tidsoptimisten.

Våra semestrar här uppe brukar som oftast vara allt annat än lugna. Denna gång är verkligen inget undantag. Det har varit ett fullspäckat schema och full fart hela veckan. Nu börjar dock äntligen veckan lida mot sitt slut, och bara det sista ska hinnas med.

Vi har hursomhelst haft det toppen. Vi har bland annat badat i Boden, åkt pulka & grillat på pitholmsheden, ätit middagar med allihopa (som vanligt), gått på stan, druckit kaffe, sett på film, busat, hittat eventuell lägenhet, hälsat på hos Angela & familj, hälsat på hos Tjäder & familj, blivit dunderförkylda och säkert en massa annat. Nu ikväll blir det min morbror & hans familj som får sig ett besök, innan det är dags att packa ner allt igen. Imorgon bär det av hemåt, och det ska bli ytterst fint att kramas med Lillis pappa igen. Nu längtar vi massor faktiskt!




ett kort för varje knä.



Många kort blir det, även om det skulle kunna vara det dubbla om man inte glömmer kameran ibland. De flesta är som ni förstår på Lilli, men tur är väl att man då&då kommer ihåg att fota alla andra också!


biten.

Syrran råkade introducera Twilight-serien för mig och nu verkar det inte bättre än att vi har nött de tre filmerna på två dagar, och nyss klickade jag hem alla fyra böckerna så dom finns i brevlådan när jag anländer Växjö!


vykort från Pitholmsheden.


När en säng inte är ett måste.


Efter en lång sovmorgon, där dottern sov längst av alla, begav vi oss ut i det underbara pitevädret. Ryggsäckarna packades med ät,-och drickbart material, pulkorna langades in i bilen och veden fick självklart följa med den också. Timmarna i sandgroparna tog ut sin rätt, och ungarna har sovit som stockar sen vi kom hem! Nu vankas det palt och en relativt lugn kväll.


vykort från Boden.



Idag genomfördes semesterns första utflykt. Vi packade in oss i bilarna och for till tropikbadet Nordpolen, där lek, plask samt häng i den stora bubbelpoolen kan få sammanfatta timmarna innan vi åkte hem igen. Blev även en stor dos äkta känslor samt en och annan hamburgare också. Och glassen såklart, den får jag ju inte glömma!


vykort från Kalmar.

Här kommer några oredigerade kort från vårt dygn i Kalmar.



Ett underbart och mysigt Bed&Breakfast nära slottet. En promenad på stan, fika och sedan en buffé på Zorbas får sammanfatta onsdagen. Torsdagen flög vi, och det gick hur fint som helst. Lilli var på topp och grät inte en enda gång. Och vi fick dessutom stå bredvid Di Leva några minuter vid informationsdisken på Arlanda. Stort!

ps. glöm inte earth hour ikväll klockan 20.30. Kram på er!


resa lätt?

Av nån konstig anledning har jag inte blivit nervös än för att att flyga med barn för första gången. Kan bero på att jag är en van arlandaresenär, eller så hyser jag stort förtroende för mina lugna nerver när det kommer till Lillis nyfikenhet. Hoppas verkligen att den tar över hennes bristande tålamod. Väskorna är i alla fall packade och till min stora glädje, behöver vi faktiskt inte ha så mycket med oss. Syrran och jag drar ungefär samma storlek, och bebisgrejer finns i överflöd. Dessutom finns det affärer i Piteå också. Inte dumt alls.



Snart bär det dessutom, härligt nog, av till Kalmar för en natt i den mysiga Kaptensvillan. Som vi ska njuta, och som jag längtar efter de mina!

Älskling: Förlåt att jag lämnat lite disk kvar till dig, inte hunnit dammsuga, bädda rent eller städat toan. Men det finns lite glass kvar i frysen! Puss

brrr.

Det verkar som att det ska vara rätt kallt däruppe i nord kommande vecka. Får nog se över packningen en gång till. Tror förresten att jag kanske, eventuellt, förhoppningsvis slipper förkylningen. Känns mycket bättre idag nämligen.

