augustifamiljen -

Åh. Det är så fint. Mjukt och milt och behagligt att vila ögonen på. Däremot får jag nog erkänna att vi inte har så mycket pasteller här hemma. Än iallafall.

Tapeten i barnens rum är undantaget, tillsammans med blommor och nagellack förstås, men jag ser framemot en bättring för det är ju så förbaskat vackert!

Allt med pasteller utstrålar ju harmoni och välbehag, så hur kan man egentligen låta bli?

Det finns nog inte en enda närbild eller redigeringsverktyg som kan rädda upp vårt kök får jag nog lov att erkänna. Det här köket lämnar nämligen det mesta att önska, både funktionellt och estetiskt sett.

Vi har världens minsta diskmaskin, liten kyl, trasig frys, ofunktionella överskåpar och kanske nordeuropas fulaste golv. Punkt. Seriöst. Det ser ut som om nån har tagit en gammal spya och typ brett ut över hela golvet. Apfult! Och skåparna! Jösses. Ålderdomshem möter offentlig verksamhet.

Men. Som med allt annat går det ju att förändra ett och annat här. Thank god.

Till vänster om fönstret funderar vi på att sätta in en altandörr (som såklart är tänkt ska leda ut till en altan) och sedan blir väl i stort sett allt utbytt. Plankgolvet ska bland annat tas fram (och målas eller vitlaseras eller betsas och oljas).

Och de här offentlig-miljö-luckorna ryker såklart. Och där överskåpen är vill jag ha helkaklat med öppna hyllplan. Vurmar lite extra för marrockansk kakel förstås, men skulle kunna tänka mig vita 7,5x15 med fasad kant också.

Vi vill även förlänga bänkskivan och flytta kylen till det ena städskåpet (japp, vi har två städskåp!) och flytta efter diskbänken lite så att den hamnar under fönstret.

Städskåpen. Dörrhålet in till matsalen skulle jag kunna tänka mig att ta upp litegranna också, bara för att få in mer rymd.

Och skåpen ni ser på bilden ovanför hade jag först tänkt att vi skulle spara, men så fick jag erbjudande om att få en gammal köpmandisk från min pappas jobb och eftersom det där typ är enda ytan där vi skulle kunna få in en sådan möbel, så tror jag nästan att skåparna kommer få stryka på foten här. Kan ju inte tacka nej till en köpmandisk liksom..

Och så har vi bordet. Älskar det, men det är kanske inte jättepraktiskt i just det här köket. Lite för stort bara. Det stod här när vi flyttade in och jag var fast besluten att ha det kvar, men nu får vi se. Det behöver en rejäl uppfräschning hursomhelst och sen får jag väl ta det därifrån. En köksö är ju annars rätt trevligt. Speciellt när vi oftast äter inne i matsalen ändå.

Så hur tänker jag då? Jo jag tänker mig vitt och ljust, lite färg här, lite färg där, lite gammalt, lite nytt och lite industri-feelis. Inte så perfekt och stilrent utan lite wild and crazy. Fast fint.

Typ åt det här hållet. Det här går jag igång på direkt alltså...

Detaljerna! Alla fina saker som finns framme och tillgängligt. Färgerna. För att inte tala om skåparna! Ah, dessa underbara skåpar med små lådor och vackra vitrindelar. Och den uppe till vänster, gah! Genomtänkt och noga utvalt. Det är så fint alltihopa och jag vill bara börja med köket nu, nu, nu!

Men det ska vi förstås inte. Inte riktigt än. Till nästa vår kanske eftersom det blir ett ganska stort projekt med altanbygge och sånt också. Behöver lite betänketid och planering först. Och kosing såklart.

Bildkällor HÄR, HÄR, HÄR & HÄR.

Bland det finaste jag vet är när alla tre har knoppat in och man tyst och smidigt ställer sig på sidan om, drar en liten suck, pustar ut och andas in igen - och fylls av så mycket kärlek att man nästan spricker.

Skulle kunna stå en hel kväll och bara titta.

