augustifamiljen

Jag har nog aldrig varit så len i huden som jag är just nu alltså. Helt underbar behandling!

 

 

Trots att vi fortfarande inte vet huruvida det blir någon kåk eller inte, så mår jag faktiskt så jäkla gött just nu. Idag. Försov oss (läs mig) imorse när jag och ungarna skulle åka och hämta mamma i Luleå (hon har jobbat och varit på semester i tre veckor, så Lilli var väldigt förväntansfull), men det gjorde absolut ingenting. Hann hyfsat i tid ändå och ända sedan dess har den här dagen flytit på rätt bra. Skaffat mig en bra överblick av vår ekonomi (som ju behövs imorgon när vi ska träffa bank) och efter en supergod middag bestående av stekt laxfilé på salladsbädd med avocado, tomat och bönor tog jag mig äntligen iväg till simhallen igen. Halleluja!

 

Har inte simmat sedan Ebbot föddes så att dra de där första tagen var nästan obeskrivligt skönt. Tyst, svalt, mysbelysning på och alldeles lugnt i vattnet. I alla fall till en början. I fortsättningen hoppas jag att jag kan simma åtminstone en gång/vecka, men helst två. Och kanske en och annan löptur också om bara mina benhinnor slutar göra ont efter varje pass.

 

Men. Det roligaste utav allt. Det stod nämligen en våg inne i omklädningsrummet som jag ställde mig på. Också för första gången på bra länge. Och gissa vad den stod på?

 

60 kilo!

 

Och efter att jag hade simmat 59,5. Så lite har jag inte vägt sedan jag väntade Lilli så fatta hur glad jag är just nu. Inte konstigt att mina bikinitrosor fladdrade i vattendraget liksom. Nitton kilo lättare sedan Ebbot föddes och 4,2 kilo lättare på fem veckor. Helt sjukt.

 

Oh well. Tänkte bare skryte lite om hur bra jag mår just nu. Nu ska jag återgå till mitt in-i-döden-projekt med att sortera och bestämma vilka bilder som ska framkallas och inte. Och kanske gnaga lite på den där mörka chokladkakan som ligger gömd för övriga familjemedlemmar i min jackficka, hähä.

 

Gött?

 

Alltså. Skojar verkligen inte när jag säger att världens bästa Inger misshandlade min stackars rygg igår. Knäckte och masserade. Drog hit och dit och så fick jag smaka på bindvävsmassage. Ungefär lika skönt som det låter. Biindvävsmassaaasch. Innebär att hon drar i huden för att lösa upp förtätad bindväv. Inget för den känslige, men masochist? jepp, då har du hittat rätt. Läs mer här om du tycker det låter intressant!

 

Idag gör det i alla fall fruktansvärt ont i skinnet, nästan som när man har bränt sig i solen ni vet. Tänk somna-på-mage-i-solgass-när-det-är-fyrtio-grader-varmt-och-du-inte-har-någon-solkräm. Typ så.

 

Men, världens bästa Inger sa att det kommer göra susen för min rygg, så då litar jag på henne. Vad är lite hudsmärta mot en ond rygg liksom?

 

En annan skojig sak då. Passade på att väga mig hos henne också (hon har en sån där hyperavancerad våg nämligen som ger svar på både det ena och det andra) och jag hade tappat 3,5 kilo sen sist jag blev vägd. Helt otroligt. Jag som inte gjort annat än att äta godis och kakor sedan han föddes. Gött!

 

 

 

Alltså jag har sån träningsvärk! Igår morse smög jag iväg på en liten joggingrunda innan dom andra hade stigit upp, och sen körde vi till Piteås högsta berg, Kalahatten, och vandrade uppför det. Sträckan är bara 1,5 kilometer, men har man en unge på magen och terrängen är stenig och konstant stigande blir dessa ynka 1500 meter ganska jobbiga ändå. Plus att man ska ner sen också.

