surprise, surprise.


Efter att ha avslöjat delar av min plan, åkte vi på mannens initiativ lite tidigare än planerat till Luleå. Bara för att se Liverpool mot United på sportbaren Allstars. Kaffe och en lättöl kickade dock igång den trötta mamman som efter första halvlek gjorde Åhléns sällskap istället...

Efter incheckning på hotellet (inget fancy-schmancy utan bara ett sånt där standardhotell) gottade vi oss och vilade fötterna en stund innan maten.


Ber en bön om att gorgonzolapizzan på Corsica ska vara fabulous och tar sedan en promenad genom stan. Jag visar mina gamla revir längs gågatan och nere vid hamnen där vi brukade spela teater en gång i tiden.

Och så har magin börjat. Får jag presentera The Soundtrack of Our Lives!



Efter mat, promenad, en tupplur på dryga timmen (och vetskapen att min mor råkade försäga sig om the-big-surprise redan innan vi ens åkte, tydligen) fick vi äntligen se våra idoler igen. Som dessbättre spelade på nya Kulturens Hus inne i stan, och alltså inte på Kåren ute vid universitetet. En liten detalj jag visst råkade förbise när jag bokade biljetterna. Aldrig har jag varit gladare att vi valde bilen (och inte bussen) när vi åkte ut till Kåren för att inse att det var inne i stan dom skulle spela, som den här gången. Och även om det inte var lika magiskt som på Slussens Pensionat, så var dom lika bra ändå.

Och efteråt sen. När vi kunde lägga oss och sova ut till nio och bli serverade hotellfrulle. Det däremot var helt magiskt.

Dessi at [Home and desire]

En hel natts sömn och hotellfrukost? LYX!