Välkomnar omvärlden igen.
Hej på er, vad roligt att vara tillbaka! Nu är vi någorlunda installerade i huset och idag kopplade vi in ett sprillans nytt 4G-abonnemang här i kåken så snart kan ni ta del av så mycket mer!
Hur har första tiden varit då? Jo, massor faktiskt. Bara massor.
Massor av intryck, beslut, bärande, flyttande, städande och allt sånt där som vanligtvis kommer med en flytt. Det vi inte hade räknat med var dock ungarna. När vi planderade flytten och vad vi skulle göra innan vi kunde flytta in på riktigt tänkte vi faktiskt inte på ungarna, om vi ska vara helt ärliga. Vi trodde kanske att dom bara skulle sitta lite fint i periferin medans vi styrde upp allt och hann riva ut och snygga till inte bara ett rum, utan två. Minst. Men där tog vi alltså rejält fel. För dom har ju varit och krävt precis så mycket som dom brukar göra. Mat, sovstunder, tjat, gråt, lek, kramar - och framförallt tillsyn.
Vem håller koll när den andra bär? Vem tar ungarna när vi kör alla saker? Jag trodde du hade koll... Osv. Ni fattar. Det har med andra ord varit en påfrestande vecka och framåt nio om kvällarna orkar jag knappt hålla ögonen öppna längre. Men snart har vi i alla fall rott det värsta/mesta i hamn vad gäller installationen. Och det hade absolut inte gått utan all den fantastiska hjälp vi har fått.
Föräldrar och syskon och morbror som ställt upp med allt från traktorskottning, bärhjälp, körning till utlåning av släp och bil, barnpassning och goda råd. Det har varit guld värt och vi är så tacksamma. Kärlek till er ♥
Såhär har det i alla fall sett ut under den gångna veckan.
Lilli har redan hittat sin plats. Heltäckningsmattan är utriven i deras rum och kvar att göra är i stort sett allt, förutom just mattan. Till helgen, har vi sagt. Då gör vi ett ryck igen.
Första morgonen möttes vi av vatten på golvet och ganska snabbt kunde vi konstatera att det var helstopp i avloppet. Efter två dagar med misslyckade försök med rensband och andra metoder fick vi ringa hit rörmokaren. En kvart senare hade vi äckelvatten på källargolvet, en uppbruten panelvägg samt ett avsågat gjutjärnsrör med ett hål i. Och en otrevlig räkning att vänta.
Men vi trivs i alla fall med ljuset huset bjuder på. Aaah, detta välgörande underbara ljus som tidvis dränker våra rum!
Och jag älskar att ha ett stort skafferi där allt ryms. Det ska bara målas vitt inuti och få ny färg på hyllorna.
Arla frukostflingor. Från och med idag lovar jag även mig själv och mina barn att aldrig mer köpa annat än ekologiska russin. Efter att ha läst naturskyddsföreningens rapport om bekämpningsmedel i vindruvor ryser jag och ångrar att jag ibland köpt vanliga. Fy fan, på ren svenska! Burken ni ser högst upp i bild åkte direkt i soporna och byttes ut mot ekologiska. Klicka här om du också vill ta del av rapporten >>
I fredags kom äntligen säljarna förbi med släp för att hämta allt vi inte ville ha. Soffgruppen, tillsammans med det mesta faktiskt, åkte till återvinningen. Bordet till vänster på bilden däremot fick stanna kvar. Det tänker jag använda som skrivbord nere i källaren i vad som blir vårt hobbyrum.
I helgen påbörjade jag ommålningen av badrummet men på grund av dåligt flow har det inte hunnits färdigt. Ett varv kvar på golvet är vad som behövs samt hyllor och krokar på väggarna. Barnen roas dock av sina tillfälliga sovplatser/kojbyggen tillochfrån.
...och sina inte-nudda-golv-projekt.
En som också hittat sin givna plats i huset är katten. Fast efter att ha flyttat sju gånger på sex år torde han vara tämligen van vid det här laget. Han har liksom aldrig behövt bekymra sig om att bli för hemmakär än. Får se ifall det hinner ändras den här gången...
Och så har vi den obligatoriska flyttpizzan, bomullspinnarna på golvet och den allra första buketten med tulpaner i vårt nya hem.