♦

Barnen somnade klockan 19 och jag och Johan har räfsat ute på gården. Ljummen kvällssol i ryggen och utsikt över en spegelblank fjärd.

Ingenting att klaga på ikväll alltså.

♦

Precis som det ska va när man är liten.

♦

Då vore jag nog mint. -ish. Eller turkos.

Vackra och pigga toner som jag alltid verkar återvända till när jag shoppar. Oavsett om det är gardiner, parfymer, tapeter eller stolar som målas om.

Nåt borde det ju betyda i alla fall tycker man..

♦

Medan Ebbot sov middag passade jag och Lilli på att macrofota här litegranna. Längtar så in i norden tills körsbärsträdet står i blom, speciellt när man nu får se alla bilder från södra sverige där blomningen pågår för fullt.

Så vackert!

♦

Fler som vill haka på utmaningen? Kika in hos Kristina och sälla dig till vårt lilla gäng, eller så plockar du ämnena här nedanför :)

Jag är en sån som alltid har drömt. Stora och små drömmar om det mesta. Dagdrömmar och mardrömmar och vanliga härliga drömmar. Och det är förmodligen nåt jag kommer fortsätta med resten av mitt liv.

Just nu har jag allt jag någonsin har drömt om (förutom den där jädra förmögenheten då) och önskar bara att alla i min närhet får vara friska medans mitt liv rullar på. Jag har en underbar sambo och otroligt fina barn, fantastiska vänner och familj, ett hus att bo i (om än inte drömhuset), en härlig trädgård att låta barnen slänga sina leksaker i och lite roliga projekt vid sidan av.

Ska jag drömma vidare däremot så har jag förhoppningsvis även hittat (eller skapat) mitt drömjobb inom en överskådlig framtid och kan kombinera arbete, familj, hem och fritid på en balanserat och sunt sätt.

Idag har vi haft femton grader varmt och strålande sol och nu man kan nästan känna hur nära sommaren är. Att den här bilden är tagen för bara en vecka sedan kan man knappt tro. Isen är nu helt borta och vattnet ser klart och inbjudande ut.

Och ska jag drömma smått, drömmer jag om äppelträden och körsbärsträdet som snart står i blom och att bryggan snart kan användas för en fika med familjen i kvällssolen.

Dröm sött. Nu väntar sängen!

Missade gårdagens ett-plagg-tema här i bloggen med flit. Behövde en datorfri dag. Och det är väl lite så det kommer vara. Ibland orkar man och ibland är det skönt att inte göra nåt alls. På Instagram däremot, tänkte jag försöka göra utmaningen varje dag, där är det så tillgängligt på nåt vis. @augustifamiljen heter jag där, förstås..

Men idag är jag med. På temat "sovrum" dessutom, och eftersom ni vet hur barnens rum ser ut tänkte jag visa vårt. Där är fortfarande ingenting gjort, men vissa planer börjar ta mer eller mindre form i alla fall. Får se om vi kan renovera det i sommar kanske.

Tapeten är egentligen ganska söt (och i grymt fint skick) men tyvärr är det en sån där som jag hittar ansikten överallt i. På långt håll hittar man både Jesus eller en Cowboyliknande figur med skägg, vi ser lammungar/apor och gapande katter, så helst skulle jag vilja måla över den nu på en gång.

Under den tjusiga plastmattan ligger det mer plankgolv, så tanken är att ta fram det och måla det likadant som i barnens rum. Tar vi hallen utanför också blir hela övervåningen enhetlig med likadant golv överallt.

På den här väggen ska vi ta upp garderoberna och göra en stor istället och i det vänstra hörnet kommer murstocken att tas fram. Och eftersom huset är handikappanpassat så är dörröppningen väldigt stor (dom breddade hålet för ett antal år sedan och tog bort dörren) och här skulle jag gärna sätta in skjutdörrar eller nåt som minskar ner rummet lite. Känns ju även lite mer ombonat att kunna stänga om sig då och då.