Nån som såg "Dom kallar oss artister"
igår förresten? Om inte, kan jag jag rekommendera SVT Play för en timme Bo Kaspers Orkester-njutning. Blev också väldigt road av att Bosse lyssnar på Luleås stolthet Olle Nyman. En mycket duktig kille som besitter en enorm talang. Jag borde ju veta, eftersom vi är gamla klasskamrater från gymnasiet.

very slow food.

I afton har Johan bjudit på nåt som heter pulled pork. En saftig helstek som ska vara i ugnen en hel eftermiddag. Egentligen ett perfekt sätt att tillaga mat på, efterom man inte behöver vara där. Det kan med fördel förberedas och sättas i ugnen samtidigt som man lagar till lunchen, och när det är dags för middag är det bara att plocka ut och äta. Blir inte mycket enklare än så faktiskt!

Ingredienser: 1,5kg benfri fläskkarré i bit.2 gula lökar.1 hel vitlök.1 flaska hickory BBQ-sås (250ml). salt. nymalen svartpeppar.
Till servering: 2 portionsbröd per person, tex baguette, hamburgerbröd eller pita.1 finstrimlad röd lök.1 burk salsa.1 burk majs.3dl gräddfil.


Sätt ugnen på 125°C. Krydda köttet runt om med 3 tsk salt och 3 krm peppar. Lägg det i en gryta med lock som tål ugnsvärme. Skala och skär löken i klyftor. Skala vitlöksklyftorna. Lägg lök och vitlök runt om köttet i grytan. Häll på barbecuesåsen så det täcker kött och lök. Sätt på locket, låt köttet stå i nedre delen av ugnen 4–5 timmar, tills det är riktigt mört. Dra isär köttet direkt i grytan med en gaffel så det faller isär och blandas med såsen.

Äts som taco ungefär och man fyller sitt bröd själv. Vi valde pita, men tycker nog personligen att ett grovt hamburgerbröd eller liknande passar bättre. Skulle även gå att byta ut hickoryn mot nån annan god BBQ-sås, om man tycker att smaken blir lite för mäktig. Receptet hittar ni också här.

inte med bästa tajming.

Tyckte mig känna igen symptomen igår kväll. Tung i huvudet, nös några gånger och eventuellt ett litet kli bakom näsan, men valde att ignorera. Imorse var det dock tydligt. En förkylning på gång. Och precis när jag som minst behöver det. Att flyga med täppt näsa, eventuell feber och öm kropp är inte vad jag kallar optimalt. Inte heller om jag råkar smitta Lilli, så hon också blir hängig.

Jag ska nu ta en dusch, försöka vila lite samt hålla tummarna för ett snabbt återhämtande. Tar dock ödmjukast emot alla förslag till snabb lindring och magiska knep för att förkylningen inte ska bryta ut. Skulle inte gått barhuvad på promenaden igår, det står klart. Fan också, jag som aldrig är sjuk.

vårfint från stan.


Blev en liten promenad i eftermiddag och jag kunde inte låta bli att kolla in allt nytt som kommit. På Indiska fanns de här härliga äggen till påskriset, och från Åhléns fick ugnsvantarna följa med hem.

ett försvarstal.

En sak som har stört mig väldigt mycket de senaste månaderna, eller rättare sagt när vi berättade att vi skulle ha barn, är folks (men framförallt andra morsors) tråkiga attityd om hur det är att ha barn eller vara gravid. Hela graviditeten har man av vissa blivit matad med självgoda leenden följt av "vänta du bara, så får du se", "dååå ska du veta hur det blir när ungen väl är framme", "var lugn.. bristningarna kommer" osv. Vi skulle heller inte ha ett socialt liv efteråt, utan bara vara hemma och jag skulle passa på att sova innan(!), för sen skulle man aldrig få göra det. Precis som om det går att lagra sömn i några månader. Mina dagar som mammaledig skulle i stort sett gå ut på att amma och byta blöjor. Vilket jag verkligen inte kan hålla med om. Är det nåt jag har, så är det tid, även om tiden disponeras lite annorlunda nu, motför innan Lilli föddes. Men allt sånt fattar man även om ingen berättar det för en.

