augustifamiljen

Det var en mycket lyckad fest han hade styrt upp för mig igår, min kära kille. Tipsrunda med Zandrarelaterade frågor, mat, dryck, sång och fina presenter blandat med ungar och familj. Nackdelen med ett så litet hus är dock att familjen numera upptar sådan plats, att den nästan inte lämnar plats åt övriga som kan tänkas vilja fira med oss. Tackochlov blev det både det ena och det andra över, så vi får köra en restfest lite senare med de som inte fick plats igår helt enkelt!

 

Jag fick också de bästa av presenter. Armband, nagellack och scarf av finaste Mikis, Annica & Barro. Presentkort på joggingskor av Johan och presentkort på ansiktsmassage av Angela och familj. Slantar (till min påtänkta kamerauppgradering) av mor & far, syster & sambo, bror & fruga, mormor, svärisar och svär-mormor. Samt SATS-box och pengar av morbror med familj. Och trisslotter, vin, choklad och blommor i överflöd förstås.

 

Lyckligt lottad är bara förnamnet!

 

Ikväll går dock mina tankar till Viktor Brännströms familj. Ingen jag kände personligen, men går ändå inte att bli oberörd. Fruktansvärt och oerhört tragiskt på alla sätt och vis och dessvärre har det drabbat alltför många idrottare på senare tid...

 

Halva klanen. Mormor med den eviga pagen, pappa med mustaschen. Syster med scarfen och sambon med lillebror. Systerson kickar boll på sidan om och dottern sitter i svågerns knä. Fattas gör mamma och min bror med familj, men det är helt okej för på lördag får jag träffa även dom!

 

---

 

Jag har haft en mycket fin trettioårsdag ska ni veta. Fått toppenpresenter, blommor och trevligt besök, och så har jag även gått på bio med min käresta medans ungarna var kvar här hemma med syrran och gänget. Riktigt skönt! Nu ska jag slänga mig i soffan en stund och snusa lite på lillebror som mest bara fått hänga med idag medans jag har farit fram och tillbaks som en galning för att hinna med allt.

 

Tusen tack för alla hälsningar, grattiskramar, sms, presenter, blommor och likes på Instagram. Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på hur många fina människor jag har i min sfär. Önskar att jag kunde krama varenda en av er!

 

Trettio - kanske inte så hemskt ändå?

 

♥

 

 

1. Dagens... | 2. Gammal och ung | 3. Porträtt | 4. Djur | 5. Något jag fått eller ärvt | 6. Min favoritplats | 7. En hörna av trädgården... | 8. DIY | 9. Frukost | 10. Favorit i garderoben | 11. Entré | 12. Längs vägen... | 13. Mitt kök | 14. Livsviktigt | 15. Detaljer | 16. Från ovan | 17. Drömresa | 18. Färger | 19. Närbild | 20. Doft | 21. Hobby | 22. Stilleben | 23. Ta tillvara på... | 24. Landskap | 25. Min stil | 26. Det käraste jag har | 27. Soffbild | 28. Hösttankar | 29. Jag | 30. Familj | 31. Glädje

 

Ikväll lyssnar jag på fina bitar och gråter lite inombords över att behöva lämna de senaste tio fantastiska åren bakom mig. Att inte få vara tjugonio längre. Hur vemodigt och konstigt det än känns, är jag dock helt övertygad om att mina år som trettio nånting kommer att bli lika underbara, om inte ännu bättre.

 

Jag måste bara över tröskeln, så att säga...

 

"Sail on Silver Girl,
Sail on by
Your time has come to shine
All your dreams are on their way"

 

 

 

 Hejdå, twenty something!

 

 

Oj. Vart ska jag börja liksom?