Under veckan som gått har jag även vaknat till 16,4 graders innetemperatur, skottat två och en halv decimeter yrd nysnö, åkt buss med båda ungarna för första gången, samt stannat bilen för två älgar nästan precis där vi bor. Vi har också hunnit ner en sväng på isen nedanför och så har Ebbot hunnit bli åtta månader, fått en ny tand och börjat gå längs med soffan. Lilli har även hon blivit en månad äldre och är nu två år och fyra månader gammal. Fortfarande lika intensiv och energifylld som hon alltid varit. Men nu behöver man inte längre vakta Ebbot för henne. Nu har hon äntligen insett att man faktiskt kan har lite roligt med sin lillebror också. Minsann :)
17,1
Så varmt är det här inne just nu. Sitter därför i soffan och huttrar och läser om värmepannor på Flashback medans katten ligger över mina ben och kurrar.
I veckan har det varit jättevarmt och skönt här men då har det å andra sidan varit sol och plusgrader ute. Idag är det -7 och snöstorm. Och jag fattar ingenting av vad jag läser mig till. Shuntar, elpatroner, tryckmätare och en jädrans massa förkortningar.
På måndag får vi ringa hit någon som ger oss en genomgång av värmesystemet och till dess behåller vi nog raggsockor och koftorna på och delar säng med både katt och barn.
Brrr.
Linnéa.
Rätt häftigt ändå. I huset vi hyr hittade vi gamla golvplankor från när huset byggdes 1896 som var tapetserade med Smålandsposten. Vi tog det som ett tecken på att vi hade hamnat rätt.
Idag när jag går runt och plockar ner sånt som vi inte vill ha kvar i det här nya huset, tar jag ner denna tavla och kikar på baksidan.
Linnéa. Smålands landskapsblomma, hänger alltså lite välkomnande sådär på väggen i hallen.
Kanske kanske får hon hänga kvar ändå? Ett litet tag i alla fall...
Slutet.
I helgen har det mesta handlat om flytten. Tankar och handlingar och saker som ska köpas och fixas.
Mellan packandet och planerandet har vi ändå hunnit med att njuta av den underbara solen och det härliga vårvädret. Vi har tagit promenader, ätit gott och myst i soffan med bland annat Mello, Pluras kök, Pippi och Django Unchained. Ätit godis och dippat grönsaker och så har min bror Charlie även varit så snäll och plogat med traktorn vid huset. Och så har jag styrt upp så att allt kommer lösa sig i veckan med sakerna som behöver fixas till innan vi kan flytta in.
Känslan just nu är nästan som när man ska åka utomlands. Man har packat och laddat och byggt upp en massa förväntningar (i flera år egentligen) som nu håller på att nå sitt klimax. Det känns alldeles pirrigt och roligt och stort. Och samtidigt lite lite skrämmande.
Imorgon får vi nycklarna och blir husägare på riktigt. Och jag är så förbaskat taggad!
Tisdag.
Nu är färgvalen till badrummet färdiga. Plastmattan som sitter på golv och vägg är sedan länge uttjänta men som en snabblösning tills vi renoverar det ordentligt har vi bara tänkt måla om där. Målartvätt på ytskikten och sedan rollar vi Robust våtrumsfärg från Nordsjö på både golv och väggar. En quick-fix som får hålla så länge det håller!
Och när det ändå är tillfälligt så tänkte jag att det kunde vara roligt med lite färg på golvet. Det blir en blågrönturkos-ish färg med inspiration från de fina handdukarna från H&M Home. Väggarna blir standardvita. Sen minns jag inte riktigt skicket på handfatet och skåpet, men jag gissar att det blir en uppfräschning även där.. eller nåt omgjort i alla fall!
Annars har vi en riktigt härlig dag. Takdropp på hög nivå och en underbar februarisol och vi har varit ute nästan hela dagen. Lilli raggade upp en väldigt gammal farbror på spark och fick åka en bit med honom och sedan bjöd hon honom på snöbollskrig som tack. Länge sedan jag skrattade så :)
Om en stund ska jag även få mig en lyxig kemisk peeling hos Anna på Mediskin Plus och sedan fortsätter väl flyttbestyren antar jag.
Fin tisdag till er ♥
Att känna sig lite osocial.
