Olles fyraårskalas.

I fredags var det dags för systersonen Olle att bli fyra år och självklart firades det storstilat med ett kalas för familjen då, och ett piratkalas med kompisarna igår. Av alla fina presenter han fick, tror jag dock att Lilli var absolut lyckligast hela kvällen efter att hon upptäckte den där kulbanan som står i förgrunden på foto nummer nio.

vecka 33.

Tänk. Snart är han här. Bara sju veckor kvar, eller nio på sin höjd, tills han är ute och man är tvåbarnsmamma! Nästan så att det är mer svindlande den här gången. Lite roligare för att man vet vad det innebär att ha barn. Hur givande det är och vad som väntar en - byten av de där miniblöjorna för att nämna en sak, senapsfärgat bajs, konstiga miner, ben och armar som sprattlar okontrollerat, dyngsura amningströjor och alldeles för lite sömn till och från, för att nämna några andra. Ja, och så kärleken då förstås. Den där enorma kärleken som bara sköljer över en som en otyglad våg. Och som bara blir starkare och starkare för varje dag. Det är nog det absolut bästa med att få barn och förmodligen den största drivkraften till att man vill ha fler...



Idag är det ny vecka igen. 32+0 för att vara exakt. Besöket hos barnmorskan i onsdags gick bra som vanligt, och från och med nu kommer det att bli besök varann vecka tills han är född. Mitt SF-mått låg på 32, hjärtljudet på 134 och blodtrycket ca 115/60 och jag gissar på en viktuppgång på drygt tio kilo hittils, så det får man väl vara nöjd med!

Nu ska jag slå in några paket till syrrans unge som fyller år idag. Fyra år går så galet fort alltså!

huset i all sin glans.

Igår var verkligen en perfekt dag på alla sätt och vis. Det lilla monstret kunde vara hos mormor medans jag städade och piffade här hemma i lugn och ro, allt gick som jag tänkte, hann det jag skulle som sagt och tulpaner hade dom fått in på affärn. Fåglarna kvittrade från morgon till kväll och solen lyste och allt sånt där också. Och så fick det ju vara reeent här hemma! Obeskrivligt skönt för en före detta städ-och-plock-maniker kan jag lova!

Såhär ser i alla fall huset ut nu. Lite fix kvar här och där, men i det stora hela börjar vi känna oss nöjda.


Matsalen med det vackra bakbordsbordet och mina väldigt olika stolar. Röda pelargoner i fönstret och den mossgröna industrilampan som blev svart ändå. Och tittar man riktigt noga ser man att Lilli redan hunnit vara framme...


Ovanför byrån i köket sitter tolv ark av en slaktad flora och gruppen med mässingsljusstakar jag tycker så mycket om. Lampan kostade en tjuga och var petrolblå till färgen innan den sprayades svart och fick en längre sladd.


Vardagsrummet.


Trappen och vy mot vardagsrummet och den underbart konstiga höjochsänkbara skolstolen jag fyndade på Reprisen för ett par veckor sen.


Läs,- spel-och kontorshörnorna på övervåningen som det bara ska bli mer av helt enkelt. En till fåtölj, ett bord, fler hyllor, några tavlor osv. Den härliga trearmade stringlampan har jag lånat från stugan tills vi hittar nåt annat och pallen köpte jag av samme man som sålde skrivbordet. En ovanlig pjäs som man kan konvertera till en trappstege.. (visar nån annan dag!)


Lillis rum med nåt så ovanligt som en skorsten rakt igenom golvet! Också det enda rum i huset man riktigt kan känna nordanvindens kylande egenskaper i.


Och så har vi vårt sovrum. Det härliga luftiga sovrummet som vi sover så fruktansvärt gott i.

Nu har ni nog sett hela huset tror jag, förutom toaletterna och en bra bild på köket förstås. Men den som väntar på något gott liksom.. Nu ska jag lägga mig i soffan en stund till och njuta lite mer av att nästan vara färdiga!

Hemma-hos-reportaget ska förresten publiceras i NSD och Norrbottens-Kuriren om två veckor eller en månad och det ser jag verkligen framemot!