Och nu när ungen är framme, så ska man självklart även nu vänta på hur det blir sen, eller när man får andra barnet. För dååå blir ju allt så mycket värre. Och jobbigare. Why state the obvious? Det fattar väl vem som helst att två barn är jobbigare än ett, men kan nån för nån jävla gångs skull säga att det är ROLIGT att ha barn, och att ett syskon är ROLIGT för det första barnet? Hur givande det är att ha barn? Oavsett om man har ett, två, tre eller fler.

Har bara lust att köra ner kommentarerna i halsen på dessa kvinnor, för jag känner inte att jag delar uppfattningen alls. Jag har faktiskt aldrig känt mig så ödmjuk inför en människa eller en uppgift, som jag gör när jag är med Lilli. Jag har inte heller en enda gång tyckt att det är jobbigt på riktigt, eller att jag är så tärd av sömnbrist att detta är nåt jag måste påpeka för omvärden i allmänhet, och gravida förstagångsmammor i synnerhet. Fick heller inte en enda bristning på magen, och trots att förlossningen (som naturligtvis skulle vara det värsta av allt) tog nästan 36 timmar, har jag aldrig varit med om en mäktigare upplevelse. Att krafterna som kommer i slutet i stort sett kan jämföras med övernaturliga. Och sen... Miraklet som sprattlande kommer ut och skriker åt en, och fullständigt kör över en, så överväldigande det är.

Varför inte fokusera på detta? Hur vackert, underbart och fantastiskt det är med ungar, istället för att hela tiden beklaga sig över att dom är busiga, trötta och gnälliga, men framförallt informera en om att det hela tiden ska bli värre och att ens liv i stort sett är över. Jag HOPPAS att det blir värre. För annars vore det väl nåt fel? En unge som ligger på rygg och dreglar hela sitt liv, är väl ändå att klassa som utvecklingsstörd?

Uppmuntra blivande föräldrar med positiva tips, istället för att försöka dämpa ens entusiasm och glädje över att få barn med dessa negativa påståenden. Alla barn är inte likadana och alla vuxna är verkligen inte likadana, så förutsättningarna att min familj blir som nån av dessa familjer är sannerligen inte stora. Jag har inget gemensamt med omständighet och negativism. Det blir vad man gör det till, inte sant?

Nu ska jag se över packningen vi behöver på torsdag, då ungen gör sin första flygtur.

Peace!

kameleonten.



Det är knappt man hittar igen tösen idag bland alla kuddar. Brunt, vitt och knallrosa är lite av mina favoritfärger här hemma och det smittar visst av sig när man handlar kläder också. Älskar förresten de nya designtuttarna från MAM i samarbete med Karin Mannerstål.

Ikväll är för övrigt pappa på jobbet,
så vi tänkte gästa Angelica & Elton som också är ensamma hemma. Är dock sjukt sugen på godis idag, och tror faktiskt inte att jag kan hålla mig. Nån liten bit kanske man kan få ta ändå?

för en god sak.

Tänkte fortsätta att sprida ordet från Angelicas blogg, om haklappar för välgörenhet. BiB är en haklapp som designas och sys av tre tjejer som går sista året på gymnasiet och driver UF-företaget BiB-UF, för barn för framtiden, till förmån för Hjärtebarnsfonden.


Haklapparna i vaxduk är handmade av tjejerna, finns i flera skojiga mönster och kostar 120kr. Hälften går direkt till Hjärtebarnsfonden.

Självklart ska Lilli också ha en sån här. Utan hjärtebarnsforskning hade hon ju inte haft sin vän Elton! Har man inte egna dregelungar, kan man ju alltid ge bort i present eller nåt. För att köpa en haklapp kan du gå in på deras hemsida eller blogg.

där kaffet fortfarande kostar en & femtio.