Flytt tar på krafterna, det ska gudarna veta. Och var man osocial innan är vi tametusan osynliga just nu!
I helgen har vi betat av en diger att-göra-lista och idag har jag nog tagit tag i en ännu större. Listorna tycks nämligen bara bli längre och längre för varje dag, hur man än stryker saker undan för undan.
Men det har varit en fin dag.
Ungarna har mestadels varit goa och glada och jag har hunnit med både sjukgymnast och färgval, viktiga korrespondenser samt cashat in hos Veckoloppan som sålt våra utrensade prylar. Det har varit en sån där dag då tålamodet är på topp. Från arla morgonstund. Stök och gnäll och kaffe med barbieskor i har liksom inte spelat nån roll.
Och det är väl kanske det jag gillar med måndagar bäst.
Man byter blad och börjar om med ny energi!
Flytt. Vem har sagt att det behöver vara tråkigt?
Rundturen.
Nu tänkte jag att ni skulle få se vårt nya hus. Det är ett trähus från 1947 som dom sedan satte tegelfasad på nån gång under 70/80-talet kanske. Boytan är ca 110kvm och huset i sig är inte renoverat på många år, men det har vi alltså tänkt ändra på. Funktionsdugligt men i behov av en uppfräschning, typ.
Trädgården är på 1900kvm och har både flaggstång och förråd (dock i dåligt skick) och prunkande äppelträd och vi har utsikt över Yttrefjärden som går bara ett par hundra meter nedanför oss. Området är lugnt och det är många barnfamiljer där har vi fått veta. Igår körde vi dit och tog en promenad i iskylan bara för att få oss en bättre uppfattning, och allt känns väldigt bra måste jag säga!
Här har ni ingången. Det är dock inte vinterisolerat men så småningom tänker vi göra om detta till en ordentlig farstu/hall för bättre utrymme.
När man passerat vindfånget kommer man till denna del som dom själva har använt som hall. Det är smalt och har ganska dåligt med förvaringsutrymme men funkar såklart tills vi har gjort om farstun. Bilden till höger är lilltoaletten precis innan köket.
Och här är köket. En liten del fick sig en renovering för ett antal år sedan, men annars är de gamla stommarna (med djupa skåp och förvaring ända upp till tak) bevarade. De kommer också att behållas för när vi byter ut köket är det faktiskt bara den "nya" delen som kommer att ändras. De bruna luckorna ska dock bli vita!
Från köket kommer man sen till matsalen och vidare ut genom skjutdörrarna till vardagsrummet. Här ligger det ett parkettgolv (som vi nog kommer att måla) och det behövs ny färg och tapet lite här och var. I vardagsrummet går även murstocken så där kan vi ju sätta in en kamin (eller helst en kakelugn) om vi vill.
På övervåningen finns det som blir vårt sovrum, badrum och hallen ut till balkongen. Och ett stort rum för barnen med varsin alkov att sova i.
Vårt sovrum med garderob/alkov bakom väggen och ungarnas rum på bilderna nedan.
Och nedan har ni några bilder från källaren.Här har dom gått bananas med furupanel nån gång under 70-talet, och eftersom det har blivit rötskadat på sina håll så kommer vi riva ut all panel och låta väggarna torka upp lite innan vi flyttar in.
I källaren finns förråd, matkällare, hobbyrum och ett utrymme med snickarbänk och järnspis. Och så har vi den stora tvättstugan och pannrummet som också behöver en ordentlig make-over.
Mycket att sätta tänderna i som ni ser och jag är riktigt taggad! Den tjugofemte får vi nycklarna och kan börja :)
Att ligga steget före.
Idag blev det bestämt att vi tar över huset redan i slutet av månaden. Vi behöver nån vecka på oss att riva ut lite saker i källaren och låta den torka upp, men siktar på att vara ute härifrån några dagar in i mars. Förbaskat roligt ska ni veta!
Jag har därför från och med idag infört köpstopp. Inga fler onödiga saker (som om saker kan vara onödiga liksom...) fram tills vi har flyttat in. Blocket-appen är bortplockad och jag har besöksförbud på inredningsbutiker. Nu gäller det att spara pengar!