Annars är det ett himla trevligt rum. Kvällsljuset är magiskt och det är så pass stort att man med lätthet kan dela in det i lite olika ytor. Bakom sängen har vi även ett kallförråd där vi ska sätta upp nya och bättre hyllor. Kan ju bli ett perfekt ställe för exempelvis... skor. Kanske. Eller vad tror ni ;)

♦

Kanske inte så mycket ett fotografi, men det är i alla fall hjärtan på. Tyckte det passade ganska bra att göra en ny design till namntavlorna med dagens tema som inspiration, eller vad tycker ni?

Nu finns det alltså hjärtan, bilar och harlekinmönster att välja på :)

Klicka HÄR för att läsa lite om hur man beställer!

Kärlek och hjärta till er ♥

Liten börjar vara stor.

Det är bara promenaderna vi väntar på. Och då blir han ändå lite större.

♦

Det här var tema nummer två i majutmaningen. Resten ser ni nedan och inne hos Kristina. Nu ska jag försöka ta tag i nästa utmaning, inne hos Fabriken denna gång. Idag ska vi fånga stilleben!

Det var med glädje i hjärtat jag läste att Kristina drar igång med en majutmaning igen. Det här blir tredje året jag gör en fotoutmaning i maj, så det kändes ju liksom dumt att låta bli. Nu kan vi skaka liv i våra vårtrötta bloggar igen och få en anledning att ta upp kameran lite oftare. Senaste tiden har det handlat om så mycket annat, att jag nästan helt lagt den på hyllan till förmån för mobilen.

Utmaningens första tema är hursomhelst snapshots,så här kommer några från alldeles nyss.

Katten som fläker ut sig och en liten del av sovrummet som jag så gärna skulle vilja börja med.

Omg.

Tänk var roligt det blir helt plötsligt att fota igen. Tillochmed såna här små stilleben.

Och sist ut har vi en trött dotter som spenderat senaste timmarna på Nimbys lekland. Idag fyller hon dessutom två och ett halvt. Stort.

Det ska vi fira genom att äta god mat och kanske tillochmed smaka på dom där nya glassmakerna vi köpte häromdagen. Päron med mjölkchoklad och chili lakrits.

Än sålänge finns dessa teman, men snart kommer det upp fler. In och kika hos Kristina ikväll alltså!

1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. I mitt glas

Kram till er ♥

Och hoppas att ni är fler därute som tycker att en fotoutmaning är ett alldeles utmärkt sätt att kicka igång första maj med.

Vi drog lott igår. Fick bli så. Tre lappar. Första lappen stod det John på, men det kändes inte rätt så den kastade vi bort. På andra lappen stod det namn vi har velat mest om; Ebbot. Pörfect liksom! Så då skakade vi hand och lät honom heta så i nästan ett helt dygn. Tills vi började vela igen.

Då blev det uteslutningsmetoden av de få tänkbara namn som fanns kvar på vår lista. Kom än en gång fram till Malte som också känns rätt. Skakade hand - och tvekade igen.

Så nu får han heta Ebbot. Punkt slut. Lidandet är över.

Äntligen har han ett namn vår lilla son ♥

Detta glädjeämne får även avsluta Kristinas augustiutmaning. Tack till alla som har hängt med!

Halva klanen. Mormor med den eviga pagen, pappa med mustaschen. Syster med scarfen och sambon med lillebror. Systerson kickar boll på sidan om och dottern sitter i svågerns knä. Fattas gör mamma och min bror med familj, men det är helt okej för på lördag får jag träffa även dom!

---

Jag har haft en mycket fin trettioårsdag ska ni veta. Fått toppenpresenter, blommor och trevligt besök, och så har jag även gått på bio med min käresta medans ungarna var kvar här hemma med syrran och gänget. Riktigt skönt! Nu ska jag slänga mig i soffan en stund och snusa lite på lillebror som mest bara fått hänga med idag medans jag har farit fram och tillbaks som en galning för att hinna med allt.

Tusen tack för alla hälsningar, grattiskramar, sms, presenter, blommor och likes på Instagram. Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på hur många fina människor jag har i min sfär. Önskar att jag kunde krama varenda en av er!

Trettio - kanske inte så hemskt ändå?