 

Som vanligt när det lider mot höst kommer dom där åh-nu-blir-det-mörk-och-kallt-och-sen-kommer-vintern-tankarna som jag slagits med så många gånger förr. Man kan kanske inte kalla det depression, men något som i alla fall påminner om det. Det blir tyngre att stiga upp på morgnarna, dagarna blir kortare och så måste man på med alla kläder igen. Helst lager på lager och hur många lager blir inte det när man har två barn och sig själv att klä på, liksom? Fem gånger om dan.

 

Att jag sedan råkar fylla t-r-e-t-t-i-o (!!!!!!) på torsdag, gör kanske dessa halvdeppiga tankar lite större än vad dom egentligen är. Har nämligen nojjat mig över detta sedan jag fyllde tjugotvå (not kidding) och har alltid blivit lite kallsvettig bara jag snuddat vid tanken att man en dag ska fylla just t-r-e-t-t-i-o. För sen kommer fyrtio, och det kommer jag aldrig att känna mig som. Ja, ni förstår hur det låter i mitt huvud? Går runt runt och och sen ett tag tycker jag inte att det är så farligt att fylla t-r-e-t-t-i-o ändå, utan att det faktiskt känns helt ok. Ja mena, två barn. En fantastisk sambo. Hyreshus. Katt. Fin familj. Underbara vänner. Jag får fortfarande visa leg på systemet. Hey, tillochmed när jag köpte en folköl till Johan på Ica i våras fick jag uppvisa identitetsbevis. Klär mig fortfarande i Converse och låga jeans (nåjo, snart i alla fall) och spelar hög musik när jag är ensam. Sånt som hör ungdomen till liksom.

 

Men så ändå. Ändå är det där och gnager. Trettio. TRETTIO. Maj gadd alltså! Trettio år till och jag är sextio. Då pratar man pension och KOL och vilken färg man ska ha på kistan och sånt med tanterna på jobbet. För bara tio år sedan pratade man om vilket uteställe man skulle gå till och vilka som skulle komma på festen. Spelade snake på sin 8210 mot närmsta bordsgranne och var allmänt odödlig. Hela livet framför sig och sånt.

 

Och enligt tillförlitliga källor peakar man ju vid trettio också som kvinna, medans männen peakar långt långt senare. Runt femtiofem kanske. Det är ju kul. Att peaka när man fyller trettio, när man inte ens vill fylla trettio. Fast å andra sidan måste fyrtio vara tusen resor värre. Eller? För då är man verkligen inte ung längre, men man är heller inte extremt gammal - som man är när man fyller femtio. Ett decennium av mellanläge liksom. 

 

Ja, ni hör. I vanlig ordning nojjar jag mig säkert helt i onödan. På torsdag kommer jag säkert tycka att det är jätteroligt att fylla år. Att bli trettio. En milstolpe! som Ica skrev på sin gratiskupong som gav mig rätt till en valfri Frödingetårta för att fira. Nämnde jag att jag hade ryggskott också förresten?

 

Så att eeeh... Hösttankar var det ja. Inget särskilt egentligen. Ta dagarna som de kommer. Leka med barnen. Njuta av frisk luft och ett praktfullt lövverk som snart pryder hela marken. Hoppas på vackert väder och frostnätter och lite mañana mañana och sånt. Kommer bli kanoners. Jag älskar ju hösten egentligen. Faktiskt.

 

Pussar från lilla mig!

 

/Zandra

Bäst före 31/8.

 

 

1. Dagens... | 2. Gammal och ung | 3. Porträtt | 4. Djur | 5. Något jag fått eller ärvt | 6. Min favoritplats | 7. En hörna av trädgården... | 8. DIY | 9. Frukost | 10. Favorit i garderoben | 11. Entré | 12. Längs vägen... | 13. Mitt kök | 14. Livsviktigt | 15. Detaljer | 16. Från ovan | 17. Drömresa | 18. Färger | 19. Närbild | 20. Doft | 21. Hobby | 22. Stilleben | 23. Ta tillvara på... | 24. Landskap | 25. Min stil | 26. Det käraste jag har | 27. Soffbild | 28. Hösttankar | 29. Jag | 30. Familj | 31. Glädje