För er som inte har köpstopp kan jag däremot rekommendera ett besök hos Gnistra i Norr. Mycket fint och inte speciellt dyrt. Jag fick med mig dessa krokar (som jag suktat länge efter) igår när vi var till Luleå och hämtade ungarnas möbler.
Nu - middag hos Sally och Andreas och sen kemisk peel hos Anna!
Att vara i en helt ny värld.
Vilka omtumlande dagar det har varit. Från överspeedad och frustrerad och ledsen i början av veckan till att ha en nästintill perfekt fredag och första februari. Helt plötsligt uppfylls man av det här lugnet som jag inte känt på länge. Budgivningen på huset vi ville ha gick nämligen bra. Säljarna tyckte så mycket om oss att dom avbröt budgivningen innan det blev högre - och vips så var det vårt om vi ville.
Idag tittade vi därför på huset en sista gång för-att-bli-alldeles-säkra, och sen skrev vi kontrakt. Lätt som en plätt!
Är det inte häftigt? VI är husägare!
Och visst, det kommer kräva sin beskärda del, men det är i alla fall vårt. Som vi får göra vad vi vill med utan att fråga om lov eller där andra får snålskjuts av förbättringar som vi har gjort. Vi betalar till oss själva! Må sen vara att det inte är 1800-talsdrömmen med vita knutar och kakelugnar i - men det är lagom stort, har massor av charm och riktigt bra potential. Och allt går naturligtvis att ändra på.
Ska visa och berätta mer sen, men tillsvidare får ni en liten sneak-peak av matsalen i denna tegelbeklädda underdog från -47 som vi får nycklarna till i mitten av april.
Det är en ny och spännande resa vi har framför oss, och ni kommer självklart ha första parkett!
(Och ja... pianot ingår. Halleluja!)
Nu ska jag gå och andas ut en stund ♥
nedräkningen.
Är inne på helgens femte kopp kaffe (jag som skulle sluta) och alla har vi varit mer eller mindre sysselsatta med packning, städning och rensning. Igår kväll tog vi förvisso paus och åkte över till mamma och pappa med en citronkladdkaka och tittade på gamla foton. När vi kom hem fixade vi hemmaspa med ansiktsmasker och fotmassage till reprisen av På spåret - och jadå; sjävklart tog jag Piteå på tio poäng.. vi hann nog inte ens över Bergnäsbron i Luleå innan jag visste - och kvällen slutade med att jag totaldäckade tjugofem före elva!
Nu är det bara fyra dagar kvar.
på gatan där vi ska bo.
Idag har vi varit och promenerat på kvarteret som vi ska flytta till om två veckor. Ett jättemysigt område med vackra gamla hus och vi kommer mycket närmare centrum. En gångbro ifrån och vi är i Badhusparken där det brukar vara loppis varje lördag under sommaren, stor lekpark finns för ungarna och kafé för mig. Åt andra hållet kommer man till ett fint promenadstråk längs med vattnet och åt ett annat kommer man bland annat till min mormor och min bror och i huset mittemot ligger en shiatsu-salong som jag funderar på att testa.
Till sommaren kan vi dessutom sitta i trädgården och fika eller gunga eller vad vi nu känner för, utan att folk kör med bilar runtom en eller ser allt man gör eftersom det är en återvändsgata med lite biltrafik. Obeskrivligt skönt, alltså!
Huset hyr vi, vilket också känns obeskrivligt skönt i dagsläget, men vill vi köpa det lite längre fram så finns det möjlighet till det också. Så det här blir helt perfekt med andra ord!
Nu längtar jag ♥
förflyttning.
Så. Äntligen har jag ro en stund att sitta ner och lägga över bilder till datorn. Lillan vaknade klockan fem så vi har tagit tillfället i akt att tvätta och baka och skriva blogg såhär på morgonkvisten.
Här är i alla fall några bilder från i lördags och söndags (dock oredigerade eftersom jag inte riktigt har tid) då det som sagt gick jättebra att köra. Lilli grät knappt alls på 130 mil och katten visade endast tecken på uttråkning ungefär var tionde mil genom att skrika lite någon minut och sen blev han tyst igen.
Här är i alla fall några bilder från i lördags och söndags (dock oredigerade eftersom jag inte riktigt har tid) då det som sagt gick jättebra att köra. Lilli grät knappt alls på 130 mil och katten visade endast tecken på uttråkning ungefär var tionde mil genom att skrika lite någon minut och sen blev han tyst igen.