 

Idag känns det värst i benen (såklart) och i ryggen, men det är ju en bra smärta så då känns det inte så farligt ändå. Får hoppas det blir fler soliga och underbara söndagar framöver så vi kan åka dit igen och denna gång ha med oss matsäck också. På toppen är det fantastiskt vacker utsikt och det blir riktigt varmt och skönt om solen ligger på.

 

Idag är det inte lika vackert ute, så vi fortsätter rensandet och bortplockning av sommarprylar och sen måste jag ta itu med alla traderavinster. Kul!

 

 

 

Oj. Idag blir det spö hörrni. Hoppade träningen igår också till förmån för kaffe och kaka med Ida & Tilde, en lite.för.sliskig Napoleonbakelse med Johan och sen en lite.för.stor portion av ljuvlig pasta Carbonara på Venezia tillsammans med svärfadern och min lilla familj. Johan fyllde ju år och ibland måste man ju ta en för laget menar jag... eller hur det nu funkar sånt där.. jaja.

Nu har den lilla människan somnat för en stund så det är egentligen bara att sätta igång. Och det ska jag. Efter en kopp kaffe och mailkoll, fejjan, tradera, hemnet och allt det där.


På åtta veckor med bara enkla styrkeövningar hemma samt löpning och promenader har jag alltså tänkt gå ner dom sista fem graviditetskilogrammen. Startvikt: 61,5 och målet är 55-56 kilo ungefär. Det tror jag blir lagom.

Tog visst en träningspaus idag bara för att kunna shoppa barnkläder, dricka kaffe med Elin och sen vara i lekparken med en väldigt nöjd Tutta som invigde sina nya galonisar med att krypa runt i den regnblöta sanden.

Men jag mätte mig för en stund sen. Och har nog (om jag mätte rätt då vill säga) banne mig minskat en halv centimeter över magen. Om det stämmer då som sagt. Dåligt? I think not!

Midja: 79cm
Mage: 73,5cm (tadaaa)
Höft: 100cm

Förresten. Nån annan som gör en viktresa eller bli-snygg-igen-deffar efter exempelvis graviditet? Säg till så kan vi ju följas åt. Länkar såklart om du har en blogg, annars följs vi bara.

Ska bara skriva det här inlägget och sen blir det lite uppvärmning med hopprepet och några övningar på casall-mattan. Kör som vanligt på rygglyft (som är så otroligt skönt för ryggen) armhävningar och kissande hunden. Och så kör jag igenom dessa lätta övningar för nacke och rygg som jag främst har problem med.

1. Titta rakt fram. Dra in hakan så att du visar dina dubbelhakor. Slappna av. Upprepa rörelsen 5-10 gånger.

2. Dra in hakan och vrid huvudet lugnt från sida till sida så långt du kan. Upprepa rörelsen 5-10 gånger.

3. Stå rakt och sträck vänster arm mot taket. Känn att hela sidan sträcks ut och växla arm. Upprepa rörelsen 5-10 gånger. (Plocka äpplen)

4. Stå rakt och lite bredbent. Sätt händerna i ryggslutet. Böj ryggen bakåt och upp igen. Upprepa rörelsen 5-10 gånger.

5. Sitt med rak rygg. Sätt händerna bakom nacken. Pressa armbågarna bakåt så att skulderbladen dras ihop. Slappna av och upprepa ett par gånger. Rörelsen kan göras både sittande och stående. Upprepa rörelsen 5-10 gånger.

6. För "kompakta" ryggar
Efter en dag på jobbet sjunker kroppen ihop och ryggen känns lätt kompakt. Då underlättar det att sära på kotorna. Ligg ner på rygg och dra ihop knäna mot magen. Slappna av och vila gärna en stund på mage för att slappna av i ryggen. En härlig avkoppling även för sinnet. Gör övningen en gång.