♥

Idag står det kalasförberedelser på schemat. Imorgon tänkte jag nämligen bjuda familjen på dajmkakor, snoddas och en blåbärstårta, men hade helt glömt bort att jag måste baka också. Så jag håller det lite enkelt sådär.

Idag känns det i alla fall relativt bra att fylla år imorgon och jag ser faktiskt fram emot att ha någon slags fest på lördag. Vad som händer vet jag dock inte, för det är Johan som har hållt i spakarna den här gången. Lite pirrigt för en med uttalat kontrollbehov ändå ;)

Oj. Vart ska jag börja liksom?

Som vanligt när det lider mot höst kommer dom där åh-nu-blir-det-mörk-och-kallt-och-sen-kommer-vintern-tankarna som jag slagits med så många gånger förr. Man kan kanske inte kalla det depression, men något som i alla fall påminner om det. Det blir tyngre att stiga upp på morgnarna, dagarna blir kortare och så måste man på med alla kläder igen. Helst lager på lager och hur många lager blir inte det när man har två barn och sig själv att klä på, liksom? Fem gånger om dan.

Att jag sedan råkar fylla t-r-e-t-t-i-o (!!!!!!) på torsdag, gör kanske dessa halvdeppiga tankar lite större än vad dom egentligen är. Har nämligen nojjat mig över detta sedan jag fyllde tjugotvå (not kidding) och har alltid blivit lite kallsvettig bara jag snuddat vid tanken att man en dag ska fylla just t-r-e-t-t-i-o. För sen kommer fyrtio, och det kommer jag aldrig att känna mig som. Ja, ni förstår hur det låter i mitt huvud? Går runt runt och och sen ett tag tycker jag inte att det är så farligt att fylla t-r-e-t-t-i-o ändå, utan att det faktiskt känns helt ok. Ja mena, två barn. En fantastisk sambo. Hyreshus. Katt. Fin familj. Underbara vänner. Jag får fortfarande visa leg på systemet. Hey, tillochmed när jag köpte en folköl till Johan på Ica i våras fick jag uppvisa identitetsbevis. Klär mig fortfarande i Converse och låga jeans (nåjo, snart i alla fall) och spelar hög musik när jag är ensam. Sånt som hör ungdomen till liksom.

Men så ändå. Ändå är det där och gnager. Trettio. TRETTIO. Maj gadd alltså! Trettio år till och jag är sextio. Då pratar man pension och KOL och vilken färg man ska ha på kistan och sånt med tanterna på jobbet. För bara tio år sedan pratade man om vilket uteställe man skulle gå till och vilka som skulle komma på festen. Spelade snake på sin 8210 mot närmsta bordsgranne och var allmänt odödlig. Hela livet framför sig och sånt.

Och enligt tillförlitliga källor peakar man ju vid trettio också som kvinna, medans männen peakar långt långt senare. Runt femtiofem kanske. Det är ju kul. Att peaka när man fyller trettio, när man inte ens vill fylla trettio. Fast å andra sidan måste fyrtio vara tusen resor värre. Eller? För då är man verkligen inte ung längre, men man är heller inte extremt gammal - som man är när man fyller femtio. Ett decennium av mellanläge liksom.

Ja, ni hör. I vanlig ordning nojjar jag mig säkert helt i onödan. På torsdag kommer jag säkert tycka att det är jätteroligt att fylla år. Att bli trettio. En milstolpe! som Ica skrev på sin gratiskupong som gav mig rätt till en valfri Frödingetårta för att fira. Nämnde jag att jag hade ryggskott också förresten?

Så att eeeh... Hösttankar var det ja. Inget särskilt egentligen. Ta dagarna som de kommer. Leka med barnen. Njuta av frisk luft och ett praktfullt lövverk som snart pryder hela marken. Hoppas på vackert väder och frostnätter och lite mañana mañana och sånt. Kommer bli kanoners. Jag älskar ju hösten egentligen. Faktiskt.

Pussar från lilla mig!

/Zandra

Bäst före 31/8.