Drog på oss kläderna och ett glatt humör
och styrde kosan mot Börjes i Tingsryd för en fika.

Blev även ett snabbstoppMylla i Ingelstad där vi hittade lite nytt secondhand. Nu blir det fredagsmys med pappa & det lilla monstret. Trevlig helg!

bråket.

Senaste tiden har vi sannerligen fått smaka på dotterns temperament. Samt bristen på tålamod. Ska hon ha en sak, så ska det bannemig vara nuuu. Läggningarna tar oftast inte så lång tid, men när hon är jättetrött men ändå inte trött nog, så kan en läggning ta en halv evighet. Hon skruvar på sig, ålar, ligger och grymtar och grinar omvartannat och benen går som små trumpinnar mot mina händer. Hon spottar ut tutten HELA tiden, samt pressar in filten i munnen istället, och helst ska det fyllas på med lite extra mjölk också (men samtidigt inte) vilket resulterar i totalitärt utslitna bröstvårtor. Nästan i alla fall. Överdriver såklart en smula, men ni fattar läget.

Idag blev det skiftbyte efter en dryga halvtimmen. Jag fick svälja ilskan över att känna mig besegrad och överlämna stafettpinnen till pappa. En stor kopp kaffe och lite kladdkaka gjorde däremot bot. Nu sover det lilla monstret och vi tassar på tår här hemma en stund till.


Lilli - Mamma: 1-0

den nya äventyraren.



I eftermiddags tog vi oss ut i kanonvädret och styrde återigen kosan mot Lammhult och Singoallas grotta. Vi har ju som bekant varit där några gånger förut. Dock aldrig med lillpluttan, så nu tyckte vi det var dags.

På grund av halkrisk samt en väldans brant uppförsbacke, valde vi att slopa grottan och istället bara hänga en stund vid utkiken Hultaklint. Räckte gott och väl med tanke på blåsten däruppe.

bildbeviset.


Det stolta leendet som visar de små.

come fly with me.

Nu är det bestämt och bokat. I juni, närmare bestämt över midsommar, åker vi upp till Piteå igen. Men denna gång hela familjen. För den som har tänkt flyga i vår, sommar och höst kan jag varmt rekommendera att boka innan den 21:a mars, då SAS kör med kampanjen 1 miljon billiga resor igen.

För oss två kostar resan drygt 3100 kronor, och hade vi bokat efter den 21:a hade det varit det dubbla ungefär, så passa på. Både inrikes och utrikes resor finns!

djurintresset.


En som är helt fascinerad och en som är måttligt road av den andras närvaro.

Har en känsla av att det kommer vara såhär ett antal år framöver.

mello.



Festivalyra med mat, dryck och mys hos Tobbe & Annika igår. Väldigt trevligt och vi hade dessutom två underbara och snälla ungar som verkade njuta av uppmärksamheten. Men fel låt vann såklart.

västerbottenspaj.

Till melodifestivalsfinalkvällen hos Annika & Sloban, tog vi med oss en västerbottenpaj till middag. Hoppas det smakade.

Pajdeg: 125g smör.3dl mjöl.1msk vatten.0,5tsk salt.
Fyllning: 3 ägg.2dl grädde.200g riven Västerbottenost.0,5tsk salt.1krm vitpeppar.1dl frästa kantareller. Eventuellt lite hackade färska örter på toppen.


Blanda snabbt ihop ingredienserna till pajdegen, kavla ut på mjölat bord och lägg i en pajform. Låt ligga i frysen fem minuter, tryck hål i botten med gaffel och förgrädda fem minuter i 200 grader. Vispa under tiden ihop ostfyllningen i en bunke. Häll ner i pajformen och grädda ytterligare 25 minuter eller tills fyllningen stelnat och pajen har fått fin färg. Serveras exempelvis med en god fetaostsallad.

god tvåa.

Inte långt efter dök så den andra lilla gadden upp. Har misstänkt det några dagar, och nu ikväll gjorde den entré. Ett litet vitt hörn är nu granne till riskornet!