07.05 - Någonstans på östgötaslätten.
12.15 - Käkade en väldigt overprized lunch i Mehedeby, Tierp och bytte bajsblöja och jagade katten litegrann som slet sig från kopplet.
13.26 - En tupplur någonstans ovanför Gävle. Hudiksvall kanske?
17.22 - Höga kusten.
20.22 - Skymning i Umeåtrakten.
21.21 - Pissepaus på höjden precis utanför Skellefteå. Sju mil kvar att köra.
Framme hos mamma & pappa och utvilade efter arton timmar i bil och en väldigt efterlängtad nattsömn. Här ska vi precis få nyfiskad lax till lunch.
Avlastning i huset där vi bor.
Syster Milou hjälper till att packa upp!
Vardagsrummet.
Och en överförtjust Lilli i sitt nya rum med moster och alla arvegodsleksaker.
Det var nog allt från helgen. Måndag och tisdag har vi bara burit, städat, hängt upp, köpt nytt, sorterat, tvättat och pysslat med typiska flyttgöromål. Men som sagt. Det börjar likna lite av ett hem och jag ska försöka hinna med att lägga upp fler bilder under veckan. Så håll till godo!
piteåborna.
Igår kväll runt 22-tiden - efter drygt arton timmar på vägarna - var vi framme hos mina föräldrar. Det gick jättebra att köra, om än väldans segt i slutet. Både katten och Lilli skötte sig exemplariskt och jag fick inte ett enda rivsår eller tårar fällda över mig! Nu har vi tagit en behövlig nattsömn och ska väl ladda inför att packa av allt från lastbilen lite senare idag. Kommer några bilder från resan sen när vi fått ordning på dator, sladdar och allt sånt..
Ryggen då? Ja igår var det fortfarande ryggskottsdöden men idag är det faktiskt bättre efter en pronaxen och sömn i en skön säng. Nu ska jag dricka upp kaffet och försöka hålla dottern levande i det här icke-barnsäkrade-hemmet-med-allt-för-många-dödsfällor. Kram på er!
packat & klart.
Idag har vi hunnit med både det ena och det andra. Ätit frukost hos Niclas, Angelica & Elton (som vi också kommer att sakna nåt oerhört) och sagt hejdå och allt det där ni vet. Burit och packat in allt i lastbilen som kom i förmiddags, lämnade Lilli hos Karro en stund medans vi packade men hämtade henne lika fort för att hon bara grät, sagt hejdå till Karro, hamnat i dispyt med Mohedas lokala pizzeria för att dom med gott samvete lämnar ifrån sig en sladdrig pizza med burkchampinjoner och rå köttfärs på - som högst tveksamt ens fått skåda innertaket på ugnen - och ätit Felix färdigrätt istället. Och just det... Ryggskott. Eller nåt. Ett klick i ryggen när jag lutade mig fram över den där förbannade traven med däck och skulle lyfta fram fyra gardinstänger(!) som stod inklämda i hörnet bakom den där förbannade traven med däck. Då brände det till ordentligt vill jag lova och gjorde ostbåge av hela min härliga lekamen. Ringaren i Notre Dame möter häxan i Snövit liksom.. Fantastiskt roligt om man inte heter Zandra.
Jaja. Imorgon kör vi. En dag kvar mina vänner. På söndag kan vi titulera oss som norrlänningar igen.
Vill förresten passa på att tacka för alla fina kommentarer och grattisrop och allt sånt fint och beklaga att jag inte har hunnit svara på frågor eller tacka personligen. Det har bara varit så mycket den här veckan - utan egen dator dessutom - att jag verkligen inte haft tid. Nu blir det nog radiotystnad ett par dagar, men sen hoppas jag kunna rapportera om vägsniglar och annat roligt som har med bilåkning och flytt att göra.
Jaja. Imorgon kör vi. En dag kvar mina vänner. På söndag kan vi titulera oss som norrlänningar igen.