Köpte en ny docka och vagn till Lilli för att neutralisera lillebrorsan litegrann, då vi återgick till det vanliga vardagslivet igår, som verkligen gick hem! Hon har lekt med sin egen bebis i stort sett hela tiden sedan hon fick honom, och när jag ammar lillebror kommer hon och sätter sig i soffan och ska amma sin. Och det gör nästan ont i en så fint det är när hon packar ner honom i vagnen och går omkring och pratar med honom, precis som vi gör med mini. Nästan så man ser sig själv, för.. ehum.. ja en sisådär tjugofem år sedan. Eller nåt.

 

Annars är allt fint här. Johan började som sagt att jobba igår igen efter nio veckors ledighet! och det går då långt över förväntan. Trodde att det skulle bli kaos redan första dagen, men faktiskt blev det lugnare än det varit på hela sommaren eftersom Lilli inte behöver dra uppmärksamhet till sig från båda. På dessa två dagar har hon varit mycket mer kramig och harmonisk än hon varit sedan han gick hem på semester, så det är jätteskönt måste jag säga!

 

Idag har jag även varit till MVC på efterkontroll där allt såg fint ut. Barnmorskan berömde både den fina bebisen och mamman för att hon gjort sina knipövningar minsann.

 

 

 

 

Skönt sommarväder, bra dagsflow, glada barn, påhälsning av vännen Andreas och dottern Sally och en ljuvlig avslutning i lekparken med kameran, barnen och mormorn och morfarn medans Johan var på träning. Dagens smolk hette dessvärre akutbesök-hos-tandläkaren-för-rotfyllning och därmed kan jag kyssa drömmen om en ny kamera adjö. Trist som tusan, men vad ska man göra? Fyller ju ändå trettio snart, så kanske vågar man hoppas på allmosor till tantens drömmar istället ;)

Första dagen på fotoutmaningen idag och här är alltså jag. Fotad av mig själv nu ikväll. Sprungit fram och tillbaka, lett mot kameran och försökt fånga.. jag vet inte jag. Mig. Som jag ser ut utan att se tillgjord ut. Tyvärr utan tillfredsställande resultat och tillslut gav jag upp. Det här får duga. Jag har håret utsläppt, vilket jag aldrig har annars och jag ler, kanske lite tillgjort, men det är ändå nåt jag brukar göra. Väldigt ofta.

Kika gärna in hos de andra som gör den här utmaningen, vi är nämligen några stycken som kör igång nu i veckan. Här är de som har sagt till om att de vill vara med:

Dessi, Jennie, Linda, Hanna, Malin, Oprofessionell och Hemma hos Linda.

Är det någon fler som är intresserade av att hänga på så är det bara att säga till så lägger jag till er i länklistan också. Och kom ihåg; man behöver inte vara fotointresserad för att göra utmaningen, utan bara intresserad av att visa vem man är.

Roligt att äntligen vara igång, imorgon väntar temat breakfast. Det torde bli lätt!

Jag som driver den här bloggen heter Zandra. Jag är en glad, spontan och lycklig perfektionist som så sakta börjar närma mig de trettio. Jag tycker om att skriva, fota, baka och titta efter tapeter och andra vackra ting till hemmet. Jobbade som färgsättare på Nordsjö Idé & Design i Växjö, tills jag blev mammaledig och numera är jag hemmafru på heltid. Fast i Piteå. Min hemstad. Som vi flyttade till i början av september. Jag är även sambo med min ûbersnygga smålänning Johan och mamma till vår dotter Lilli. Och katten Berra då. Men han ser man inte till så mycket nuförtiden. Han verkar trivas bäst ute och kommer in på kvällarna för att mysa när Lilli har somnat istället. Kanske lugnast så ändå, eftersom Lilli är helt galen i honom...

Välkommen hit i alla fall och hoppas att du stannar!