Hänt i parken.

 
Efter mäklarbesök och en snabblunch klädde vi på oss och gick till badhusparken här bredvid. Mötte upp gamle vännen Andreas och hans dotter så tjejerna kunde leka lite. Där blev det pusskalas (mellan Sally och Lilli alltså) och så försökte vi få tag på ägaren av sparkcykeln som låg på ända där i sanden. Några förfrusna fingrar och tår senare gick vi hem allihopa och fikade saft och kaka och pratade om ditten och datten en stund.
 
Nu ikväll har jag och Johan diskuterat husköp samt börjat slå in alla små paket som ska utgöra en adventskalender till Lilli. Jag hittade nämligen en jättefin stomme med krokar i sån där lantlig stil i måndags när jag och syrran var till en liten inredningsbutik i en bagarstuga någonstans utanför stan, och blev helt såld på idén att göra en egen. Bild finns på Instagram @augustifamiljen, men jag kan visa er i helgen när den är klar också.
 
Snart börjar nedräkningen hörni. Julafton om 26 dagar!
 
Och jag som tyckte det nyss var midsommar då jag var jättestor och bara ville föda. Det gick rätt fort att komma hit ändå...

Utförsäljning.

Nu har jag lagt upp mitt fasta objektiv för försäljning på Tradera ifall det är någon som behöver ett nytt, fast begagnat.

Klicka på bilden för att komma till auktionen!

Lite lättare.

Trots att vi fortfarande inte vet huruvida det blir någon kåk eller inte, så mår jag faktiskt så jäkla gött just nu. Idag. Försov oss (läs mig) imorse när jag och ungarna skulle åka och hämta mamma i Luleå (hon har jobbat och varit på semester i tre veckor, så Lilli var väldigt förväntansfull), men det gjorde absolut ingenting. Hann hyfsat i tid ändå och ända sedan dess har den här dagen flytit på rätt bra. Skaffat mig en bra överblick av vår ekonomi (som ju behövs imorgon när vi ska träffa bank) och efter en supergod middag bestående av stekt laxfilé på salladsbädd med avocado, tomat och bönor tog jag mig äntligen iväg till simhallen igen. Halleluja!
 
Har inte simmat sedan Ebbot föddes så att dra de där första tagen var nästan obeskrivligt skönt. Tyst, svalt, mysbelysning på och alldeles lugnt i vattnet. I alla fall till en början. I fortsättningen hoppas jag att jag kan simma åtminstone en gång/vecka, men helst två. Och kanske en och annan löptur också om bara mina benhinnor slutar göra ont efter varje pass.
 
Men. Det roligaste utav allt. Det stod nämligen en våg inne i omklädningsrummet som jag ställde mig på. Också för första gången på bra länge. Och gissa vad den stod på?
 
60 kilo!
 
Och efter att jag hade simmat 59,5. Så lite har jag inte vägt sedan jag väntade Lilli så fatta hur glad jag är just nu. Inte konstigt att mina bikinitrosor fladdrade i vattendraget liksom. Nitton kilo lättare sedan Ebbot föddes och 4,2 kilo lättare på fem veckor. Helt sjukt.
 
Oh well. Tänkte bare skryte lite om hur bra jag mår just nu. Nu ska jag återgå till mitt in-i-döden-projekt med att sortera och bestämma vilka bilder som ska framkallas och inte. Och kanske gnaga lite på den där mörka chokladkakan som ligger gömd för övriga familjemedlemmar i min jackficka, hähä.
 
Gött?