Eftersom vi inte har en våg här hemma, så tänkte jag hålla koll på reduceringen/minskningen med hjälp av mått istället. Vet att jag väger ungefär 62 kilo, men som sagt. Lättare att mäta kanske. Nedan är hursomhelst omfattningen och allt det där mysiga som Johan har att krama och jag försöker klämma in i mina forna Replay 26:or.

Midja: 79cm
Mage: 94cm
Höft: 100cm

Träningen idag har redan avklarats här hemma (som jag alltså har tänkt göra hela tiden) och har bestått av tio minuter hopprep, rygglyft, min rygg-rulla-upp specialare, armhävningar, sit-ups och motsatt arm motsatt ben. Easy peasy!

Det här med att träna då, som inte är så lätt som man kanske skulle kunna tro. Sprang ju igår, men gjorde nåt med ryggen (före, under eller efter.. vet inte så noga) och detta har tyvärr medfört att jag inte kan röra mig så bra idag. Väldigt ont och väldigt stel i ryggslutet. Blev därför bara en promenad på förmiddan och sen larvade jag ner mig på golvet till Casall-mattan och körde några övningar som min kära sambo har lärt mig. Mest såna som är sköna för ryggen, men det blev även armhävningar, sit-ups, kissande hunden och rygg-ups(?). När man ligger sådär skönt hopvikt med armarna utsträckta framför sig och sen rullar upp sig ni vet. Tog hursomhelst några bilder så ni kan beskåda min praktfulla lekamen där på golvet när jag försöker mig på det här med träning.

Nån kanske bli inspirerad menar jag...

Dagen i övrigt kommer dessvärre återigen gå i fikandets tecken. Johan blev inkallad att jobba idag, medans jag får besök av Angelica & Elton som varit till BVC samt Johans mormor. Och minns jag inte helt fel så bakade hon bullar igår och vill förmodligen bjuda bort några. Lite kontraproduktiv dag idag alltså. Jag menar, tacka nej till nybakta bullar gör man ju bara inte. Även om man försöker tappa dom där fem överblivna graviditetskilogrammen.

Ser ni? Minsann. Hon tog sig ut i spåret ändå trots allt snack om choklad hit och bullar dit och att det råkade vara tre månader sen jag sprang och inte två, som jag trodde några inlägg ner. Ha! Och som jag flög fram. 2,5 kilometer (nåjo) ren glädje och absolut ingen frustande pustande rödansiktad mamma framme vid målet. Det gick tillochmed så bra att jag småsprang med vagnen på minirundan medans Johan sprang sina kilometrar.

Eftersom detta är nåt jag har gett mig fasen på nu, att gå ner lite i vikt och bli sådär slank och snygg ni vet, så tog jag faktiskt ett "före" kort idag (som om det skulle hinna ändras till imorgon)... men men... för att se om jag förändras nåt alltså. Med hänsyn dock till att folk verkar tro att jag har en fin kropp(?) efter barnafödandet så väljer jag att inte publicera nån bild. Än i alla fall. Vill ju inte göra någon besviken menar jag. Kanske kommer längre fram istället när jag har en "efter" bild också. Bara för att väga upp och kompensera. Jämna ut. Och sånt.

Vad tror ni? Fem kilo? Med deadline om åtta veckor? Hm...
Ja.Så får det bli.

Kom precis på att jag inte har sprungit på två månader, att powerwalkingen helt avtog efter andra försöket, att jag har ägnat aningens för mycket tid i soffan, ätit alldeles för mycket godis och fika i sommar och att det här med att vara hemma hela dagarna inte gynnar ens kropp till det bättre. Alls.

Det är bara så trist att inte ha motivation till att träna (när magen och låren i sig borde vara motivation nog).

Nähä, Olga Rönnberg. Nu jävlar. If you want something. Go get it. Period. Så är det. Imorgon börjar mitt nya liv. 10:e augusti är datumet för min renässans. And it feels good!

