augustifamiljen

Nu är vi tillbaks i Växjö jag och Lilli, och vi har haft en superhärlig vecka förutom att vi blev förkylda tillslut ändå. I vanlig ordning gick dock inte själva resan helt felfritt. Det började med att flyget i Kalmar var försenat en timme, vilket gjorde att vi missade anknytningsflyget till Luleå. Vi skulle ursprungligen åka 09.45 och vara framme i Luleå 12.45. Förseningen innebar att vi fick vänta två timmar på Arlanda och vara framme i Luleå runt 16.00 istället. Skämtade lite lätt med Johan om vår fördömda otur, men att det oftast löser sig till det bättre. Vilket det egentligen gjorde, förutom att vi "förlorade" tre timmar med familjen den dagen.

Resan igår var heller inget undantag. När vi kommer till Luleå för att åka med 13.10-flyget säger dom vid incheckningen att vi skulle ha åkt 10.45. Jag hade missat mailet om att vi fått en ny flygtid å det grövsta. Hakan ramlade ner i golvet och jag börjar tillslut skratta. Självklart blir det såhär. Tack och lov fanns det plats kvar till 13.10 och vi blev även ombokade ner till Kalmar. Det lilla misstage från min sida gjorde dock att vi blev tvungna att åka 21.10 från Arlanda, eftersom allt annat var fullbokat. Alltså skulle vi behöva vara på Arlanda i 7,5 timme. Jublet ökade i mitt huvud.

Flyget till Stockholm gick hursomhelst fint, förutom paniken över att jag bara hade två blöjor med mig i handbagaget. Resväskan med fler var ju incheckad för direkttransport till Kalmar. Och såklart bajsar hon ju på flyget strax efter start. En blöja kvar som då ska räcka till klockan 22 ungefär. På Arlanda kom dock den eminenta idén att vi kunde åka in till Uppsala och hälsa på mormor (som inte hann komma upp till Piteå under veckan) och kusinerna, men snart insåg jag ju att våra ytterkläder också låg nerpackade i resväskan (för att vi inte skulle behöva dom). Fick i alla fall tag på mormor, som ringde mina kusiner, som turligt nog befann sig på mässa i Kista och kunde plocka upp mig och Lilli på väg hem. Fanns inga ord, så skönt det kändes att slippa behöva sitta på Arlanda fem timmar till ungefär. Att dessutom få träffa alla, och att alla skulle få träffa Lilli var en väldigt rolig bonus!

Strax efter 17 kom vi fram till Uppsala, där det blev hämtmat och glasskalas med två kusiner, en mormor och sex glada ungar. Fullt ös med andra ord! Lilli blev väldigt uppassad och fint omhändertagen av kusinernas ungar, och trots att hon var galet trött och inte riktigt fann ro till att äta, gick det ändå över förväntan. Däckade gott i famnen efter ett par timmar och sov en stund innan det var dags att åka tillbaks till Arlanda igen.

På sista sträckan började dock tröttheten visa sig ordentligt. Inget riktigt dög, och självklart tog juicen slut som jag matade henne med vid landningarna. Att lura henne med vatten gick inte direkt hem. Hungriga och trötta anlände vi tillslut till Kalmar, där vi fick kramas med pappan samt äta ett välbehövligt kvällsmål, innan bilresan hem till Växjö. Hade dock helt glömt bort att vi tog med oss gåstolen hem, så hade det inte varit för att vi åt lite i bilen, hade nog gåstolen legat kvar på rullbandet hela natten.

Grejen med att jag ville flyga, var ju att resorna bara skulle ta tre timmar vardera, men så blev alltså inte fallet. Sammanfattningsvis kan jag åter konstatera att resor inte riktigt är vår melodi. Men som alltid blir det nästan alltid till det bättre. Mormor beskriver det som ödet. Och kanske har hon rätt?