Senaste två nätterna har förresten varit helt fantastiska för den trötta mamman. Lilli har av nån anledning sovit som en stock från niotiden på kvällen ungefär, och bara vaknat för mat en enda gång på hela natten. Så hade det inte varit för en gosig och pigg katt, hade det blivit sömnrekord inatt. Det blev oavbruten sömn i sex timmar innan det var dags för mjölkning. Sedan sov vi som stockar till klockan åtta, då det var någon som ville vakna och stiga upp.

Är med andra ord v.ä.l.d.i.g.t nöjd med de nya sovrutinerna och tror i mitt stilla sinne att det alltid kommer att vara såhär. Är faktiskt (patetiskt nog) redan helt inställd på det.

Önskar en trevlig fredag!

nya jackan.



Ja, sötare unge får man nog leta efter i vår. Den här jackan från Lindex blev ett stort Must Have, när jag såg den hänga där. Den blå med stjärnor jag köpte för nån månad sen, har hon i stort sett redan vuxit ur, så att hitta en ny som jag älskade direkt gjorde inte så mycket.

Från en fika på stan med Angelica, till en kvällsfika med Annica. Nu ska jag röja upp lite här innan vi åker till henne och äter scones!

tripp trapp trull.



Igår blev plåtningen för tidningen av och toppades dessutom med en supersmarrig middag för fyra. Två mammor och två barn. Samt semlor, kaffe och en massa prat såklart.

Att fota barn och spädbarn är ingen lek alltså. Att man dessutom vill att övriga medverkande på fotot ska bli bra dom också, försvårar uppgiften avsevärt. Vi fick i alla fall ett gäng fina bilder som jag hoppas att familjen blir nöjda med. Idag blir det att möta upp Angelica & Elton på stan om lillan behagar vakna snart. Nya pyjamaser står på att-köpa-listan och jag kan mycket väl tänka mig en fika också.

Fina vänner ska man vara rädd om ♥

mjölktanten.

Börjar faktiskt bli oftare och oftare som tösabiten ska äta nu, vilket är speciellt tröttande på nätterna. Vet inte om hon är i en växtfas (men när är dom inte det), om det har med tänderna att göra eller om det bara är som det är. Första månaderna gick superbra, med mat var tredje-fjärde timme ungefär, så man kände sig faktiskt oförskämt utvilad på morgnarna. Sista två veckorna har dock ändrat karaktär, vilket har påverkat sovfronten ganska rejält. Nu ligger hon efter nån timme, max två, och gnider bakhuvudet mot kudden samt skruvar på sig så det bara är att plocka upp ungen för utfodring. Dagarna är det ungefär detsamma, förutom att jag mellan amningarna pumpar ur för brinnande livet, så även fadern kan ge henne mat då & då.

Trodde i mitt arma sinne att man var lite av en expert
efter ungefär en månads amning, men så är verkligen inte fallet. Amningen ändrar ideligen karaktär och från början hoppades man bara att mjölken skulle räcka och bröstvårtorna skulle sluta ömma. Nu vet man inte vad man hoppas på. Att ungen blir mätt såklart och att inte bli biten i ovan nämnda vårtor kanske? Ska i alla fall bli skönt om ett par månader, när hon kan äta välling & gröt som mättar lite längre.


En av Medelas tidigare handpumpar. Schysst retro pryl som jag fick från min kära kollega Katarina!

en ganska anspråkslös helg.

Ja helgen har onekligen varit anspråkslös, men ändå så skön. Johan jobbade i fredags så jag och tösen fick klara oss själva. Kommer egentligen inte ihåg vad vi gjorde, men jag har en förnimmelse av glass, färdiglagat och På spåret. Lördagen spenderades ute i det vackra vårvädret och sedan tillsammans med Angelica&Niclas&Elton.