Undrar litegranna när det här med hormoner ska lägga sig. Eller åtminstone minska lite? När graviditeten var över trodde jag att allt skulle vara helt peachy och ba försvinna av sig själv, men snart insåg jag att mina hormoner spelar en det största sprattet ever. Lilli fick hormonplitor i hela ansiktet och såg ut som en alien eller nåt (dock söt sådan) och jag lipade konstant i typ två veckor. Åt allt. När bölandet var över, var det en hyfsat lugn period innan mina egna hormonplitor började komma. Vafalls? tänker jag. Finnar. Och på näsan verkar dom flesta hamna av nån jävla anledning. Eller näsregionen med tillhörande kinder. Och så har det fortsatt. Småplitor lite varstans och nu helt plötsligt är jag inne i en ny period av bölande igen. Så sentimental att hälften vore nog. Och dessutom har Lilli också börjat få nya hormonplitor i ansiktet (dock små sådana). Undrar om det hela kanske baseras på det faktum att vi ammar mycket mindre nu? Avslutningshormoner eller nåt. Snyggt är det hursom inte, så jag funderar starkt på att lägga mig i läkarnas händer. Eller så kanske man får bli gravid igen (jo jag är faktiskt redan sugen.. TV4s fel) så hyn får tillbaka sin underbara lyster och fyllighet man hade. Utan finnar. Kul å gå omkring med ett pizzafejs resten av sommarn. När man är typ snart 30.

Jäkla påfund alltså.

Tips på gladare hy mottages tacksamt!

Har insett att min tre-i-en-gördel inte kommer att ge mig den kropp jag vill ha till sommaren, så nu har härket fått börja röra på sig igen. Började ju som bekant i våras med att springa relativt regelbundet, men mitt uppehåll på en månad(!) har allt annat än gynnat mig kan jag erkänna. Några dagars återhämtning efter Vårruset blev visst till en hel månad utan att jag hann blinka. Igår kom dock mitt samvete ikapp och den enda spegel jag inte kan dölja mig för lånade mig sanningen: "Det är bara hårt jobb som gäller om du ska komma i form." Alltså karln. Fan också, så rätt han har. Igen.

Nåväl. Jag ska inte klaga. Har fått frisk luft såhär på morgonkvisten och dottern sov gott i vagnen en stund. Och med mina älsklingar i Traveling Wilburys, Coldplay och Sir Elton gör det nästan hela mödan värt. Att Viva la vida kommer som en skänk från ovan när svetten lackar som mest tackar jag bara ännu mer för. De sista tre minutrarna gick som tåget! Men fan också att man ska behöva jobba för att få en fin kropp igen. Förut dög vin, hamburgare och en påse godis mer än väl.

Över förväntan i alla fall. Jag sprang hela loppet och orkade tillochmed spurta i slutet. Kändes som att jag hade hur mycket kraft kvar som helst. Tiden är jag lite osäker på, men jag tror det blev nånstans runt 28-29 minuter. Idag känns det dock värre. Mitt knä är jätteömt och vristen råkade jag vricka till när jag sicksackade mellan alla som promenerade. Vila några dagar alltså, och sen får det bli spåret igen. Är faktiskt jäkligt stolt över mig själv just nu!

Blev en runda i spåret ikväll igen, och denna gång höll jag tillochmed mitt löfte om att springa 2,1+1,7km som jag sa efter senaste turen. Det roligaste med löpning (iaf i mitt fall) är att jag alltid försöker drömma mig bort, och nästan ser framför mig hur jag flyter fram likt en gasell i en Nike-reklam, eller nåt. Eller typ som Akraka i Team Sportia-reklamen. Allt för att jag överhuvudtaget ska ta mig framåt och inte lägga mig ner och spy i diket bredvid. Tänker faktiskt hela tiden att jag ser grymt stark ut och har en löpstil som påminner om en afrikansk marathonlöpare. Tyvärr anländer jag, endast 3,8 kilometrar senare, till bilen fullkomligt flåsande och kippandes efter luft. Med ömma knän dessutom. Och om det fanns några tveksamheter, så tar titten i backspegeln verkligen ner en på jorden igen, när man ser det tomatröda ansiktet matcha bilens färg perfekt.