Vill förresten passa på att tacka för alla fina kommentarer och grattisrop och allt sånt fint och beklaga att jag inte har hunnit svara på frågor eller tacka personligen. Det har bara varit så mycket den här veckan - utan egen dator dessutom - att jag verkligen inte haft tid. Nu blir det nog radiotystnad ett par dagar, men sen hoppas jag kunna rapportera om vägsniglar och annat roligt som har med bilåkning och flytt att göra.
att säga det med en sång.
Till mina ädlaste närmaste och äldsta vänner här i Växjö. Ni som har gjort mitt liv rikare från det att jag träffade er, ni som har lyssnat och varit där, skrattat med mig och skrattat åt mig. Bevittnat min kärlek till Johan från allra första stund, som sett mig bli mamma och hjälpt mig att flytta och komma tillbaks på rätt köl. Som jag kan dra Sex and the city-oneliners med och som jag har vuxit med som människa. Som firat mina senaste fem födelsedagar med att överraska mig med de vackraste saker och igår blev självklart inget undantag. Ni är de som har gråtit med mig till gamla tv-serier och ätit godis och fika med som om vi aldrig blev tjockare om låren. Men framförallt. Ni som funnits där i vått och torrt och som jag aldrig någonsin kommer att glömma eller sluta prata om. Mina älskade systrar som kommer att fattas mig nåt oerhört.
Det är ett privilegium att ha så fina vänner och jag är lycklig att jag fick äran att lära känna er.
Men. The end is near, som Frank säger. Och även om jag bara ska flytta (och inte dö som man kanske kan tro) så vill jag framföra denna lilla bit... from me to you, typ. En sång till er. Mina finaste vänner. My people. Ankan, Barro, Mikis, Elin och Proppen. Tack för igår och tack för allt ni ger mig!
Det är ett privilegium att ha så fina vänner och jag är lycklig att jag fick äran att lära känna er.
Men. The end is near, som Frank säger. Och även om jag bara ska flytta (och inte dö som man kanske kan tro) så vill jag framföra denna lilla bit... from me to you, typ. En sång till er. Mina finaste vänner. My people. Ankan, Barro, Mikis, Elin och Proppen. Tack för igår och tack för allt ni ger mig!
Älskar er.
att vara färdig.
Så. Nu är väskorna packade, golven moppade och fönstrena rena. Extrarummet är fyllt till brädden med alla prylar och väntan på flyttgubbarna som kommer den 3:e september skall i stort sett bara fyllas med trevliga det-här-känner-vi-för-att-göra-idag saker.
Det har tagit oss ungefär en månad (oeffektiv tid) att packa ihop livet, sälja vissa saker och fundera och planera. Det har krävts nästan femtio bananlådor, femton kvardratmeter underlagsfoam för golv att slå in ömtåliga saker med, tre tejprullar, otaliga sopsäckar och många kronor back vid försäljning/kassering av möbler/saker och det har behövts ganska exakt tolv kubikmeter utrymme av femton möjliga, för att inhysa allt som är vi.
Men nu stänger vi alltså dörren till vårt gamla liv, åker till Moheda en vecka och påbörjar sedan resan mot det nya. Och jag kan knappt bärga mig...
Det har tagit oss ungefär en månad (oeffektiv tid) att packa ihop livet, sälja vissa saker och fundera och planera. Det har krävts nästan femtio bananlådor, femton kvardratmeter underlagsfoam för golv att slå in ömtåliga saker med, tre tejprullar, otaliga sopsäckar och många kronor back vid försäljning/kassering av möbler/saker och det har behövts ganska exakt tolv kubikmeter utrymme av femton möjliga, för att inhysa allt som är vi.
Men nu stänger vi alltså dörren till vårt gamla liv, åker till Moheda en vecka och påbörjar sedan resan mot det nya. Och jag kan knappt bärga mig...
före, under & efter.
Lite dålig uppdatering här på bloggen nu känner jag, men vi har bara så förbaskat mycket att göra för tillfället. I morse passade jag och lillan dock på att lämna flyttstöket och åkte till Angelica & Elton halvt i nattsärken för att avnjuta morgonkaffet på bortaplan. Framåt lunch körde vi hem igen och har fixat lite mer med kartonger, packning samt övriga vardagssysslor som att laga mat, sova middag och krypa omkring på golvet och leka häst med en överförtjust liten dam. Och pillat lite här och pillat lite där. Såna saker.