Sitter i soffan och försöker få till lite me-time med datorn medans sonen sover i vagnen och dottern sover på övervåningen. Går väl sådär om jag ska va helt ärlig. Sonen verkar inte riktigt komma till ro för stunden utan spottar ut tutten och knorrar sig och jag har ett begynnande ryggskott på gång, så jag försöker att inte belasta ryggen mer än nödvändigt. Vilket är lite svårt när man ammar dock.

Dagen i övrigt har faktiskt inte gått så bra heller. Det har spöregnat hela förmiddan och även om vi gick ut en liten stund blir man ändå så rastlös. Därför är den här stunden när båda sover helt ovärderlig för mig. Att få ett litet andningshål typ. Lilli verkar dessutom ha vaknat på helt fel sida och har varit riktigt jäklig mot sin lillebror några gånger. Klöst honom i huvudet, dragit i benen och klappar honom hårt i magen och sånt samtidigt som man försöker förklara att hon inte får göra så för att han får ont. Och eftersom det är någon urcell som tar över när han börjar skrika blockeras den där pedagogiska sidan hos en totalt, och ut kommer en bannande ramsa i ett höga C-liknande läte liksom.

Som om dom har en radar inbyggd händer alltid sånt här när man själv inte är på topp alltså.

Mina vackra barn såklart. Alla kategorier!

Inredningsmässigt har jag nog skiftat stil fler gånger än jag kan räkna, mest för att jag aldrig riktigt har hittat vad jag letat efter. Tack och lov för ålder och erfarenhet med sig något gott ibland eftersom nuvarande stil är den som känns mest jag. Att blanda hej vilt mellan nytt och gammalt, slitet och använt, kurvigt och stilrent. Och färger i en salig blandning. Trä är dock något som alltid har hängt med, gärna lite mörkare träslag med vackra kurvor. Och så tycker jag om när saker får nya användningsområden än ursprungstänket. Lite knasigt och konstigt, men som helhet ändå blir bra.

Klädmässigt är jag dock lite mer modest. Inte för mycket färger (tyvärr) utan ganska svennigt med svart, vitt, grått och jeans typ. Och kanske en och annan praktfull sjal på det. Försöker dock ändra mig och klämma in några färgglada plagg i min numera uttjänta garderob, och vem vet.. kanske blir det en salig blandning även här snart?

Höga kusten är ett sånt landskap som alltid har fascinerat mig. Vi har åkt igenom det åtskilliga gånger, men aldrig har man riktigt tagit sig tid till att stanna och utforska (annat än när jag var barn, så det räknas inte). Det man ser från E4:an är nämligen otroligt mäktigt, men som med allt annat är det förmodligen bara en bråkdel.

Eller som herr Afzelius sjöng en gång i tiden:

Jag har kuskat genom landet hundra gånger upp och ner
snart har jag sett varenda mätbar fläck sv Sverige
Höga kusten gör mej lyrisk, Oviksfjällen gör mej stum
Och Indalsälven gör mej gråtmild in i märgen
Det är ett härligt land vi bor i!
Det är kargt och det är vilt
Och understundom är det vackert som en dröm
Men jag har aldrig sett nå't vackrare än du, min älskade.

augustifamiljen

Fotoutmaning | SEXTONDE MAJ | Pasteller

Fotoutmaning | FEMTONDE MAJ | Kök

Fotoutmaning | FJORTONDE MAJ | Rofyllt

Fotoutmaning | TRETTONDE MAJ | Kvällen

Fotoutmaning | TOLFTE MAJ | Som liten

Fotoutmaning | NIONDE MAJ | Om jag vore en färg

Fotoutmaning | ÅTTONDE MAJ | Nära

Fotoutmaning | SJUNDE MAJ | Drömmar

Fotoutmaning | FEMTE MAJ | Sovrum

Fotoutmaning | TREDJE MAJ | Hjärta

Fotoutmaning | ANDRA MAJ | Liten

Fotoutmaning | FÖRSTA MAJ | Snapshots

31 - glädje.

30 - familj.

29 - jag.

28 - hösttankar.

27 - soffbild.

26 - det käraste jag har.

25 - min stil.

24 - landskap.