Not so pretty, kan tyckas. Men jag tar mig fan runt. Och inte så lite stolt heller! Kanske kanske orkar jag 2x2,1km nästa gång..? Trots att man inte är någon långdistanslöpare (än) så är det en sjukt skön känsla att komma fram till målet, dricka vatten & stretcha, sätta sig i bilen och köra hem. En sval dusch och en omelett senare lägger man sig i soffan och bara njuter av att få känna sig trött på ett bra sätt. Inte mycket som slår den känslan faktiskt. Så för alla er med liiite för många ursäkter: Just Do It, som dom säger på Nike!


Bild; härifrån.

2,1 kilometer ikväll igen, med visst uppochsträckpåarmarna stopp, eftersom maten inte riktigt hunnit landa. Nästa gång är jag nog redo för 2,1+1,7 km om förutsättningarna är de rätta. Sakta men säkert verkar jag närma mig mitt forna flås. Banne mig!

Verkar tillochmed som att min motivation har smittat av sig, då jag fick nys om att syster i alla fall funderat på att börja springa hon också. Inte helt fel det heller, då tanken är halva grejen. Man måste ju börja nånstans, eller hur? Beach, ööh.. typ 2013, here we come!

Ikväll har vi varit ute i elljusspåret igen, och denna gång fick Lilli hänga med också. Träningen fick bestå av parallellöpning med växelverkan. Jag tog första löppasset på 2,1km (och sprang hela tiden) och Johan promenerade "Ryggkurvan" med Lilli. Sen promenerade/sprang jag med vagnen ett varv till, när Johan sprang halvmilarn. Perfekt tajming!

Kommer faktiskt ihåg när vi sprang tillsammans sist (typ förra hösten innan vi blev gravida) och diskuterade huruvida det var möjligt att träna/springa med barn. Att det skulle bli svårare var vi nog överens om, men verkligen inte att det skulle vara omöjligt. Och nu när vi har provat den här metoden, så tycker jag det är en väldigt bra lösning när båda vill ut och springa. Finns alltså inga ursäkter för träning längre, och det bästa av allt är ju att man får vara tillsammans!

Kvart i åtta imorse befann jag mig i spåret för en runda. Extremt hurtigt av mig, men väldigt skönt. Ska dock inte få det att låta som om jag flög fram längs Enmilarn, när jag i själva verket bara sprang 1,7 kilometer och hade blodsmak i munnen efter ungefär 500 meter.

Men ändå. Jag tog mig ut. Moroten heter Vårruset och går av stapeln den 4:e maj, så tills dess måste jag vara i någorlunda form. Just nu har jag i alla fall mycket energi och känner mig piggare än vanligt, och det var sjukt gott med en stabil frukost efteråt. Känns som om man är back in the game nu. Härligt!

Börja träna på gym, eller tro att löpning utomhus kommer att genomföras till belåtenhet? Om jag börjar på gym, vilket ska jag välja och kommer jag verkligen att utnyttja surt betalda slantar? Sommaren lär det inte tränas alltför mycket på, så det är egentligen bara nu i vår som det gäller.

Har i alla fall surfat runt och jämfört lite och mest attraktivt tycker jag ändå nya träningsanläggningen på Campus är. Samt Friskis & Svettis. Kanske ska inhandla en uppsättning träningskläder först, så jag verkligen m.å.s.t.e börja. Hm, tål alltså att tänkas på!

Kanske tillochmed ska göra en helt ny kategori för detta.. "Kommer hon nånsin att komma iform igen, det är frågan?" vore väl ett adekvat kategorinamn i så fall? Kanske inte borde göra reklam för smörbullar heller, för den delen. Många kansken som ni märker.