Och just ja. Soffan. Den vi har lånat av Angelica senaste månaden är numera också ett minne blott. Såld och skeppad till en familj i Lessebo nu i eftermiddags.
I detta nu sitter jag alltså med träsmak i röven vid köksbordet (som ännu inte packats ihop) och har precis vinkat av mannen som ska göra det första av två nattpass. Och heeela tiden slås jag av tanken att kila in i vardagsrummet och sätta mig sådär skönt tillrätta med fötterna i högläge och datorn i knät och bara slösurfa och pilla tänderna med en placker samtidigt som tv:n står på lite mjukt i bakgrunden. Meeen.. det är alltså aningens svårt just nu.
Och just ja. Soffan. Den vi har lånat av Angelica senaste månaden är numera också ett minne blott. Såld och skeppad till en familj i Lessebo nu i eftermiddags.
I detta nu sitter jag alltså med träsmak i röven vid köksbordet (som ännu inte packats ihop) och har precis vinkat av mannen som ska göra det första av två nattpass. Och heeela tiden slås jag av tanken att kila in i vardagsrummet och sätta mig sådär skönt tillrätta med fötterna i högläge och datorn i knät och bara slösurfa och pilla tänderna med en placker samtidigt som tv:n står på lite mjukt i bakgrunden. Meeen.. det är alltså aningens svårt just nu.
Under soffans glansdagar och således före försäljning.
Efter soffans glansdagar och innan lånesoffan kom in i familjen.
Och så har vi efter. Bara efter, helt enkelt.
Vill man titta på tv med benen i högläge och en dator i knät så är det alltså såhär man får göra det. Bekvämt? I think not!
closing time.
Fullt upp nu sista veckan kan jag meddela. På fredag är det besiktning av lägenheten och sen förflyttar vi oss till Johans föräldrar för en veckas resväskeboende innan det är dags att ta E4:an norrut. Städa, packa det sista, packa väskorna och hinna med lite mer därtill innan fredag alltså.
Men sen. Nästan som semester en vecka och sen drar vi.
Längtan är rätt stor nu ändå.
Men sen. Nästan som semester en vecka och sen drar vi.
Längtan är rätt stor nu ändå.
att längta litegrann.
Nu har den där rätta flyttkänslan börjat infinna sig ändå tycker jag. När man bara vill härifrån och få packa upp allt igen. Köpa nytt och börja om från början och sådär less på att se alla kartonger stå uppallade längs väggen i lillans rum. En hög med bildäck och svarta sopsäckar i ena hörnet och en tom vacker gammal byrå i det andra, som jag bara längtar efter att få placera ut i den nya lägenheten. Och träffa familjen och njuta av norrlandsluft och havet. (Som inte är salt utan bräckt, för dom som aldrig har badat i bottenviken och inte visste det).
Men framförallt ska det blir så obeskrivligt skönt att lämna den här lägenheten. Som hela tiden varit vår tillsvidarelägenhet där vi bara skulle bo ett tag tills vi hittade huset eller en annan, bättre. Som vi nu har bebott i tre år och fyra månader och vantrivts i ungefär i tre år och fyra månader.
Så ja. Det ska bli skönt att flytta. Om än vi kanske överdrev en aning vad gäller avståndet.
Men framförallt ska det blir så obeskrivligt skönt att lämna den här lägenheten. Som hela tiden varit vår tillsvidarelägenhet där vi bara skulle bo ett tag tills vi hittade huset eller en annan, bättre. Som vi nu har bebott i tre år och fyra månader och vantrivts i ungefär i tre år och fyra månader.
Så ja. Det ska bli skönt att flytta. Om än vi kanske överdrev en aning vad gäller avståndet.
undra om han misstänker.
Typ att han måste byta bostad först en vecka hos johans föräldrar och sen till det nya hemmet i Piteå. Eller att han måste åka bil i 130 mil. Typ sånt. Han ser då inte så lite konfunderad ut när han smyger omkring i lillrummet och luktar och hänger med huvudet och ser lite sådär småolycklig ut bland alla prylar och kartonger.
Har i alla fall pratat med veterinären om lugnande tabletter så jag hoppas att dom gör nytta när det bär av. Att sitta i samma bil med en skrikande katt i drygt tjugo timmar är nog ingen höjdare.
