nästan så att man känner de vassa armbågarna genom den utsmetade naveln liksom. Inte skönt.

Apropå nåt heeelt annat - sa jag att vi har hittat ett skrivbord? Det har vi nämligen. Ett gammalt och vackert och alldeles perfekt bord till övervåningen som jag ska hämta imorgon. Lycka!

Såhär ser vårt sovrum ut för er som är nyfikna. Inget speciellt egentligen utan jag har bara försökt fånga den här ursprungliga charmen som huset besitter med hjälp av några färggranna detaljer. Hade gärna haft en liggande träpanel i någon fin färg bakom sängen också, men känner väl inte att det är prio ett direkt så därför får det nog vara. Tillsvidare i alla fall.

Annars är jag nöjd. Vitt och enkelt, gammalt och nytt - och så några färgglada detaljer som sagt!



Detaljbilder:

Nu är vi nästan färdiga här i gula huset tror jag. I helgen har vi hunnit med en hel del av allt som stod på att-göra-listan, men såklart inte allt (bilder kommer). Fortfarande saknar vi skrivbord, soffbord och lite andra småprylar, men på det stora hela börjar det närma sig nånting man i alla fall kan kalla färdigt - om man nu någonsin blir det alltså...

På onsdag är det tänkt att Josefin från NSD och Norrbotten-Kurirens bostadsbilaga Hela Hemmet ska komma hit och göra det där hemma-hos-reportaget jag har nämnt tidigare, så helst hade man ju velat vara helt klar med allt. Blir hursomhelst väldigt roligt och jag får väl be henne skippa delarna som står ofärdigt helt enkelt ;)

Fick förresten hem Lillis body från danska Katvig igår som jag vann på Tradera. Helt ny med lappen kvar för 75kr, så det kan man verkligen kalla fynd! Tycker verkligen om deras barnkläder, dels för deras underbara mönster men framförallt för att de är ekologiska utan att tappa kvaliten som många andra ekomärken gör. Den här gången var det dock enbart på grund av mönstret som jag la bud, och den var verkligen så söt som jag hoppades på. Hula-hulamänniskor med palmer och sånt mot en lila bakgrund i en massa härliga färger - hur glad blir man inte liksom?

Söndag. 13 av 356.

Kanske blir lite tjatigt med bilder just nu, men det blev så många från resan och så är det så himla roligt att ha kvar på bloggen, så ni får stå ut. Bara några till och sen är jag färdig :)

Påskafton.

När vi återvänt till Lillis farmor och farfar blev det "leta påskägget" där en storögd Lilli fann sitt alldeles första ägg bland hårfönar och sladdar.




Efter maten åkte jag in till Växjö igen för massiv kvalitetstid med mina fina tjejer. Jag höll mig till Champis och pappersklädda karameller för ovanlighetens skull!

Långfredag.

Vi träffade Annamika för lunch på Grand Samarkand, ett alldeles eget påskägg låg och väntade på mig hemma hos henne sen och kvällen firade vi med Johans vänner innan vi åkte tillbaka till Mika och sov. Lilli njöt av uppmärksamheten hela dagen igenom och skulle såklart kramas och pussas med de tre andra barnen som också var på festen. Bäst var nog mötet med hennes allra första vän Elton, som hon omfamnade så hårt att han ramlade bakåt varje gång, stackarn!

Hej på er och välkommen åter! Nu är vi äntligen hemma igen efter en både jobbig, stressig, härlig, kramig, spontan och alldeles alldeles underbar påskresa till Småland. Efter en dag med tvätt, uppackning och lek ute på gården sitter jag här och går igenom alla bilder, redigerar och slänger och tänker att jag måste börja nånstans. Så jag börjar såhär...

Hjälp, vad oinspirerad jag är till att packa. Alltid när vi ska åka någonstans har jag färdigt packningen typ en vecka innan men den här gången är det som att det står still. Orkar inte. Önskar att väskan packar sig själv och sånt. Och så blir det ju inte bättre när det man har lagt ner rivs upp lika fort. Det ska verkligen bli otroligt skönt att komma ner, verkligen, men själva iordningsställandet inför resan (packning, städning, undanplockning och sånt ni vet) känns bara - så trist den här gången.

Hursomhelst. Ivern kanske tar sig efter lunch när fröken riva-ut-allt-igen sover middag. Om inte annat får vi ju åka utan kläder ;)

Vilken grej Lego har blivit här hemma förresten. Apropå nåt helt annat. Lilli kan sitta hur länge som helst och bygga staplar av fyrkanterna eller försöka para ihop fönstret med sin karm typ. Väldigt kul att se, för hittils har det inte varit många leksaker (förutom böcker) som fångat hennes intresse direkt.

 

Före och efter. Helt klart skillnad även om jag inte bestämt mig för huruvida jag ska måla om den ena eller låta den vara som den är. Och trots att det var första gången jag klädde om en stol, blev det ändå rätt bra. Inte alls svårt egentligen, även om tapetseraren säkert har några fiffiga yrkesäss i rockärmen som man själv saknar.

Vem kunde ana att Carlings hade mammakläder? Har sökt lite överallt efter en bra jacka i vår (eftersom de jag nu har inte går att stänga längre) men inte hittat nån jag tycker var värd att köpa - eftersom de just varit mammajackor. Tycker det har känts så himla onödigt att köpa en dyr mammajacka nu när det bara är ett par månader kvar, så fatta glad jag blev när vi valsade in på Carlings igår och fick syn på denna. Som passade, med mage och allt. I storlek small dessutom!

Jaja, ifall det är fler sommarmammor som gått i samma tankebanor som jag så kan jag verkligen rekommendera Carlings jackor i år. Superfina och rymliga för oss med magar och så kan man använda den sen också. Den här modellen fanns i blått, svart och grönt och kostade 699kr.

Idag har det för övrigt varit en lugn dag. Jag har klätt om stolsdynor (visar imorgon), Johan har spelat match i Boden och så har vi hämtat tågbiljetterna. Och sen har vi inte hunnit så mycket mer. Vikt tvätt och börjat se över packningen typ.