Lilli 21 månader.
Idag blir Lilli ett år och nio månader. Inte direkt någon speciell ålder att belysa, men jag kände bara att det var så länge sedan jag skrev något om hennes person och utveckling att det bara var på tiden. Det som var så rysligt viktigt att komma ihåg varje månad och föreviga med ord i början, blir med tiden något som man bara lägger till nånstans långt därinne i minnesbanken. För det händer så mycket. Hela tiden. Massor av "förstas" fastän hon snart är två år, nya ord och färdigheter och man slutar aldrig att förvånas över kärleken och stoltheten man känner för sin speciella lilla flicka.
För det är hon. Speciell alltså.
Sedan dag ett har hon charmat i stort sett alla hon har träffat. Många kommenterar hennes stora vackra ögon, andra hennes långa fingrar när hon var bebis och dom allra flesta fascineras över hennes lätta och spjuveraktiga personlighet. Och att hon är så "med" hela tiden. Så även vi förstås. Oftast är det en underbar solstråle som bjuder på massor av skratt, skämt, pussar och kramar, men även på en stor portion temperament om dagarna.
Hon har alltid haft lätt för människor och har inga problem med att ta kontakt med andra, i synnerhet vuxna. Barn däremot lyckas hon inte riktigt så bra med alltid, mest på grund av hennes rättframhet och stora nyfikenhet skulle jag tro. Hon blir gärna lite för hårdhänt, ska kramas och fixa med deras kläder och sedan ett par månader har hon även börjat dra andra i håret och bitas lite då och då. Min kusins flicka fick ett rejält bitmärke idag, och även om alla säger att det är en fas många barn går igenom så är det naturligtvis inte så skoj just när den fasen kommer. Att hon är "på" och kramig och ibland lite för hårdhänt är ju en sak, men när hon gör illa andra barn eller vuxna för att hon får någon idé är ju mindre roligt. Speciellt när hon vet att hon får uppmärksamhet från oss när hon gör sånt. Blir liksom lite av en ond cirkel, för man kan ju heller inte inte uppmärksamma ett sånt beteende på ett eller annat vis.
När hon inte bits eller drar i håret är det däremot en helt underbar tjej. Nyfiken på allt, pillar på allt och alla, och har sån sjuk koll på läget. Hon har ett otroligt sak-minne och kommer nästan alltid ihåg vart hon (eller vi) har lagt saker och så vet hon precis vem sakerna tillhör. Hittade exempelvis ett par solglasögon häromdagen och gick direkt med dom till min syster, och här hemma går hon omkring och pekar och berättar vems alla prylarna är. "Mamma-ja" och "pappa-ja" är två väldigt vanligt förekommande fraser.
Vidare så älskar hon grönsaker och nyttigheter, att gå runt och fnula lite för sig själv, att bada och duscha, och så har hon upptäckt vad snopp och rumpa (dumpa) och skrutta (gungka) är för något. Talet börjar som sagt även det komma mer och mer. Sista tiden har det fullkomligt ploppat ur ord som vi inte ens visste att hon kunde säga, vilket är riktigt roligt. Att hon själv börjar göra sig förstådd på ett annat vis.