Tanken var egentligen att fota familjen så dom kan sätta in ett kort i tidningen, men prat och skvaller ledde först till att Lilli somnar och läggs i sovrummet (där det bästa ljuset för fotografering är) och en stund senare kroknar Elton. Dagen övergår i kväll och ljuset med det försvinner, så vi bestämmer att fota nån annan dag istället. När ungarna sovit en stund, fick de utsvultna föräldrarna på sig ytterkläderna och gick ner till Spice N Rice för lite angenäm utfodring. Någon timme där och sen hem till oss igen för häng i soffan och ett glas vin. Framåt tolvsnåret var vi dock slut alla fyra och bröt upp det trevliga.

Igår blev också en väldans lugn dag med ännu en promenad i finvädret, som dock helt tog knäcken på mamman (kombinerat med en sen lördagskväll) varav jag och Lilli sov middag ett par timmar. Vaknade yrvaket klockan fyra med huvudvärk och en man som frågar om jag kan göra en sås. Förutsättningarna för en sås var dock få, så det fick bli gamla hederliga stuvade makaroner istället. Och köttbullar. Efter middagen tog vi det lugnt en stund innan vi begav oss till Tipshallen och Johans träningsmatch.

Trots att det var jätteskönt när han slutade spela, skulle jag faktiskt ha saknat matcherna. Så hans abstinens efter dryga månaden (som gjorde att han började om igen), var egentligen inte så farligt som jag trodde. Nu är det spel i lägsta divisionen, vilket lämnar utrymme för umgänge på ett sätt som division tre skulle satt stopp för. Man får titta på matcher, men kan ändå äta middag ihop. Sånt gör mamman nöjd!

sånt man mår bra & blir glad av.


Att få en fet bukett med tulpaner av den man älskar. Bara för att.

När lillan är på sitt bästa humör och man kan busa en hel kväll.

Fina meddelanden på bordet när vi har vaknat och ska äta frukost.

Bra musik, datorn i knät och en stor kopp kaffe när lillan sover middag.

Små saker som gör så mycket!

premiärturen.

Det har helt klart gått mer än ett år sedan jag sprang senaste löprundan. En hel vinter 2009, en hel graviditet 2010 samt två månader in på 2011 skulle det ta innan rundan blev av. Kände mig tyngre än nånsin (vilket jag i och för sig är också) men orkade mig ändå runt de dryga två kilometrarna. Börjar lite lätt med smårundor nu i början, så får vi hoppas att man orkar utöka rundorna med tiden.

Trots en tur på dryga kvarten, känner jag mig stolt att jag faktiskt klämde in mig i pantalongerna och masade mig ut såhär i den friska kvällsluften!

fyra månader.



Idag har vi varit på BVC för mätning & vägning och lite vanlig avstämning så allt funkar som det ska. Smakportionerna har nämligen börjat ställa om magen, med en aning förstoppning som följd. Vi har gett plommonpuré för att lätta upp, och det verkar vara det enda att göra egentligen. Fick dock rådet av bästa BVC-syrran Annica att hålla koll på bajjet, så det kommer varje dag ungefär. När man helammar gör det tydligen inget om hon inte bajjar på veckor, men nu när vanlig mat är inblandad så är det viktigt att det kommer ut igen alltså. Förståeligt!

I övrigt verkar allt vara bra, hon växer som hon ska och allmäntillståndet är fortfarande toppen. Tanden är dessutom nästan helt synlig nu, och första vändningen till mage är i väldigt nära förestående. Det är med andra ord en pigg & glad fyramånaders vi har att göra med nu för tiden!

Längd: 64cm
Vikt: 6310g

adjö.

Jag har fått nog och det blir ett uppehåll på minst ett halvår är det bestämt. Talar inte om mig och Johan, utan om godisätandet. Har ätit karra nästan varje dag sen i somras ungefär, och nu får det vara bra. Förra gången jag gjorde uppehåll gick det faktiskt rätt bra, så ambititonen denna gång är att inte vara sämre. Från och med idag, alltså, första mars, är jag godisfri. Målet är att klara mig till första september, och sen får vi se om jag sätter ett nytt.

Förbudet gäller dock inte glass och fika. Nåt smarrigt måste man ju få äta, right?


Föräldraskap bloggar Matbloggstoppen
RSS 2.0