närmare bestämt.
I helgen ska vi därför ställa oss och loppa bort lite småprylar, och när vi kommer hem från semestern måste vi försöka sälja vissa av de större möblerna också. Känns faktiskt helknasigt att vi till hösten kommer att vara norrlänningar och inte smålänningar längre, men för min del var det nog ändå de känsomässiga banden som tog över tillslut. Naturen, havet och allt man kan göra där som familj blev bara en stor bonus, och var sånt vi började sakna här i Växjö.
Men den största anledningen till att vi flyttar är nog ändå för att jag saknar min familj och känner att jag missat så mycket av mina underbara syskonbarns uppväxt. Saknar även min mammas varma kramar och de långa djupa samtalen man kan ha med henne. Jag saknar min syster för att vi är så otroligt lika. Men ändå inte. Och jag saknar min bror för att han alltid har ett leende på läpparna (vilket är väldigt smittsamt). Jag saknar min pappas sjuka humor (såklart den mest pinsamma föräldern i världshistorien när man var tonåring) och när han drar gamla historier. Jag saknar alla roliga middagar vi brukar ha, alla utflykter och friluftshittepå. (Och ta mig sjutton vad roligt vi ska ha till hösten).
Det är sånt man får fokusera på, när man börjar tänka på hur mycket vi kommer att sakna Johans familj, kontaktnätet man byggt upp under åren samt (såklart) alla fina vänner här nere. Det här med att flytta från ena landsänden till den andra, blir ofrånkomligen till någons nackdel. Går bara inte att komma ifrån. Jag är dock (numera) övertygad om att vi har tagit rätt beslut. Tiden får utvisa, men tills dess kommer vi göra allt för att trivas. Och förhoppningsvis finner vi en plats som känns "hemma". För oss båda.
Oj det var inte litet avstånd att flytta på, förstår att det måste finnas en stark hemlängtan. Hoppas att flytten kommer gå bra o att ni kan få iväg mkt på lopps. Måste själv sälja av med en hel del nu då vi med flyttar snart, bara det att det är svårt att ta sig i kragen. ;-)
Kramen
Jag känner igen det där med att flytta pga att man saknar något. själv flyttade jag från Malmö till Uddevalla pga kärleken. Och nu när vi ska få barn så kan jag sakna mina släktingar väldigt mycket. Och eftersom jag inte har ngt körkort så kan jag inte bara åka och hälsa på när jag vill.
vilken lång och stor flytt, men jag förstår verkligen att du längtar tillbaka till dina hemtrakter. Samtidigt som det måste vara svårt för mannen din att lämna sitt. Jag hoppas det blir bra för er och att flytten kommer gå smidigt, trots avståndet.
Jag har en tävling på min blogg just nu där man kan vinna ett sött halsband med ett hänge i form av en silverängel med valfri sten i, var gärna med! =)
Jag blir då glad! när är det ni kommer ner nu så vi kan träffas? :)
Vi längtar!!! Vill att ni sover hos oss nu när ni kommer upp! hörs lite närmare, pus pus
Välkomna upp. Förstår att du längtar hit, och att det är ett stort steg för Johan. Men jag tror att ni kommer att trivas. Sedan får ni styra kosan söderut när ni har tillfälle. Ha det så gott. Kram Carita
Måste säga att det verkligen är modigt av Johan att flytta så långt. Hoppas att det blir bra för er! kram Elise
